Etikett: tavelvägg

Ja, jag har sagt det förr och säger det igen: det går inte fort i det Lythska hemmet. Men det som är bra med att saker får vänta, marineras, är att när det väl är dags så har kanske beslutet fått sig en förändring eller variant och tur då att man inte gick fort fram.

Nu pratar jag inte om att riva en vägg eller bygga ut utan bara en sådan yttepytte sak som att hänga upp tavlor men ändå.

I vår matsal är väggarna fortfarande vackert gröna så ingen förändring där utan det är mer det som ska upp på väggen.  Där bakom bordet bredvid skåpet (som jag skrivit mer om HÄR) skulle visa sig vara en perfekt plats för tavlor.

En yta som fått många olika dekorationer under åren, kanske ska göra en liten bild kavalkad med det kom jag på nu, men inte landat helt rätt. Jag vill gärna ha något lugnt bakom bordet då här kan det sitta 20 pers ibland och då inte ha något som stör i fonden.

Två tavlor som maken fick i födelsedagspresent (för snart 2 år sedan!) samt en som han fick för säkert 5 år sedan har äntligen ramats in ska nu få sina platser. Den där i guld – den är av min mammas morfar som var konstnär. Den får jag återkomma med var den hamnade.

Och där kom de upp. Ja, jag ser på en gång att det inte blev perfekt.

Den stora till vänster ska upp 4 cm och till höger 5 cm. Jo då vi har mätt. Jag orkade bara inte göra om det… Än.

Det är olika givare av tavlorna men de passar så himla bra ihop så de blev ju alldeles perfekta tillsammans.

Varför det ser ut att vara självlysande grönt på stora tavlan är att det är ett glas som är reflektionsfritt och av nån anledning blev det grönt på bild.

“Varför skynda liksom?” Lite så verkar jag tänka allt för ofta. Jag har sagt det förut och kan säga det igen: det går inte snabbt i det Lythska hemmet. Ingenting görs i hast eller oövertänkt.

Veckan efter nyår, ja 10 månader sedan, målade vi om hallen. Eller det kom målare och gjorde det då det är flera meter i tak vid trappan. Det var något vi pratat om att göra ganska omgående efter vi flyttade in. Det är 7 år sedan! Bara det var ju lagom långsamt, ha ha.

Tavlorna i hallen togs ner och bara några dagar senare kunde de hängas tillbaka, för att färgen torkat. Men nej. De fick står där på golvet jämte varann i ytterligare 42 veckor.

Men förra veckan fick jag äntligen feeling tydligen och drog upp dem. Eller spikade rejält snarare.

Och hur jag hänger tavelväggar? Ingen aning. Måttar med ögonen och tar det på känsla. Blir det fel så är det bara ett litet spikhål. Ingen big deal känner jag.

Och om vi vänder oss 180° så ska vi ta och titta hur kvällsljuset nu i oktober fullkomligt forsar in.

Det är både för- och nackdelar med lågt stående sol. På plussidan så är det att solljuset kommer långt in i alla rum. Rätt på typ. Nackdelen är att damm syns väldigt, väldigt bra i det ganska obarmhärtliga ljuset. Ja ja, jag har hört att damm ger friska barn. Och oj vad friska våra är kan jag lova!

Idag och igår har jag fotograferat nyårsdukningar och nyårsmat. Jag är helt slut i huvudet och hoppas att jag ikväll bara ska få slappa och somna tidigt. Varit rätt mycket på sistone (vilket är superkul och jag så tacksam över) då jag inte vågar tacka nej till något. Det gör att jag är lite överbelastad. Ska schemalägga liten paus framöver tror jag. Inte från att blogga, det är bara lustfyllt, utan att fördela jobb och fritid bättre. Ja ja, det var lite svammel från mig. Nu tar jag kväll, önskar dig en fin sådan.

Halloj kära läsare och hej på dig du fina fredag! Precis som påskens ledighet nyss är det lite knasigt att känna ett pirr för fredag med lediga dagar framför sig när det inte är direkt fullsmockade arbetsdagar. Men ändå så är det fredag och barnen ser fram emot fredagsmys, sovmorgon, lördagsgodis, lek med kompisar.

Och apropå det – kan inte sluta tänka på hur barnen kommer tänka på hela den här våren om några år. Vad kommer de minnas? Att de var tvungna att hålla avstånd i matsalen och att klasserna var mindre då många var sjuka. Och att vi vuxna aldrig slutar prata om Corona. Hoppas de inte behöver få med sig minnen av förluster av nära och kära. Det är fortfarande min värsta oro.

Så här ser det ut i matsalen idag, just nu. Sitter här och skriver. Är helt förundrad över hur starkt och stolt mina små påskdekorationer står sig efter en vecka. De blev så fina på påskbordet i lördags. Det gula blommorna mot de bruna glasen var bra färgaccenter mot den i övrigt blåvita dukningen.

Och om jag då fokuserar på bakgrunden. Rattar in kameran med fokus på väggen istället så värmer den där lilla tavelväggen mig. Det är en tavelvägg som växer fram här, som det mesta i vårt hem, i långsam takt. Tror att det är en sak per år som dykt upp där, ha ha.

Silverkransen högst upp är senaste tillskottet. Den jag gjorde i julas av gamla värmeljuskoppar om du minns, skrev om den HÄR.

Sedan är tavlan ner till höger ett kärt minne. Sonen hade världens bästa fritidspedagog på lågstadiet som ofta drog fram kreativa saker även utomhus. Denna tavla gjorde han på ett staffli på skolgården. Nu är jag partisk så klart men tycker den är helt underbar. Han har konstnärer i släkten på båda sidor så kanske inte så konstigt om han gillar penslar och färg.

Sprattel-Strindberg är en annan favorit. Den hade maken med sig från innan vi träffades. Det var en klippa-ut-gubbe i nån tidning. Älskar den och älskar att han liksom glor lite surt åt vårt matbord och alla våra middagar vi har här. Kanske han hade gillat sällskapet och tagit sig ett glas han med.

Söker fokus

Det är så fint att få ha denna blogg på många sätt. Jag får svamla av mig lite av det som snurrar i huvudet, jag får kontakt med er härliga personer som är mina vänner fast vi inte känner varann (förutom några av er; hej mamma!) vilket är underbart i dessa sociala distanseringstider och så får jag utrymme för att skapa. Älskar ju att skapa som du vet och sedan älskar jag att inspirera så det är ju då fantastiskt att jag har bloggen där jag kan kombinera dessa.

Men ska jag blogga resten av mitt liv? Det är en tanke som på senare tid dykt upp lite väl ofta. Någon typ av dokumentation vill jag nog ha för denna dagbok som kategorin Min Dag är är så fantastisk att blicka bakåt i och se hur livet förändras, så mycket fina minnen vi skapat och att livet alltid rullar på. Ibland i uppförsbacke och ibland i en rusande fart framåt så det kittlar i magen.

Just nu är jag så glad för att ljuset är åter, dagarna är längre och energin är hög (haft en dipp som jag ska berätta mer om senare) samtidigt som det är bland de mörkaste tiderna i mannaminne. Berg-och-dalbana på en och samma dag kan tyckas.

Tacksam mitt i sorgen

Jag landar som oftast i hur lyckligt lottad jag är. Alla friska nära mig och när allt detta lagt sig förhoppningsvis får fortsätta med det roliga jobb jag har. Och så ödmjuk när jag tänker på att pappa slapp vara med om allt detta. Att ha haft honom på sitt boende och inte kunna träffa honom eller inte kunnat ha haft den viktiga och fina sorgeperiod, om han gått bort mitt i allt, vi hade ihop med släkt och vänner med träffar, middagar och långa kramar hade tagit kol på mig. Aldrig hade jag väl känt varma tankar om att pappa gick bort när han gjorde men i detta fall gör jag det. Han var en sådan omtyckt person så han hade vänner och släkt på besök varje dag och det höll honom vid liv mycket längre än vad kroppen egentligen pallade är jag övertygad om. Att ha varit isolerad hade tagit kol på honom bara det. Åh pappa vad jag saknar dig! 4 månader av saknad.

Så, nu blev det ett väldans långt inlägg med det som snurrar i huvudet. Lite hit och dit men så tror jag det är för många av oss nu. Om du orkat läsa så här långt: tack!

Skickar med en låt som ger mig styrka nu.

Önskar dig en fin fredag så hörs och ses vi snart igen, eller hur. Håll dig frisk och ta hand om dig.

Hänger en tavelvägg är ett inlägg i samarbete med Desenio

Tidigare hade vi en stor Europakarta hängandes bredvid matbordet. Det var superkul för varje gång vi hade gäster gick vi självklart igenom alla länder, hur vissa länder inte ens fanns med på då den var från -52 samt vart man rest eller ville till. Men efter några år blev jag less på den då den tog alldeles för mycket fokus i rummet. I höstas togs den ner och fått ligga i garderoben sedan dess. (HÄR är bilder från 2013…)

Väggen har gapat väldans tom och jag har inte kommit till skott eller ens vetat i vilken ände jag skulle börja för att skapa en ny, inspirerande och vacker vägg.

När jag fick förfrågan från Desenio om ett samarbete kavlade jag upp ärmarna och skulle verkligen skapa den vägg som passar oss som bor här, rummet och huset. Och oj, vilken planering och skissande det blev. Är ju så fantastiskt att hitta sådana enorma mängder av skönheter på ett och samma ställe.

Och just nu får du en fin unik rabatt hos Desenio!  Med koden ”HELENALYTH” får du 25% rabatt mellan 27-29  mars. (Koden gäller ej handpicked-/collaboration posters eller ramar.)

Nu hänger den mest ljuvliga tavlevägg vid matbordet i vardagsrummet. Fem olika tavlor med rätt olika stil, motiv och ramar men hänger ändå ihop. Och även hänger ihop med rummet, vilket är nog så viktigt.

Så här planerade jag min tavelvägg

Satte mig ensam på en stol och tittade på väggen. Ja, jag kände mig faktiskt lite knasig men för att få till det ville jag först se väggen.

Då väggen är målad i mörkt grön måste tavlorna lira med den samt att det är två superstora funkisfönster i vinkel bredvid så tavlorna skulle passa in bredvid dem också.

Något jag mer tänkte på var att ha tavlor som fungerar i spirande försommar samt till mysiga glöggmingel. För så är det ju.

Landade tillslut att jag önskade tavlor med grafiska uttryck, lugna motiv och gärna blanda foto med grafik i olika storlekar. Hittade en riktigt fin mix hos Desenio.

Det print jag först blev helt förälskad i var River vilken fick vara navet i tavelväggen. De övriga önskade jag stötta och matcha den. Vet inte om det är en bra taktik men det fungerade väldigt bra i detta fall.

Ville ha en riktigt stor poster, gärna med arkitektur och Let In The Light var perfekt.

Fotoprintet Thoughts är en sådan där bild jag kan titta länge på. Vad tänker hon på? Vad skulle jag tänka på? Sådan konst gillar jag att ha på väggen.

Väldigt förtjust i enkla, nästan naiva illustrationer och Faces No 2 är så vacker. Passar så fint till övriga posters.

Den lilla, lilla karusellen fick mitt barnsliga hjärta att hoppa till. Klart vi ska ha en Carousel i vardagsrummet.

Planera och forma tavelvägg

Desnio har en tjänst på sidan där du kan få hjälp med att designa din vägg med posters. Men då jag jobbar med formgivning har jag designprogram i datorn så jag sparade ner skärmdumpar och lappade min egen tavelvägg i datorn. Lite överkurs kanske… Oavsett vilken vägg man har är det bra att skissa just för att veta att de posters och tavlor man gillar fungerar ihop i både stil och storlek.

Sedan var det att med måttstock och vattenpass hänga upp tavlorna. Jag gjorde det själv men det hade ju inte skadat att haft ett par händer till.

Före & Efter

Så här blev det i alla fall. Är så otroligt nöjd med resultatet.

Att blanda storlekar, ramar, motiv och stilar är inga problem så länge man har något som håller ihop det. I mitt fall är det färgskalan. Eller snarare avsaknaden av färg, ha ha.

Det är rätt mycket färg och “information”, som man kallar det, runt om kring så att ha tavlor med massa färg skulle ha gjort det lite rörigt. Men hade jag haft tre lika stora tavlor med färgmotiv och mönster hade det däremot varit en annan sak.

Det jag gillar med tavleväggar är att varje tavla är vacker som ett konstverk, ha ha, men tillsammans blir det en helt annan sak.

Hoppas du blev inspirerad till att fixa till en tavelvägg hemma. Och just nu får du perfekt läge då du får rabatt hos Desenio!  Med koden ”HELENALYTH” får du 25% rabatt mellan 27-29  mars 2018. (Koden gäller ej handpicked-/collaboration posters eller ramar.) Följ @Desenio på Instagram för att få mer inspiration

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSparaSparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Det tog oss två år att hänga upp tavlor i vardagsrummet. Bättre sent än aldrig, heter det va?!

Vi är på intet sätt klara och jag känner mig inte alls bekväm med att lägga upp dessa bilder. Väggen känns fortfarande tom och ofullständig och sen så är det där soffbordet något jag inte alls är förtjust i. Det köpte vi när vi fick vårt första barn. Ett bord som kunde stå emot när liten vill lära sig stå och sen klättra. Att ställa en fin bukett, fruktskål eller lägg  härliga måndasmagsin på det är bara att glömma. Tre barn senare har gjort att det inte gått att ställa eller lägg nåt på det på 6 år. När barnen slutat använda bordet som trampolin ner i soffan ska det bytas ut mot ett bord i vår stil.

Några tavlor valdes ut från vår lilla samling och det blev en grön/blå/svart-skala. Nu vet vi vad vi har att jobba med och jag kommer leta nya tavlor och prints som kan passa och komplettera.

Nu är kuddarna från i vintras kvar i soffan. Tänker mig en ljusblå färgskala där.

Har svårt för att lägg upp bilder från mitt hem. Eller inte förresten – det är ju mest bara bilder från mitt hem då bloggen heter Hemma med Helena men vad jag menar är att det känns läskigt att lägg upp STORA bilder på hemmet. Där man ser hur hela rum ser ut. Det är inte svårt att lägga upp en bild på ett vackert hörn där det står en fin vas och underbar bukett men hela rum – då måste hela rummet vara klart och perfekt. Och jag lever och inreder i tron om att hem ska bos in – levas in, så inredningen får ta tid. Vad tycker ni? Kanske de bästa att fråga egentligen. Vill ni se mer stora rumsbilder eller går det bra med olika pusselbitar??

________________________________________________________

Följ mig gärna på Facebook: facebook.com/hemmamedhelena
Och på Instagram heter jag @helenalyth