Etikett: o.b.c.

Oj, då har man upplevt sitt livs första jordbävning. Har nog sällan upplevt något så läskigt.

Står vid poolen bland säkert 100 personer och har precis stoppat om lillkillen som skulle sova middag i sin vagn när helt plötsligt hela marken började skaka. Min första tanke är att det var en väldigt stor lastbil som åkte förbi som fick marken att gunga. Men det var säkert 400 meter till vägen så det var ju inte troligt. Sedan undrade jag om det var en parkeringsplats placerad under poolområdet men då marken aldrig slutade gunga förstod jag att det var nog inte mänskligt producerat skak utan moder jords verk.

Folk började resa sig upp, alla tystnade och stirrade på varann och ut mot havet. Jag var nog inte ensam om att tänka “tsunami”. Den tystnad som följde var påtaglig. Allt stoj stannade upp och en tyst rädsla infann sig.

Nu vet vi att skalvet inte var så kraftigt, 5,2 på richterskalan, och i april var det ett över 6 men ändå. För oss skandinaver var detta något väldigt nytt och läskigt. Många var skärrade. Poolpersonal och övrig personal var vana och gjorde bara tummen upp.

Nå ja, det var ett äventyr – dagen och kvällen fortlöpte. Semestern fortsatte som ingenting.

Är jag i Grekland vill jag helst äta tre saker varje dag; grekisk yoghurt med honung, nötter och frukt, sedan fetaost till allt och avslutningsvis bläckfisk i alla dess former.

På hotellet, som ju är ett familjehotell, serveras inte bläckfisk så ofta som det borde så då får jag ta mig till den lilla fiskebyn bara ner för gatan. Problem solved.

Vet inte om det är genetiskt eller ett socialt arv men barnen älskar också bläckfisk så de är ju inte svåra att få med på denna gormandiska promenad.

Och ouzo går så väl till alla dessa salta smaker. Kaka söker maka. Jag vet, för det är inte få gånger en flaska ouzo följt med hem till Svearike och blivit stående. När känns det rätt med ouzo hemma? Till raggmunken eller fredagens tacos?

Alltså! Ni ser va?! Vilken perfekt bläckfisk!!!

Här är det ingen som betalar dyrt för de maritima dekorationerna. Bara att plocka ur havet och hänga upp.

De här småfiskarna måste jag sluta beställa. De är inte goda, men det är så kul att få in. Ett helt berg av stekt småfisk. Det är inget man får hemma på den lokala krogen precis.

Sett snyggare nota?

Sett snyggare tjej? Nä, skoja bara… Men jag är så glad i min nya kjol jag hittade på “Hampan” dan innan resan! Kommer jag leva i hela sommaren tror jag.

Detta blev sista kvällen. Nu vänder vi hem igen. Rapporter säger 10 grader och regn. Det känns ju inte så kul. Fast det känns ju bra med jordbävningsfritt i alla fall.

Det är som att gå runt i en Instagrambubbla här på Kreta och vårt hotell. Så galet snyggt och det är väl inget med det egentligen kan man tycka. Hotell är ju ofta apsnygga. Men det är just det – detta är ett familjehotell med en massa barn som äter glass överallt. Ändå är det vitt, snyggt och vuxet. Alltså för oss småbarnsföräldrar som är så pass nördiga att vi vill ha infinitypool, vita gardiner som rör sig i vinden och vita loungesoffor att sippa något svalt och färgglatt i.

Men inte utan att det ska kännas lokalt. Jag avskyr hotell som inte visar vilket land eller kultur man besöker. Var i Turkiet för några år sedan, vår första resa med 2 barn, och det låg så illa till att det var omöjligt att ta sig någon annanstans än hotellets egna område. Inredningen var så internationell att det kunde vara Australien, Brasilien eller Holland. Låg dessutom bara 20 minuter från flygplatsen så jag kan inte säga att jag var i Turkiet… Såg inget förutom det enorma poolområdet! Så, tillbaka till nu, Helena!!!

Här är det vita hus med blåa dörrar som är en sådan signifikativ sak för Cykladerna, ögrupp lite mer norrut, maten är alltid lokal, inga texmexbuffer så långt ögat kan nå och en fin promenad till staden, eller fiskebyn snarare, med söta tavernor. Detta parat med de skandinaviska möblerna ger en fin kombination. Väl passande för publiken. Och allt är tvättbart tydligen. En chokladglass på vift är ju lätt hänt för en femåring.

De här stolarna nedan – åh vad jag hatälskar dem. Jag är grekofil, dvs jag älskar Grekland och återvänder alltid. Vet inte hur många gånger jag varit i Grekland. Båtluffat 6 gånger i alla fall. Och dessa stolar, denna modell, finns överallt. Det är samma stol på varenda ö, varenda stad, varenda taverna. Så de liksom skriker semester och njutning MEN, de går inte att sitta på. Jag är rätt bred om baken och jag liksom sväller över. Sen är den vävd i någon sorts vass, halm eller strå vilket ger enorma tryckmärken. Gud nåde den som sitter i en sådan med korta shorts. Går där ifrån helt randig i baken. Men snygga är de… Ja, stolarna alltså.

Utformningen, designen och konceptet av hotellet är framtaget av BAS. Tror det var så att ägaren till BAS själv ville ha ett designhotell som tog emot barnfamiljer och då de och Ving möttes blev det verklighet. Ja, rätta mig den som vet.

Hej Sverige och alla fina ni! Här kommer det en glad och solig hälsning från Kreta och O.B.C. – Ocean Beach Club.

Då det är tredje gången som vi åker hit så har vi viss rutin på hur man beter sig här. Jag och de två stora barnen har i veckor längtat och pratat om vad vi ska göra först när vi kom fram och det var bada, äta glass och slappa med bok (jag) som dök upp på listan. Det som vi kunde enas om var att sitta på balkongen, äta oliver, tomater och nötter – så då gjorde vi det. Blir inte mer ledigt än så här.

Lillkillen var dryga halvåret förra gången vi var här så för honom är det egentligen första resan. Allt är så spännande. Från flygplanet till havet via hoppa i hotellsängen.

Har varit lite si och så med vädret men jag gillar faktiskt att solen inte gassar starkt på liten barnkropp. Kan vara så rackarns starkt solljus här.

Softar i skuggan med iskaffe och glass. Speciellt kul med en glass som ser ut som en banan med skal.

Besökte den lokala matmarknaden. Lokalodlat, solmoget och så mycket mersmakande. Äldste sonen som är en sådan djurvän blev mycket upprörd över kaninerna som också var till salu. Här blev det en kulturkrock som hette duga. Att de också räknades som råvaror är lite svårt kanske för storstadsbarnen…

Att sen, i den ljumma kvällen, gå mot restaurangen och njuta middag är verkligen som balsam för själen. Inte planera middag eller diska och sen bara låta barnen springa fritt och hitta kompisar. Sådan lyx och jag känner en enorm tacksamhet.

Ja, så här kommer väl dagarna rulla på. Bad på dagarna, varva ner på balkongen och sedan varva upp, massa fetaost och bläckfisk till middag, lite minidisco med Lollo och Bernie uppe på Sunwing som danspartner och sedan en sängfösare för mig å maken i den snygga loungen tillbaka hit på O.B.C. Det är något jag kan leva med i några dagar faktiskt.

Kram på er. Hoppas ni har det fint ni med, var ni än är.

Halloj Sverige! Här sitter jag på en balkong och ser ut över Medelhavet. Poppar in för att skicka en liten semesterhälsning.

Galen känsla att vara uppkopplad mot verkligheten och samtidigt härligt – att vara nära alla nära och kära fast man är bortrest på solsemester.

Här kommer några digitala vykort från ett lite småmulet Kreta men med ljuvlig temperatur. Vi befinner oss i byn Makrigialos på det underbara hotellet Ocean Beach Club, eller O.B.C. som det också kallas. Konceptet är genialt; ett design hotell med infinitypool, vita gardiner som dansar i vinden och vita solbäddar fast för barnfamiljer. Här spills det glass och läsk hejvilt och det är helt enligt planen. Mer om själva hotellet senare för det är mycket snyggt att inspireras av!

Vi var här för två år sedan och det tog emot lite att åka tillbaka till samma ställe. Det går liksom emot mina principer men då vi reser med tre barn så var det ju skönt att veta vad vi hade att vänta och det fanns ju liksom inget att klaga på så det fick bli en återvända. Förra året kom vi ju inte i väg på någon resa till Medelhavet för dottern fick vattkoppor två dagar innan avfärd mot Turkiet så då ville vi dessutom veta att vi inte skulle bli besvikna eller överraskade.

Hej så länge, nu ska vi på fisketaverna och hoppas på ett glas rosé i hop med en tallrik nyfångad bläckfisk!