Etikett: snittblommor

När en bukett har både hårda stammar och mjuka stjälkar blir det ju förvirring. Jag har lärt mig; hårda stammar (ros, hortensia, körsbär…) är badkrukor och behöver mutas – mycket vatten och varmt. Mjuka stjälkar (tulpan, gerbera, pion…) är motsatsen – lite vatten och kallt. Hört folk som tom lägger isbitar i tulpanerna.

Men om det blandas då? Hur gör man då? Jo man tar och gör en två-stegs-raket: Sätter de hårda stammarna, i vasen som ska användas, och håller på varmt vatten. De övriga får vänta på bänken, annan vas med kallt vatten. När vattnet svalnat så sätter man i de mjuka stjälkarna.

Och ett till tips när vi ändå är igång. Hårda stammar, stjälkar ska ha låååånga snitt. De behöver suga mer vatten än mjuka stjälkar och därför behöver “munnen” bli stor. Och snittet ska ändå in i kärnan – det vita här på bilden ovan.

Detta funkar ju bara när det är lösa blommor och inte en färdig, bunden bukett. Men jag gillar just att köpa knippen och skapa själv och då tänker jag så här.

Idag är det fredag och jag har ränt runt på stan som en galning. På tisdag har jag en superrolig fotografering för ett pysselreportage till en tidning. Blommor, knappar, tyger, pennor, färg, vaser, krukor och tusen andra saker har fixats. Armarna är långa och huvudet bultar. Då var jag värd en bukett tyckte jag. Samt att vi har ännu en födelsedag här i helgen. Maken ska firas så det står härliga till. Var det 16 som kom på middag? Dammsuga det hinner jag inte/skiter jag i men en bukett kanske drar blickarna från stöket tänkte jag… Så; win-win alltså.

Önskar er en fin fredag. Hoppas på en solig helg också!

Vilka mäktiga vita klockor på liljorna!

Detta är rester från en bukett jag fick på nyår och det är just liljorna som hållt sig bäst och nu är som vackrast.

De här liljorna är inte av den där starkt doftande varianten, vet inte om de har olika namn och så men det spelar ingen roll – vackra är de.

När resten av buketten hade vissnat och jag fick plocka ut dessa för att sätta i egen vas slog det mig hur länge sedan jag köpt en bukett liljor.

Slutet 90-tal och början av 00-talet fanns det väl inte en lägenhetsannons, ett hemreportage, en trendig butik eller restaurang, flådig hotellobby eller cool reklambyråreception som inte hade ett ENORMT fång liljor någonstans? Det var blomman nummer 1.

Och doften, oj doften!!! En liljas doft är svår att missa, den slår igenom det mest till alla allergikers förtvivlan.

Just doften av liljor är för mig ett doftminne som för mig direkt tillbaka till slutet av april -99. Det var min klass examensutställning på reklamskolan Berghs och alla fick nog minst en bukett liljor av släkt och vänner. Vid våra montrar och väggar i utställningen byggdes det upp blomsterberg som doftade extremt starkt. Det är ett kärt minne som kommer till liv.

Senate tidens trend inom växter och grönt har varit höga, kraftiga krukväxter eller vaser med sirliga små tunna kvistar, gärna med bär på. Långt från dessa liljor. Kanske dax för en återkomst? Eller är jag för tidig?

Den äldre genrationen hade svårt för de vita liljorna på restauranger och i hemreportage då det för dem är en begravningsblomma. Tänk hur trender går och förändras. Som julstjärnan som fick en skjuts i denna jul efter att ha varit helt ute i flertalet år. Vad blir nästa inneväxt? Julkaktus, benjaminfikus, hemtrevnad, gerbera?

Ja, här kommer ett egentligen ointressant inlägg som inte på något sätt kommer förändra världen eller hjälpa några i nöd. Kommer inte vinna några priser i några bloggtävlingar heller… Men ibland så kan man inte låta bli att gilla det enkla. Att känna lycka i det banala.

Jag var med dottern i en blomsterhandel i söndags och hade lovat henne en blomma. Hon skulle få välja vilken som helst. (Fast hade hon valt en löjlig liten yttepyttekaktus eller grotesk köttätande växt hade jag försökt styra henne åt ett annat håll, det ska erkännas…) Nu hade hon faktiskt den goda smaken att välja min favoritblomma så här på hösten – hortensia, snittblomman. Endast en stängel kan ge lika mycket effekt som en hel bukett tulpaner tycker jag. Så ståtlig och så maffig. Favoritfärgen är den som går i grön/lila/brunt. Riktigt höstig och läcker. Nu föll valet på en vit/rosa/ljusgrön hortensia. Så söt och fin.

Denna ensamma stängel får nu pryda matbordet och jag blir glad. Glad över att det enkla kan vara så vackert. Som en pasta pesto när den är som bäst t.ex. Inga krusiduller, utan rätt på bara. Och funkar varje gång.

Sen så blir jag så varm och mild när dottern vill hålla i ”sin blomma”. Ha den bredvid sig när hon ska sova. Den är ju ungefär lika stor som hon så hon måste tycka att det är ett träd hon fått med sig.

Hur som helst. Vad jag vill säga är att jag from nu och några veckor kommer vilja fylla hemmet med hortensia, snittblomman. Det är ett steg i höstriktningen för mig. Inga skira ängsblommor utan tunga maffiga blommor och så ett gäng tända ljus. Så ser min plan ut. Som sagt, inget världsomvälvande, bara en höstig vardag…