År: 2013

Julblommor och speciellt hyacinter ger omedelbar julstämning. Hyacinterns juldoft är bättre än alla dyra doftljus tycker jag.  Jag tar gärna mörkblå hyacinter för ju mörkare färg desto mer doft men i fredags var jag och bebisen på äventyr i stan och jag fick med mig ett gäng härliga vita julväxter; hyacinter och tazetter. Jag var ute efter att göra en julgrupp och då ville jag ha samma färg på blommorna.

Hemma hade jag en korg som jag tänkte sätta mossväggar på och fylla med just hyacinter och tazetter. Började med att klä väggarna med mossa och sedan la jag en liten plastpåse inuti, som ett golv och innervägg. Fyllde på med lecakulor för att få stabilitet för hyacint- och tazettkrukorna. Behöll krukorna runt julblommorna för att hålla fukten inne. La ett lager av mossa uppe på. Nu väntar jag bara på att de ska slå ut. Hoppas på att de kan stå fint till första advent…

Att sticka har väl aldrig varit så poppis som nu? Och stickat i inredning, som mönster på på keramik och porslin mm har vi sett några år. En trend som tydligen håller i sig och har nu spridit sig och blivit en del av julen. Det går i linje med den önskan om en traditionell jul vi ser för julen 2013. Modernt men med en känsla av något rustikt, varmt och ombonat.

Jag vill ta på mig mina stickade ullstrumpor, kura upp framför brasan med en härlig stickad filt och sippa på en glögg. Där har ni julmys på högsta nivå!

Produkter från ICA

I början av september, när sensommaren slog rekord och solen värmde, var jag på en pressvisning från ICA. Att kliva in i en lokal doftande hyacint och glögg när jag var iförd flippflopps och solsvettig var förvirrande men med en saffransbulle i nypan och glögg i strupen kom jag i stämning. De visade upp julen 2013 och berättade om de jultrender som analyserats hos det svenska folket.

Svenskar är moderna och otroligt på hugget när det gäller trender och mat. Så många böcker och tv-program som görs om ny mat och ny inredning är nog bevis för detta. Men när det kommer till jul då ska det vara “som det alltid varit”. Allt enligt de gamla traditionerna och med gamla invanda mönster. Det ska vara en traditionell jul. Så julen 2013 är en jul med tradition.

Något som dock är någorlunda nytt är att vi sätter högt pris på det egengjorda. Pyssel och DIY-trenden (Do It Yourself) är otroligt stark och runt jul kulminerar det med jylpyssel och julmat. Men det ICA så fint visade var att man själv sätter ribban för det som ska vara egengjort. Är du en person som kokar skinkan själv eller köper du färdigkokt och sätter det sista med griljering, det kan räcka för att känna att man gjort något själv. Det ska vara en jul för alla typer; de som går all in och varenda maträtt är skapad från grunden, de som sätter personlig prägel på halvfabrikaten eller de som nöjer sig med att värma på det som redan är tillagat. Det handlar om att skapa en perfekt juletid för alla typer. Detta gäller för laga, baka och mingel.

Här berättas det om julen 2013 och vår guide står mellan den naturfärgade montern där man gör lite själv och köper lite färdiggjort och den gråa montern som visar gruppen som går all in. Utanför bild, till höger, var den grafiskt svart-vita montern för de som gör så lite som möjligt själva men inte vill vara utan jul.

Jag tillhör helt klart den mellersta gruppen med en dragning åt den besatta gruppen. Vill gärna vara en sådan som gör allt själv men mitt sunda förnuft säger mig att det finns det varken tid, ork eller kraft för. Jag har lärt mig att be om hjälp. Sen om det är att be om hjälp från firande familjemedlemmar eller från kyldisken i dagligvaruhandeln spelar mig ingen roll. Vet du vilken typ du är??

Ett område inom julpynt och juldekoration som ännu inte är helt inmutat med år av tradition är julbelysningen. Den är relativt modern och kan med det skapa nya trender. Det som dessutom är helt ny mark är det som är runt om vårt julhus – trädgården. Vi har haft en solig sommar där vi varit ute mycket och inrett trädgården med möbler och tom mattor. Detta vill vi även göra något med under vintern. Trädgården får bli vår nya plats för juldekorationer med ljusslingor, fågelbord, ljusgrupper mm. Vi utreder trädgården julig!
Jag som kommer fira första julen i vårt nya hus blir ju superivrig på att sätta ljusslingor i första bästa tall och sprida ljus och julstämning.

Jag är en frukostmänniska. Måste ha ordentligt med mat på morgonen och så här på det kalla halvåret blir det gärna gröt. Havregrynsgröt i olika varianter är en favorit. En gröt som jag lyxar med är mannagrynsgröt med socker och kanel. Den är så snäll och inte den nyttigaste men nyttig för själen!

Dottern är mycket förtjust i havregrynsgröt men för sonen är det värre än klister. Men jag fick honom att prova mannagrynsgröt, mot alla odds. Jaha, det blev en hit! Nu vaknar han och vill ha, det han kallar, mammamysgröt. När nån ber om något med de orden är det svårt att stå emot.

Nu sitter jag i köket själv, barnen på dagis, maken på jobbet och lilleputt susar sött i sängen, och jag unnar mig en morgon med riktigt mammamys. En varm tallrik, mitt val av musik och tidningen för mig själv. Det är lyx det.

Ja det är ju inte så att jag går runt här hemma i galastass och med välmanikyrerade naglar men lite känsla för flärd hade ju inte skadat. Att inte använda parfym för bebbens skull är väl givet men att de dyra dropparna på halsen från de franska modehusen skulle bytas ut mot sura uppstötningar på min axel från en liten parvel iklädd randiga bomullsplagg var väl inte meningen? Fast å andra sidan; jag kan slänga alla fina flaskor i utbyte mot min lilla parvells doft. Att sniffa denne lille putt i nacken är så obeskrivligt ljuvligt. Så mjukt, så milt, så oefterhärmligt.

Låter min rosa parfymflaska stå och unnar mig ett lager lypsyl på läpparna och känner lyxen!

Tack snälla all på redaktionen för amelia.se för den gudomligt söta “mamma-barn”-buketten. Så enormt gulligt av er!!

Den enorma blomsterprakt som lyser upp vårt hem. Tack alla som skickat fantastiska blommor till vår dörr. Det doftar som i en blomsteraffär och ger en sådan energi i det gråa november.

 

Vilka underbara dagar vi haft. En liten parvel har kommit till oss och vänt upp ned på allt. Och ändå känns allt som vanligt. Som om det alltid varit så här. Vad fort det går att komma in i en vardag fast ingenting är som det var. Som om familjen nu är samlad och vi kan börja vår resa tillsammans.

Efter första barnet tänkte jag “om jag bara visste det jag vet nu, när vi fick vårt barn – vad annorlunda jag hade varit”. Så mycket oro, funderingar och onödiga inköp vi sluppit. Med barn nummer två, lilla dottern, tänkte jag att jag skulle vara coolare men det var en sådan två-barns-chock så jag blev inte riktigt den avslappnade, vana morsan jag trodde jag skulle vara. Det tog lite tid. Nu med vår underbara trea känner jag redan vilken skillnad det är; på mig och familjen. Ett lugn, en glädje och en enorm lycka. Sen att vi fått en pärla till pojk hjälper säkert till.

Men om vi tar det från början: Oj, vad jag var otålig och avskydde den väntan som blev. Bebben ville verkligen inte ut men när det sen var dags gick det galet fort. Vid 13.30-tiden började jag känna en molande, mensvärksliknande värk. En värk jag kände igen. “Hmm, kan det vara på gång nu, på riktigt?” Upp med telefonen och sätta i gång appen Värktimer. Det var värkar med 3 minuters intervall. “Wow, nu går det undan”.

Ringde till Danderyd som bad oss återkomma när det inte gick att vara hemma längre, när värkarna var längre. Det tog bara någon timma innan jag kände att jag ville in. Svågern (vår hjälte) tog barnen så de hade världens bästa barnvakt och var trygga hemma. Skönt att veta att de hade det toppen så jag å maken kunde fokusera på vårt kommande äventyr.

Kom in till Danderyd kl 18.15 och då satte värkarna igång på riktigt, rejält tajt mellan och blev allt starkare och starkare. Fick ett luftigt och fräscht rum och en gudomlig barnmorska och undersköterska. De två var ett sådant bra team och hjälpte mig och maken på allra bästa sätt. Allt gick nu så fort och jag frågade om när jag kunde få lustgas “ja, när du vill, nu till exempel” och jag var inte sen att ta emot den hjälpen. Oj, vad jag inte var beredd på den eskalerade smärtan. Från att ha stått upp och pratat med barnmorskan och tagit av mig ytterkläderna till att ligga ner och skrika rätt ut tog bara några minuter. Det gick inte att hindra. Nån hade bråttom!

Jag bad om ryggbedövning och prover togs för att se att jag kunde ta emot bedövningen. Men nu övergick värkarna till krystvärkar och det var för mig bara att följa med i dessa krafter. På det papper som man får när man skrivs ut så står det att krystvärkarna pågick i 13 minuter. 13 minuter!!?? Det är ju ingenting men min upplevelse var att det varade i en evighet!

“Kom igen nu Helena, en krystning till och bebben är ute!” Hörde jag rätt? Kan det vara sant? Klämde i för kung och fosterland och pang, tjoff så kom vår son till världen – 1,5 timmar efter att vi kommit dit. Och proverna för ryggbedövningen – de kom långt efter sonen så det blev en förlossning utan bedövning. Behöver jag säga att det gjorde ont?

Att nu få vara hemma tillsammans med mannen och bara lära känna vår älskade son är sådan enorm lyx. Den där bebisbubblan man pratar om är verkligen den bästa tillvaron. Låta allt ta tid och en liten kille på 53 cm bestämmer tempot. Storasyskonen är så glada för sin lillebror och står i kö efter varann för att “hålla bebis”. Jag är faktiskt lite överraskad över deras fina sätt mot lillebror. Blir så varm inombords.

Återhämtningen har gått mycket fort. Mycket bättre än med de andra två. En barnmorska på BB sa att en snabb förlossning ger ofta en snabb återhämtning. Jaha, det tackar vi också för!

I dag är det farsdag och vi ska fira den nyblivna trebarnsfadern här hemma nu. Önskar er en härlig söndag och själv ska jag mysa på ett tag till.

En underbar liten parvel har kommit till vår lilla, nä fel – numer stora familj. Jag har så många känslor nu och känner mig som världens lyckligaste. Timmarna försvinner i rasande fart medans jag bara tittar på honom och bubblar av lycka inombords.

Han tog tid på sig inne i magen men när han väl hade bestämt sig för att komma ut gick det i rasande fart. På mindre än 1,5 timma efter inskrivning på Danderyd såg låg han i vår famn. En vacker pojk på 4.450 kg och 53 cm. Allt gick jättebra och vi alla mår helt fantastiskt bra.

Nu ska vi ta några dagar och bara lära känna denna lille person, hämta andan och landa i allt detta, sen så kommer jag tillbaka och lovar berätta om förlossning och hur vi har det.

Tack till alla som tänkt på oss, skickat söta meddelanden och varit stort stöd!

Jag och underbara väninnor från min mammagrupp tog en härlig middag i våra gamla hoods, Vasastan. Nästan alla av oss har flyttat från området då vi alla ynglat av oss och behövt bo större. Vad kan då vara bättre än att återvända och ta en av vår gamla stadsdels institutioner – nämligen Wasahof. Det är ett ställe jag alltid återvänder till. Vet att jag aldrig blir besviken. Och då jag är mycket förtjust i skaldjur så är det dessutom en perfekt plats att ta sig till.

Jag har sagt det förut och säger det igen; det är härligt med alla nya krogar i Stockholm men jag blir ofta ledsen för de ser alla likadana ut och dessutom renoverar om ofta. Det gör att det är få krogar som har en tydlig historia och själ. Men Wasahof och några till håller sig till sin sak och genom det alltid är aktuella.

Hade jag inte varit gravid när vi var var där så hade jag gärna måffat i mig några ostron, vilket är ett av Wasahofs signum, men av nån anledning så ville jag satsa på att äta molusker. Det blev helt perfekta provencalska sniglar och moules frites. Så himlans gott och pommes fritsen var perfekta.

Vill man till Frankrike men har varken råd eller tid så kan en tur hit vara ett gott plåster på såret. Sådan härlig bistrokänsla.

Tyvärr var vi sena med bordsbokningen och då det är ett poppis ställe så hade vi tidsgräns på vårt bord på två timmar. Det förstörde lite vår middag, för personalen var mycket duktiga på att påminna oss om detta, ofta. Utöver det så fick vi en härlig kväll. Och det var tur att vi kom i väg för några utekvällar blir det väl inte för mig på ett tag för jag tror inte stadens krogar har amningsrum…

Tror knappt att det finns något barn som längtat till sitt födelsedag som vår lilla dotter. Frågan “när är det mitt kalas?” har ställts sedan juli. Märker att det inte är födelsedagen utan kalaset som är det viktiga. Hon är sin mors dotter, det hör jag.

Då det varit lite si och så med bebisen som ska komma har vi inte vågat dra på så mycket med kalaset. Vet ju inte om vi, föräldrarna, kommer vara närvarande eller inte. Tursamt nog så har vi underbara mor- och farföräldrar som ställer upp i fall det blir akutfart till sjukhuset. Lite kymigt känns det att inte göra hela paketet för henne men vi ska kompensera med ett stort kompiskalas sen, då det idag “bara” blir storfamiljen.

Grattis lilla söt! Du är världens bästa! Bild från i somras och det mycket uppskattade Lisebergsbesöket.

I onsdags var jag hos min MVC för att kolla bebisen och mig. Allt var som det skulle förutom att bebben var lite försenad, ju. Det råd jag fick när jag skulle gå var “ät nu en ordentlig och god lunch och sen åker du hem och vilar”. Vem var jag att säga emot så då tänkte jag faktiskt unna mig något riktigt gott och trevligt. Min MVC, BB Stockholm Family, ligger i Gamla Stan och där vimlar det ju av krogar så varför förflytta sig. Och de där makaronerna och falukorven som väntade hemma i kylen kunde vänta nån dag till kunde jag tycka.

Jag älskar Gamla Stan. Kulturen, historien, stämningen och myllret. Var mycket där som barn då jag var med mamma som stickade till en garnaffär där. Men, idag finns det tyvärr alldeles för mycket krims krams. Var femte butik på Västerlånggatan är en souvenirbutik med vikingahjälmar, polkagrisar, “I love Sweden”-t shirts och Pippi Långstrump-dockor. Restaurangerna som ligger där lockar inte heller. Då ska man hellre dra sig bortom Järntorget till Österlånggatan.

I mars blev den klassiska krogen Järnet restaurang Cultur. Ägare är den anrika krogen mitt emot Gyldene Freden. Har hört att det är en bra krog med mycket snygg inredning. Perfekt för en höggravid kvinna att unna sig. Kanske sista gången på mycket länge jag får chansen att äta ute.

När jag kom fram blev jag övertygad, detta var perfekt. Jag gillar att att äta ensam, det känns alltid lite vuxet och storstadsaktigt Men det är ju alltid lite skönare att det finns barbord när man äter själv. Och här fick jag fin plats vid fönstret och kunde se ut över alla kartförsedda turister.

Valde dagens rätt som var Pulled Pork i focaccia med sötpotatis. J-klar i min lilla låda vad gott det var! Varför gör jag inte sötpotatis oftare?? Måste säga att jag blev glatt överraskad för på pappret kändes det inte jättelockande men i munnen var det en liten fest. Så perfekt.

Då jag fått order av barnmorskan “att äta gott” unnade jag mig även nåt gott till kaffet. Chokladkräm med olivolja och pärlsalt. Hoppla!! Där fann vi oss en ny favorit.

Sen så måste jag säga att jag verkligen gillade vad de gjort med lokalen. Supersnyggt från golv till tak. Det som såg väldigt lockande ut var att sätta sig i baren med ett svalt glas och ta sig en eller två pinchos. Sett att det är en trend som kommer. Det spanska tapassättet i barerna lockar.

Så, vad blir min recension? Jo, ta er hit! Gå bland gränderna i höstrusket, kliv in i denna mysiga lokal och tas emot av en otroligt trevlig personal. Sen så, av det jag såg och åt, så verkar menyn vara underbar och jättegod. Jag skulle gärna ta en munsbit i baren i hop med glas cava. Men det får bli om några månader med stadig barnvakt hemma… Ses då!

Mätt, glad och ännu rundare än när jag gick in lämnade jag restaurangen för att vobbla gatan fram till apoteket och köpa halsbrännetabletter som jag hade behövt natten innan. Härligt hur man slängs mellan olika världar och sinnesstämningar här i livet.

Ingen bebis har dimpt ner och ingen bebis som ens verkar vara på gång. Det är tydligen alldeles för bra och mysigt där inne i min mage. Typiskt mig att vara så gästvänlig… En vecka över tiden – det är väl inget konstigt egentligen men då det är barn nummer tre trodde jag väl att vägbanan var krattad och bebben skulle skjutas ut. Det är ju i alla fall det jag hört.

Tankarna på förlossningen tar mer och mer plats. Hur kommer det gå? Kommer det gå snabbt nu för att det är trean? Hur vidrig var den där smärtan egentligen, kommer jag ihåg? Äh, kvinnor har gjort detta i tusentals år och i de flesta av dessa fanns inte lustgas, ju! Kommer jag få plats eller bli skickad till annan stad? Äsch, det kommer gå som en dans, jag är ju supermom och superrutinerad!

Jag har två förlossningar med mig i bagaget men det är två helt olika upplevelser. Den första blev mycket dramatisk med urakut kejsarsnitt och jag blev nedsövd. Det var en jobbig upplevelse att bli hastigt och olustigt ivägrullad från vårt förlossningsrum till operationssal utan att få besked om vad det var som höll på att gå fel. Det fanns inte tid att prata med mig, att berätta för mig. Det handlade om sekunder, bebben måste ut, nu. Efter några timmar på uppvaket kom jag till medvetande och där låg det en parvel på min mage. Vem var det?? Hade jag fött fram den?? Jag var mycket omtumlad och hade svårt att ta in situationen. Jag kunde knyta an till vår vackra son men kunde inte hantera den missade förlossningen. Något i mig mådde väldigt dåligt av det. Fick bra hjälp av en psykolog och det tog bara några månader så kunde jag se tillbaka på förlossningen utan att gråta, känna ångest och rädsla. Tillslut så sa jag till psykologen att “nu är jag så trött på att höra mig själv prata om detta, nu är jag klar”.

Den andra förlossningen gick som den var tänkt. Mycket tack vare en envis barnmorska. Våra barn föds “vidöppet” eller sk “stjärnskådare”. Dvs att de föds med ansiktet först, inte hjässan. Det är lite jobbigare den vidöppna vägen för det kräver mer utrymme. Kvinnan öppnas 10 cm för det är så mycket som ett barnhuvud behöver men en vidöppen bjudning så blir bredden på huvudet lite bredare, så då behövs 12 cm. Jaha, tack för det ungar!

Vad blir det då för variant denna tredje gång? Pang tjong i taxin? I gångsättning efter två veckor? Eller bara alldeles, alldeles underbar?? Oavsett så hoppas jag att vår nya familjemedlem vill komma och hälsa på oss snart. Vi längtar så efter dig!

Bebissängen står redo och jag satte upp en liten hälsning till bebisen och hoppas den känner sig manad…

Denna säng har några år och generationer på nacken. Min farfar, pappa och hans bröder, jag och mina bröder, mina barn och mina brorsbarn har alla legat i den. Så glad att kunna få använda den. Den är så söt och det är verkligen som en stor docksäng. Med tassar från Brio som gör att sängen går att vagga blir den perfekt. Vår son älskade att ligga i den men dottern var mer fysisk och ville helst ligga bredvid och på mig. Får se vad vår mini vill. Redo är sängen i alla fall. Och vi!!

Min största storebror är mycket kreativ och han är anledningen till att jag hamnade i reklambranschen då han introducerade den till mig. I lördags var vi hemma hos honom och hans familj på familjekalas och det är alltid så inspirerande att se deras hem. Alla, stora som små, är intresserade av inredning och design och hemmet är fyllt av stilleben och vackra ting.

För några år sedan vet jag att brorsan gick i gång på konstnären Alexander Calder och hans mobiler. Det blev en skaparverkstad i stor skala och idag finns några alster kvar i hemmet. De är verkligen supersnygga! Han skulle lätt kunna tjäna en hacka på etsy.com. Jag skulle själv vilja prova mobilskapandet men ännu inte fått ändan ur. Det är nog ett roligt  skapande för det handlar mycket om att hitta balansen. Flytta en bit åt nåt håll, göra en bit lite mindre och allt förändras. Jobba med och mot gravitationen.

Det du behöver är ståltråd, lättviktig kapapannå, skalpell och en liten tång. Börja med att göra ditt skelett av ståltråd och gör mindre öglor med tången där ståltrådarna ska hänga i varann. Häng upp skelettet och sätt på pannåbitar på ändarna för att se hur det balanserar. Behövs det skäras lite mer i pannåbitarna för att hitta balansen eller behöver du ha större bitar? Säkert roligt att jobba sig fram till de perfekta förhållandena mellan “vågskålarna”.

Happy halloween!! I går sändes den intervju i P4 Extra med underbara Lotta Bromé som jag var med på och pratade halloweenpumpor. Vill du höra hur jag låter när jag är lätt nervös så kan du lyssna på inslaget här.

Klicka på den här länken för att se de pumpor vi pratar om. 

Har under senare tiden lagt upp några halloweenpumpor jag gjort och tänkte sammanställa dem här, så här dagen innan själva halloween. Att bara ha en pumpa hemma utan att göra något med den ger också stämning och är snyggt men om du vill göra dem mer personliga och mer halloweeniga så kanske dessa pumpor kan inspirera. Klicka på länkarna under bilderna för att komma till hur du gör dem.

1. Kopparpumpa

2. Taggig pumpa

3. Fladdermuspumpa

4. Spetsad pumpa

Ha nu en härlig halloween och ät mycket läskigt godis!!

Ja egentligen är det inte jag som kolhydratsladdar, det är bebben i magen. Jag har liksom inget att säga till om där. När jag står framför kylen och ska laga till något så är det nåt inom mig som skriker efter pasta, smörgåsar och flingor. Ingen LCHF-bebis här inte! Inte så skoj för kosten blir lite enahanda men what can I do? Det är bara att följa med och göra som parveln vill. Brer en macka till och slänger mig ner i soffan och vilar lite till…

Så här såg jag ut i går. Kände inte igen mig själv alls. Bebben hade på nåt sätt vänt sig under natten och lagt sig framåt. Magen nästan tippar över. Betyder det att bebben är på gång?? Åh, hoppas det!

I dag kommer den underbara jultidningen från amelia ut – amelia Jul. Fullproppad med julstämning, mat och pyssel. Perfekt att bläddra i för att komma i stämning och få inspiration.

Sen så har jag fått äran att vara med på ett hörn och berätta om min och min familjs jul, från morgon till sena natten. Väldigt kul att se sin dag på pränt. Lite konstigt för det har ju bara varit en dag vi upplevt och inte visste att vi följde något mönster egentligen men när det kokades ner till att bli ord på papper så var det tydligt; vi är en traditionalistfamilj.

Förra året vid den här tiden började jag blogga för amelia med en nischad julblogg. Jag har fått många frågor från vänner och läsare om hur det blir i år. Bloggen kommer inte bli en sådan tok-nischad julblogg som då men då jag är en julfanatiker kommer det givetvis vara MYCKET fokus på julen från nån vecka in i november. Det går ju inte att undvika. Har mycket pyssel på lut…

Kan säga så här om min jul i år; den kommer vara annorlunda än tidigare då vi kommer ha en ny liten bebis med oss, med allt vad det innebär, och att vi ska fira i vårt nya hus med resten av storfamiljen. Mycket härligt att se fram emot alltså. Hoppas ni följer med in i julstämningen här.

Kram!

Att rosta färska pumpakärnor är både kul och nyttigt. En härlig bonus när man karvar sin halloweenpumpa är att man får en drös pumpakärnor på köpet. De kan man lätt rosta och det är väl synd att låta dem gå till spillo. Det är ett gott snacks men lite pilligt att skala. Fast det gillar jag.

Rosta färska pumpakärnor i ugn

Gör så här: När du karvar ut din pumpa sparar du kärnorna. Dessa sköljer du väl i förslagsvis en nätsil. Allt pumpakött ska väck.
Sätt ugnen på 175°. Lägg bakplåtspapper på en plåt och strö över de sköljda kärnorna. Ringla över lite matolja, tex rapsolja och salt. Här kan du smaksätta som du vill, om du vill. Tex smaksatt salt, chili- eller vitlökspulver. Rör runt och blanda väl. Se sen till att kärnorna sprids ut ordentligt på plåten, ska inte ligga på varann.
Rosta nu kärnorna i mitten av ugnen i 20-30 minuter, tills de fått fin rostad yta.

Jaha, bebben var ingen ivrig liten krabat som bara väntade på att skjutas ut och börja livet i raketfart. Nähä.

Sonen tog 6 dagar för mycket på sig och dottern 3 så då tänkte jag att det skulle vara lämpligt om denna parvel skulle vara on time. Hade sett bra ut liksom. Men icke! Å vad denna väntan börjar bli tradig.

I går testade jag ett av de knep jag hört ska vara grymt effektivt för att sätt igång en förlossning; champagne. Ingen svår och smärtsam övning som passade mig bra. Ungefär 3 msk skumpa fylldes i ett snyggt glas och jag lät dropparna trilla ner i strupen. “Åååå vad jag längtat efter skumpa”, tänkte jag samtidigt som jag nästan såg framför mig hur värkarna skulle sätta igång i samma sekund jag svalde, BB-väskan skulle ryckas med och vi skulle åka i ilfart till sjukhuset. Jag till och med frågade maken om han nu var redo samtidigt som jag höjde glaset.

Sitter här nu hemma i morgonrock med kanonkulan kvar på magen 17 timmar senare utan den minsta värk. Bara en mycket bubblande och sparkande mage. Näpp, det verkar vara mycket bekvämt och skönt därinne så bebben låter vänta på sig.

Varför det serverades bubbel igår var för att det var familjekalas. Det är så att svägerska, pappa, brorson och vår dotter fyller år inom några få dagar nu. Det betyder att vår väntade bebis riskerar att träffa ett “upptaget” datum. Det är ju så klart inget att göra något åt men om nu bebisen vill vara solo på sin födelsedag så får bebis se till att komma ut idag eller på onsdag. Har inga planer för idag så det kan passa men onsdag däremot, då kommer fler familjemedlemmar på besök och det skulle ju vara snopet om vi inte var hemma då… 😉

Dagarna senaste veckan har gått mycket långsamt. Inrutade med lämning på dagis, hem och vila, äta, vila, hämta barn på dagis, laga mat, glo på tv med omöjlighet att hitta en skön position i soffan, gå och lägga sig och sen börja om. Jag ska inte klaga för det är precis så jag vill ha det. Denna graviditets sista veckor har jag varit mycket bättre på att vila. De tidigare två graviditeterna har jag “passat på att hinna med allt”. Det gjorde ju att när väl bäbisarna kom så var jag helt slut. Inte smart! Nu vet jag bättre.

Det som dock varit bra sista veckan har varit att bebben sjunkit ner och fixerat sig så trycket på revben, magsäck, tarmar och rygg har släppt. Kan andas igen och slipper den konstanta ryggvärken. Tjoohoo! Men det är mycket tyngre och jag vankar och vobblar fram. Så, då är det väl ytterst lämpligt att klämma ut bebben nu?!

Maken och sonen tog på sig skor, tände ficklampor och gick ut i mörka kvällen igår för att jaga. Inte så allvarligt som det låter utan det var dags att skörda köksträdgården som fått alldeles för lite uppmärksamhet. Ett mycket spännande äventyr för en fyraåring. Såg mycket mystiskt ut med de två ficklamporna som sökte sig fram i trädgården men det var en god jakt för tillbaka kom de med en skål full med doftande kryddor. Vilken underbart lyxig känsla att få självhushålla med kryddor. Urban farming at it’s best!

Mycket har nu frusits in men timjan, den får torka hängandes i köket. Inte bara att det är bra för att vi får egenodlad ekologisk timjan, utan även att det blir sådana enorma dofter i köket. Släng dig i väggen alla dyra doftljus. Tänk vad så lite kan göra mig så glad.

Den lilla odling vi gjort i år har helt klart gett mersmak. Nästa år då ska det odlas ännu mer.

Kroppkakor är jättegott. De vakuumförpackade man köper i butiken går väl an men varje gång jag äter kroppkakor på krogen eller får hemmalagade så är det en helt annan sak. I konsistens och  framför allt smak. Har länge velat göra dem själv men inte riktigt fått ändan ur. Men nu så! Nu skulle det ske. Och när vi var på Skansens höstmarknad för några helger sedan så slukade barnen sina kroppkakor så jag visste att det skulle gå hem även hos de små.

Jag valde att göra kroppkakor med svampfyllning, dels för att det är så himlans gott men även för att det är svamptider.

Kroppkakor med svampfyllning

Ingredienser 
1 kilo mospotatis
2,5 dl vetemjöl
2 ägg
2 tsk salt

Ingredienser, fyllning
300 g svamp, fritt fram för val av svamp, gärna blandade sorter
1 purjolök
Smör
2 vitlöksklyftor
1 msk torkad timjan
1 tsk salt
svartpeppar

Gör så här: Skala, dela potatisen i delar och koka. När den kokat färdigt och fått ånga av sig så pressas potatisen och får svalna. Därefter blandar man med mjöl, ägg och salt till en deg. Den blir kletig.

Fyllningen:  Skölj purjolöken och skär den i strimlor. Rensa svampen och skär i mindre bitar. Ju mindre bitar desto enklare sen vid hopbaket. Stek svampen i smör och tillsätt purjo och vitlök när svampvätskan kokat bort. Stek tillsammans några minuter och krydda sen med timjan, salt och peppar. Bli inte skrämd av den stora saltmängden, potatisen drar åt sig saltet. Låt fyllningen svalna.

Dela nu potatisdegen i tolv bitar och platta ut till runda kakor. Lägg lite fyllning på varje. Dra över deg så fyllningen göms och du har runda fina kroppkakor framför dig.

Koka upp lättsaltat vatten och dra ner temperaturen så det sjuder. Lägg i dina kroppkakor försiktigt med hålslev och låt sjuda i 10-12 minuter. Ta upp med hålslev och lägg på fat och servera med lingonsylt och smält smör.

Nästa gång jag gör kroppkakor så vill jag ha svampfyllning igen för att det var verkligen en hit men ska även addera bacon för en lite rökigsmak. Det blir nog toppen!

Smaklig spis!

En typiskt halloweendetalj är ju fladdermöss och kombinera det med en orange pumpa blir ju så mycket halloween som det bara går, tänkte jag. Men att bara måla eller karva en fladdermus ger inte den effekten jag var ute efter. Jag ville göra något som stack ut, bokstavligen. Så jag satte fladdermöss av papper på pumpan. Ville ha effekten av att det var en svärm fladdermöss som kom mot mig, så det skulle vara en stor närmast och sedan skulle de små blodsugarna bli mindre och mindre. Då fick de största vara i papper och de andra målades dit med spritpenna.

Fladdermössen gjorde jag av svart papper som jag vek på mitten. Ritade en halv fladdermus mot mittenviket och klippte ut. På så sätt så fick jag en helt symmetrisk fladdermus som också såg “flygande” ut. Gjorde den andra lite mindre än den första osv för att få den där känslan av att de flyger mot mig. Fäste dem med svarta knappnålar

Sen ritade jag mindre fladdermöss med blyerts och fyllde i med svart spritpenna. Detta är en pumpa som lämpar sig bäst inomhus kan då också tilläggas.

Här hittar du mer halloweendekorationer och -pyssel.

Å vad jag har gått i gång på pumpor detta året. Har väl aldrig gjort så många?! Men det har nog att göra med att jag fördriver mina dagar med att vänta på bebisen som ska komma vilken sekund som helst. Att göra en pumpa kräver inte det minsta kraftansträngning, egentligen, så det har nog passat. Sen att jag har två småtroll i dagisålder som frågar varje morgon om det är idag det är “bus eller godis” har nog hjälpt till lite. Kan ske ska börja funta på alternativ till pumpor. Eller börja julpyssla… Eller så får bebben komma NU!!

Visst! En superspännande upplevelse att få kliva in i studion där ett av Sveriges absolut största radioprogram spelas in, P4 Extra med underbara programledaren Lotta Bromé. Nyp mig i armen!

Det var en inspelning till nästa vecka då det är halloween på torsdag och de ville ha med någon som kunde prata och visa dekorarade pumpor. Att jag skulle kunna vara med live då var nog lite att ta i då jag med rätt stor sannolikhet antingen precis fått en liten bäbis då eller just ligger och klämmer, så att säga.

Tiden går fort när man har roligt och det kändes som om jag precis fått på mig hörlurarna när det hela var över. Ska bli spännande att höra hur det blev. På onsdag 30/10 efter 15.00 ska det då sändas.

Här står jag med mina pumpor som numer är kända från radio 😉 Och en pumpa i magen…

Att göra halloweenpumpor är roligt och det är bara fantasin som sätter stopp. Finns ju inga rätt eller fel. Jag är inne i ett spinn och har några idéer jag vill testa. Men jag kanske inte är så mycket för att göra farliga och läskiga halloweenpumpor. Är nog mer ute efter snygga och effektfulla pumpor.

Vanligast är att man öppnar upp pumpan nästan som en semla fast man skär rakt ner i pumpan för att få locket. Sen så tömmer man pumpan på innehållet. Man får karva ur innandömet och det finns många trådar som man får skära eller klippa av. När pumpan är tömd så skär man hål i pumpan och sätter i ljus för att få den där lyktpumpan man är ute efter.

Men man kan också välja att inte skära hål rakt igenom, man kan även skära lite i skalet och sen karva bort så det orangea försvinner och lite av pumpaköttet. När man sen sätter ljus i så lyser det genom den tunnare väggen. Ju mer du karvar desto mer kommer ljuset igenom.

Jag valde ett enkelt sick sack-mönster men här är det bara att köra på. Kanske skriva något? Jag ritade med blyerts först och sen använde jag en skalpell för att skala och karva. Tålamod och tid är bra ingredienser också att ha. Lite lagom pilligt var det.

Jag har batteridrivna ljus i denna pumpa. Om du har levande ljus är det bra att ha ett ventilhål så ljusen får syre. Varför jag har batteriljus är för att slippa risken av bränd pumpa. Det beror mycket på storleken. Är det en bamsepumpa är det inte lika stor risk för vidbränd pumpa.

Klicka här för mer halloweendekorationer

Livet kan ta nya vändningar, det har vi nog alla blivit varse nån gång. En sådan var när vi köpte hus OCH blev med två katter som ingick i köpet – Bernhard och Birger. Det tog ett tag för både de tvåbenta och de fyrbenta parterna att lära känna varann. Nu är vi en enda stor och klösig familj. Sen så kan det då hända saker som vi inte räknat med. Tex en cat fight i sovrummet som slutade med att vår Birger blivit riktigt skadad. På riktigt alltså.

In på akuten, en lång operation, 4000:- fattigare, och en mycket osäker diagnos senare var vi hemma. Denna kaxiga utekatt fick nu tratt på sig och utegångsförbud. Inte riktigt vad han hade tänkt sig kan man tänka när man ser hans lätt skämmiga blick. Den tuffaste katten i bygden hade nu blivit rejält stukad i sitt självförtroende.

Han som aldrig vill bli klappad eller kelad med vill helt plötsligt vara vid min sida hela tiden och sova vid mina fötter. Det är ju all fine men då jag är så höggravid som en gravid kvinna kan vara så är varje centimeter i sängen nödvändig.

Och i natt hände det. Sonen nattvandrade in till mig, vilket han alltid gör, men utan täcke som alltid annars. “Nä, det var blött”, sa sonen. Tänkte inte mer på det men när jag och sonen bråkat om täcket alldeles för länge så ville jag hämta hans. Hann inte gå mer än 40 cm in i barnens sovrum innan jag trampade i något mycket mörkt, kladdigt och illaluktande. Då katten har utegångsförbud så blir det här med den personliga sfären och toalettbesöken ett problem för vår utekatt. Birger hade sovit bredvid mig hela natten men tagit en tur till barnen och gjort sina behov där och sen gått tillbaka till min säng. Kl 04.50 står en kvinna i de västra förorterna, som ska föda barn om ca 6 dagar och tvättar kattavföring från matta, säng och lakan. Och sin egen fot. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig…

Vår lille nos som vi hoppas repar sig snart. Och lär sig att den där lådan med sand ska användas för privata saker…

Att pynta hem och trädgård med halloweenpumpor är enkelt sätt att skapa stämning. Klassikern är att man tömmer och skär till pumpan med läskiga ögon och ett grin med glesa tänder för att sen sätta ett ljus i. Men om man inte vill stå och skära och karva så kan det räcka med att måla, rita eller dekorera direkt på pumpan och ändå få en snygg och/eller spöklikeffekt.

Till halloween är det svart och orange som är huvudfärgerna och målar man den orangea pumpan med svart färg så har man redan där gjort sig en riktigt halloweendekoration. Jag ville göra en pumpa som hade den där spöklika känslan men ändå var snygg och stilig. Tänkte att spets, som verkligen är mjukt och feminint och samtidigt har lite av spindelväv över sig, kunde vara en fin kombination ihop med pumpan. Om jag fäster spetsen tätt på pumpan och sprayar svart, blir det då en orange spets på den svarta pumpan? Måste testas och jag blev mycket glatt överraskad av resultatet. Snyggt, halloweenigt och lagom spöklikt. Eller vad tycker du?

Så här gjorde jag: Valde en spets som var ganska tjock, så att spryafärgen inte skulle gå igenom. Fäste med en nål uppe vid skaftet och löpte rakt ner mot botten, klippte av och fäste med en ny nål. För att spetsen skulle ligga tätt fäste jag med fler nålar längs med spetslängden. Gjorde likadant jämnt runt hela pumpan. Här valde jag att ha ganska brett mellan spetslängderna men det är ju en smaksak om man vill ha mer spets.

Jag ville ha stjälken i sin naturliga färg så den klädde jag in med maskeringstejp och tidningspapper. Satte pumpan på en tom konservburk på tidningspapper för att få upp den lite och underlätta sprayningen. (Sprayar utomhus för de starka kemikalierna i sprayfärgen.) Sen så sprayade jag ett lager på pumpan och spetsen. Sprayade extra in i spetsen för att få fram mönstret men inte för mycket så det skulle blöda, förstöra mönstret. Det räckte med en sprayning. Lät pumpan torka och sen vände på hela kalaset för att spraya undersidan.

När hela torkat tog jag in pumpan och lossade försiktigt på papper och tejp för att sen mjukt lossa på nålar och spets. Mönstret fanns där, det hade lyckats!!

Mer halloweenpyssel hittar du här. Boohoo!!

Nu är det dryga veckan kvar tills jag ska skita ut en soffgrupp, för att citera Babben Larsson, så jag passar på att vila allt jag kan. Vad kan då vara bättre än att bänka sig framför tv.n med en dvd-box? Har varit lite dålig på att vila ordentligt hittills. Det är ju alltid nåt som ska fixas… Men nu så!

Vilken rulle blir det då? Jo, en favvis från min tidiga ungdom; Tracys Hämnd. Minns ni den? Sidney Sheldons glammiga och åttiotaliga serie om den snygga kåkfararen som blir glamourtjuv. Nu så, nu blir det axelvaddar, hårspray, män i tredelade kostymer och synttrummor.

Sen så är det lite pumpapyssel och “proppkakor” som står på schemat, men det återkommer jag med.
Ha en fin höstfredag.

Har du provat Za’atar? I helgen var vi bjudna på en “enkel middag” hos grannarna – köttfärssås med pasta. Nu var det inte vilken köttfärssås som helst utan en lååååååångkokt ragu så köttet fallit i sär och blivit himmelskt och pastan var en gudomlig färsk ostravioli, men det var inte det jag ville prata om… Utan vad de serverade innan maten – za’atar. Detta var något nytt för mig men blev snabbt en favorit. Za’atar är en kryddblandning från Mellanöstern med historiska anor och varje familj har sin egen variant på blandningen.

Som med alla kryddor och kryddblandningar kan man ju använda dem efter eget tycke i matlagningen men jag gillade hur våra kulinariska grannar serverade det. Rätt upp och ner med bröd och olja. Ett perfekt mingel- och försnacks. Doppa en liten bit bröd i olja för att sen doppa vidare i kryddan och sen mums i munnen. Wow!

Recept på Za’atar

Kryddblandningen innehöll: 
4 msk Sumac
1 msk Timjan
1 msk Rostade sesamfrön
2 msk Mejram
2 msk Oregano
1 tsk Salt

Allt blandas, och förvaras torrt, i en lockförsedd burk.

I går hade jag ett ärende inne i city på morgonen. Då jag är lite långsam just nu blev det helt plötsligt lunchtid så jag skulle hitta något i farten. Så där city-aktigt, liksom.

Jag är en som gillar de flesta matkulturer och maträtter men i går, vet inte om det är gravidhormonerna, så var jag liksom inte sugen på något, fast hungrig. Blev handlingsförlamad. “Men åh, bestäm dig nu bara!!, ska jag ta en kebab, sushi, smörgås, pasta eller vad!!” sa jag till mig själv. Men det var inte bara maten, det var stället också. Det är så viktigt för mig. Att det är ett trevligt ställe och man kan njuta av maten i lugn och ro i en trevlig miljö. “Skärp dig nu annars åker vi hem hungriga”, hotade jag mig själv med tillslut. Då såg jag himmelriket! En food court under broarna på Kungsgatan – K25. Gått förbi den förut och varit nyfiken men aldrig gått in. Nu var det som om det var meningen.

Jag och min mamma har under flertalet år rest till London på höstarna och tidigt 90-tal så mötte jag min första food court där. Så exotiskt, så mycket storstad. Ett större rum med flertalet olika restaurangdiskar längs med väggarna och stora sittplatsytor i mitten. Det fanns det inte hemma i Stockholm då. Det var även restauranger som serverade mycket spännande mat så som tacos. Wow!

Så klart kom det till Stockholm ganska så snart och det är verkligen toppen. Är man i ett sällskap då alla är sugna på olika saker så blir ju alla nöjda. Eller då som i mitt fall, hungrig men inte vet på vad. Tog en lov inne i lokalen som ligger under ett av broparen på Kungsgatan. En lokal som innehållit allt möjligt utan att riktigt fungera. Nu verkar rummet hittat sin sak för det var verkligen fullsmockat. Fick välja mellan allt från dumplings, surdegsmackor till lchf-sallader och wokad kyckling. Tillsut föll valet på en hamburgare från Lilla Vigårda. Grymt god burgare och frasiga pommes.

Det var mycket folk i lokalen och köerna var lite skrämmande men allt gick mycket fort. De har jobbat bra med sin logistik för man behövde varken vänta länge på sin mat eller sittplats. Längst in i lokalen var det sittplatser i nivåer, som en amfiteater. Mycket snyggt. Också bra med platser vid barbord för många som äter ensamma kan tycka att det känns lite tråkigt att sitta själv vid bord för två, eller värsta fall fyra.

Sen så gillade jag att det som hängde på väggarna var affischer från stadens kulturutbud. Reklamaffischer för olika museer.

Gillade inredningen mycket. Att rören i taket fick synas och den lite ruffa känslan. Som att förstärka det faktum att vi befinner oss inne under ett bropar.

Att vi inom kort ska bli trebarnsföräldrar är så spännande och så underbart. Självklart så undrar jag hur det kommer bli. Att det kommer förändra livet är ju givet men i praktiken, vad blir de stora förändringarna?

När vår son kom var vi två glada, överväldigade och lätt chockade föräldrar som tog hem detta lilla knyte. Skulle han bo här nu? Och vad gör vi nu? Det var en mycket märklig känsla minns jag, att åka till sjukhuset med ett tomt babyskydd för att sen sätta detta underverk där i och ta med hem. Hem till oss! Väl hemma blev jag lite tafatt, inga underbara sjuksyrror att fråga när man helst ville och ingen mat som “bara fanns där”. Kommer jag klara det här, kommer vi klara det här? Så klart gjorde vi det, tillsammans med vår söte son lärde vi känna varann. Och sen så var vi ju två vuxna som kunde dela på ansvar och var två som kunde se vad de andra behövde.

Livet tuffade på med större blöjstorlekar, smakportioner, liggdel till sittdel och helt plötsligt stod sonen upp och började gå. När allt var som lugnast kom då lillasyster. Tvåbarnschocken var ett faktum. Hade aldrig trott att den omställningen från ett till två skulle vara så stor. Det är 18 månader mellan syskonen så där stod vi med två blöjbarn som båda behövde oss väldigt mycket. Vi hade förberett oss och var så tacksamma för en son som var frisk, åt och sov bra och tänkte att nu var vi ju redan inkörda så det är väl bara att fortsätta som förut. Nja, det blev ju inte riktigt så. Hade inte heller räknat med en vargavinter med tokmycket snö, dagisbaciller som satte sig på MIG och att två armar inte var i närheten av tillräckligt. Men det är ju bara att gilla läget och ta sig igenom. När vi var mitt uppe i det så var det stökigt men nu i backspegeln har det jobbiga tappat udden och det känns inte längre lika jobbigt. Men när jag verkligen tänker och minns så vet jag att den där tvåbarnschocken vi hade hört om var en sanning. Och då ska det ändå tilläggas att vår lilla dotter var en frisk solstråle och har alltid varit. De som har barn med allergier, speciella behov eller problem med sömn, mat eller annat, till er vill jag bara säga; Ni är riktiga hjältar!

Hur blir det nu med tre barn? Jag är mycket ödmjuk och helt inställd på att det kommer nog bli allt annat än vad jag tror eller tänkt. Eller så här; jag kommer inte tro eller tänka alls. Det kommer bli alldeles underbart och sen så får vi ta det som det kommer. En stor skillnad denna gång är att vi nu är fyra som tar emot denna bebis och storasyskonen är redan bestämda på att få bära, mata och byta blöjor. Så mysigt med alla som längtar efter vår nya familjemedlem.
Vi behöver inte köpa en enda ny pinal då allt redan finns och kläder har vi sorterat och tvättat så det är så förberett som det bara går. Det saknas bara en bebis. En liten bebis som jag längtar efter så mycket och redan är kär i.

Har hört uttrycket: 1 barn – föräldrarna i numerärt överläge, 2 barn – punktbevakning och 3 barn – zonförsvar. Får se om det blir så. Är dock rätt kass på att spela fotboll men ruggigt vass på volleyboll…

När jag var liten brukade min dagmamma alltid göra lövkrona av lönnlöv på höstarna och jag lärde mig snabbt. Med några snabba drag så blir man kung och drottning av hösten i dessa kronor. Under promenaden igår samlade vi på oss löv som jag gjorde kronor av hemma. Gissa om barnen kände sig stolta och kungliga!?

Gör lövkrona av lönnlöv

Gör så här: Samla stora lönnlöv och gärna i olika färger. Vik ett löv på mitten och gör likadant med ett till fast lägg det lövet runt om det första. Stjälken på lövet trär du sedan in i det första lövet, som om du syr i hop dem. Sätt stjälken en bit upp från viket så det får bra fäste. Sedan fortsätter du så tills du får den längd du behöver för att göra din krans. Varva gärna färger på löven så kronan blir levande och färggrann. Du avslutar med att fästa med en extra lös stjälk, som en nål. Är stjälkarna långa, inne i kronan, och sticker upp kan du klippa av dem.

Gårdagen bjöd på den vackraste höstdagen hittills. Precis som man vill ha dem; klarblåhimmel, hög frisk luft, vindstilla och så visar sig naturen i alla färger de kan skapa. Sen att det var en ledig söndag gjorde ju det hela ännu bättre. Hoppas ni också fick uppleva detta.

Efter frukosten tog vi en tur på en närliggande skogspromenad som går längs Mälaren och bara njöt av dagen. Liten picknick fick med oss, ingen höjdare men det spelade ingen roll för “restaurangen” var den vackraste man kunde tänka sig. Att tumla runt bland alla löv var helt underbart. Tänk att det är lika roligt att begrava sig i sand på sommaren, snö på vintern och så löv på hösten.

Nu har det väl nästan gått ett halvår sedan vi flyttade in i vårt hus och arbetsrummet (kallas herrum på originalritningarna, vad hände där då??) har varit en avlastningsplats för allt som “ska nån annan stans”. Ett svart hål. Vi har högt flygande planer på hur vi ska sitta i detta rum som också blir ett bibliotek, kreativt rum och mysiga fåtöljer att sitta i med en god bok eller en varm kopp. Än så länge är det mest ett rum vi blundar för. Inte varit prioriterat.

För någon helg sen så tog vi dock tag i alla fyllda flyttlådor och fick bort dem. Då gick det att gå in i rummet i alla fall. Sorterade i nya högar och nya projekt. Ett av projekten är min kreativitetshörna, min pysselsfär. Där allt material ska finnas och där jag kan få skapa. Om det så är att slå in ett paket eller måla om något.

Min gamla fina byrå jag ärvt från min morfar har alltid varit en bra förvaring av allt. Det är pass, tejp, laddningssladdar, doppresenter, snören, målarfärg, kamerautrustning mm som samsats i lådorna. Nu när vi har mer förvaringsmöjlgheter i huset så ska denna byrå bli mer en renodlad pysselbyrå. Är det tänkt i alla fall. Ska nu ta mig an detta och testa. Veckans projekt.

Så bra att slänga ut det här på bloggen för då har jag lovat något inför er och måste ju då komma tillbaka med ett resultat. Även om det blir ett “nej, det gick inte” så har jag i alla fall försökt och gjort något. Så, nu sätter vi igång. Tjohoo!

Man märker när man är mitt i livet när man blir bjuden på både 40-årskalas och 4-årskalas. Idag får familjen dela på sig då vi har lyxen att bli dubbelinbjudna på nämnda födelsedagskalas.

Jag ska på 40-årskalaset då det är en av mina bästa, äldsta vänner som fyller. Han har den goda smaken att ha ett kalas på dagen (vilket pangväder för just detta!!) för då jag är lite ömklig och öm passar det mig utmärkt. Kvällarna har jag som mest ont. Just nu, as we speak, så pågår det en kamp mellan mig och garderoben. Vad sjuttsingen ska jag ha på mig. Jag har många läckra blåsor jag skulle vilja ha men ingen av dem rymmer två personer. Oj, oj, oj, nu är det bråttom!!

Resterande familjemedlemmar ska klä sig i piratutstyrsel och det är inte så svårt för de små då utklädningslådan till 75% består av just detta. Ska se om maken går och blir Kapten Krok…

Har ni lika fint väder som jag har utanför mitt fönster? Vindstilla, klarblå himmel, klar och hög luft och träd som skiftar i alla de färger. Hoppas ni har samma utsikt. Oavsett så önskar jag er alla en underbar höstlördag.

Jag räknar veckorna, dagarna och snart kommer jag säkert även räkna timmarna. Denna väntan på bebben i magen börjar bli rätt utdragen och tråkig. Och framför allt ensam.

Detta är min tredje graviditet och de som sagt ingen graviditet är den andra lik har helt rätt. Med de andra två hade jag högt blodtryck och mådde ganska dåligt av det. Svullnade upp och mådde överlag pyton. På slutet var det in och ut på Danderyd för mina värden var på gränsen hela tiden. Inlagd eller inte? Men behövde aldrig läggas in som tur var. Och allt gick ju bra till slut. Och de där månaderna glömdes relativt snabbt bort. Lyckan av en liten bäbis i famnen får alla mörka minnen att försvinna.

Trodde nog att det skulle bli likadant denna gång. Men icke. Mina värden ser jättebra ut och bebben verkar må alldeles utmärkt. Bara att jag inte mår så bra. Många säger att jag har en “sådan liten och fin boll till mage” Nu är den jättefin, det är alla magar, men att säga att den är liten är fel. Den ligger på översta kurvan och bebben är stor. Inga konstigheter, så har det varit för tusen kvinnor före mig, men det tar inte bort känslan av ömhet, smärta, andfåddhet och trötthet. Att jag längtar efter vår lille bebbe är ingen underdrift. Dels för att jag är så vansinnigt nyfiken och galet längtansfull efter bäbisen men också för att kunna få andas igen. Och kunna sitta upprätt i längre än 20 minuter.

Har sponsrat en kiropraktor med oförskämt mycket pengar för att få bort ryggsmärtorna men det gick inte. Kan säga att den smärta när kiropraktorn bla försökte separera mina revben (som tydligen har låsts) var nånstans i hur jag minns förlossningssmärtorna. Ska tillägga att hon var jätteduktig och vi kunde konstatera att det inte går att göra något. Det är bebben som trycker på.

Hade tänkt att dessa dagar innan förlossning skulle vara vilsamma och rofyllda. Kanske gå på matiné och ta långsamma promenader i den friska luften. Men då jag inte kan sitta utan att få kramp i ryggen går ju bio bort. Och promenader verkar inte bebben gilla för då dras hela magen ihop till en tung medicinboll.

När usch vad jag klagar. Förlåt. Jag har lyxen att nu få vara hemma och liggandes titta på Games Of Thrones (som alla sett utom jag), pyssla, baka  (med vilopauser) och ta hand om mig. Bara att jag är usel på det. Alltså ta det lugnt. Vill att det ska hända saker men nu är det nån annan som bestämmer. En mycket bestämd liten bebbe. Undrar hur det då ska gå när bebben väl är här?

Hur som helst, så här ser magen ut nu. Framifrån syns den nästan inte. Och så ser ni mig på nära håll med hallampan läskigt hängandes över mig och med knasigt avstympad arm och trasig iPhone. Inte de snyggaste bilderna men i alla fall de ärligaste. Verkligen läckert 😉

I dessa LCHF-tider så är det väldigt opoppis med potatisrätter. Nästan så att man får ett höjt ögonbryn om man säger att man vill ha potatis till sin rätt istället för bulgur, quinoa eller bara grönsallad. Men jag är väldigt förtjust i potatis och de få gånger jag provat vara utan kolhydrater helt har jag totalkraschat. Inte alls min grej. Att varva, inte varje dag, fungerar bättre men inte att vara helt utan. Det är tydligen så min kropp funkar och jag får då helt enkelt lyssna.

Jag har tidigare skrivit om att jag vill belysa de enkla rätterna, vardagsmaten, och kommer då och då lägga upp det vi äter. Ingen raketforskning, inga tjusigheter, bara sådant som är enkelt, billigt och går hem hos stora och små.

En sätt att tillaga potatis jag väldigt sällan ser eller hör om längre är råstekt potatis. Synd för det är faktiskt himlans gott. Ja, det är lite bökigare än kokt potatis, men så gott. Och ja, det är skillnad på att steka upp gårdagens kokta potatis, tycker jag. Märker att barnen även gillar det. Och det funkar till allt ju.

Så här gör jag: Delar den råa, skalade potatisen i mindre bitar. Ju mindre, desto snabbar tillagning. Värmer upp en stor stekpanna med mycket smör och steker. Rör om regelbundet så det blir stekýta på så många ställen som möjligt. Tillsätter mer smör om pannan blir torr. Stekningen tar tid och man får smaka och känna när bitarna börjar bli mjuka. Saltar duktigt med flingsalt. Klart. Sa ju det; ingen raketforskning, bara enkelt och gott.

Redo att serveras till vad som i övrigt står på dagens meny. Ett klassiskt tillbehör som alltid funkar.

Vet du vad “mormorservetter” är? Det är ett uttryck för när man tar till hushållspapper som servetter, som en redig mormor skulle göra. Du vet, när man inte känner att det är rätt tillfälle att ta fram de fina linneservetterna och/eller har några snygga papperservetter hemma. Lite fint försöker man vika hushållspappret och lägger bredvid tallriken och skriver i huvudet att köpa pappersservetter nästa gång du handlar.

Men nu kan man sluta skämmas då jag såg ett nytt hushållspapper. Det ska tydligen vara jättebra men det jag främst tänkte på var det snygga mönstret i pappret. Det är också lite styvare papper så då kan man ju göra fina rullar av det. Detta papper var från Lambi.

Gillar verkligen det skarpa mönstret. Här har jag tagit gamla paketsnören och gjort rosetter runt det rullade hushållspappret och bakom finns två svarta servettringar jag köpt för längesen på Svenskt Tenn.

Detta passar extra bra idag då det är INGRID som har namnsdag. Det är ett familjenamn (mitt mellannamn) så idag blir det findukning med (mycket passande) mormorservetter och tårta. Grattis alla Ingrid!!

I söndags drog vi upp våra morötter. Vid ett försök för en tid sedan kunde vi se att det inte riktigt var som vi hoppats på. Men nu, nu kunde vi inte vänta längre.

Tog med mig barnen ut till odlingslådan och bad dem att ta tag i ett blastknippe var och dra. De hade ingen aning om vad som skulle ske. Detta var första gången för fyraåringen och (snart) treåringen. När de drog och såg vad som fanns där under, nere i jorden, blev de helt lyriska. Morot på morot drogs upp i ett rasande tempo. “Åh, kolla på den här!” och “Men kolla på den här då!” löd den enkla dialogen under tiden.

Väl inne och med nytvättade morötter skulle det smakas. Du som ätit egenodlade morötter vet, men för dig som ännu inte gjort det så kan jag säga att det är en helt annan grönsak än den som säljs på de stora daglivarukedjorna. Dessa smakar någonting och får mig att minnas hur morötter smakade förr. Ja, som de ska smaka alltså.

Jag och maken bestämde oss, där och då, att odlingen utökas rejält till nästa år. Att kunna odla sådana här delikatesser i sin egen trädgård måste göras. Mer.

Nu fylls stånden hos torghandlare och blomsteraffärer med fina dekorationspumpor. Så härliga att lägga på fat i hemmet och i ett nafs så blir det höstdekorationer. Vill man ta det ett steg längre kan man pimpa pumporna med sprayfärg. Göra dem snygga och dekorativa. Jag tycker ju pumporna är så fina i sig själva så jag ville visa de vackra färgerna men samtidigt få dem att hänga i hop. Göra ett enhetligt stilleben. Valde att partiellt spraymåla dem med kopparfärg. Några fick vara färglösa (?), en var skadad i skalet så den fick bli helt i koppar och den stora blev målad på den “fula” och skadade sidan. Blir lite mer dramatiskt än att vara nakna eller helmålade, tycker jag.

Detta är ingen direkt halloweendekoration men för att göra denna typ av teknik och få halloweenkänsla så skulle jag spryamåla pumporna svarta för att få dramatik. Något jag måste testa senare i oktober.

Gör så här: Vill du inte spraya hela pumpan delar du av med målartejp och klär in den yta du vill ha ren med tidningspapper. Är det en skada, som det var på min, är det toppen att gömma den med färg.
Spraya gärna utomhus då spryafärg är starkt attans. Täck underlaget med tidningspapper och ställ gärna pumpan på något, tex en tom konservburk, så du kan spraya runt om. Min sprayfärg var snabbtorkande så jag vände på hela rasket och avslutade med att spraya underdelen.
Dra försiktigt bort tejpen så att färgen inte följer med. Voila! En pimpad pumpa!

Pumporna och lite grenar fick dekorera öppna spisen i den övre hallen. Det var på tiden att just den övre våningen fick lite dekorationskärlek. Har inte riktigt tagit mig an dessa rum än.

Jag försöker leva efter devisen “använd det du äger”. Alltså att inte köpa en massa saker som används kort tid och sen hamnar i skåp och lådor. Eller slängs. Det känns mycket oekonomiskt och vansinnigt dumt för miljön. Men då och då trillar jag ju över saker som får mig att glömma det där. Saker som ger habegär och “visst skulle den där göra sig fin hemma hos oss, fast vi redan har skålar/fat/ljusstakar/vaser/mm så det räcker”

Var på en visning och såg ett dukat bord mer nyheter från Indiska. Det gick i fina höstiga färger och hade blommönster. I lokalen var det dekorerat med min höstfavorit, hortensia och de gick jättefint i hop med porslinet. Blev helt överförtjust i faten och tallrikarna. Jättefina till en höstdukning och mysiga middagar. De är handgjorda så varje del har en unik färgställning. Några var mörkare och några ljusare.

Tur för mig att de inte finns i butik riktigt än. Jag har till den 21/10 på mig att verkligen tänka igenom om jag ska köpa dessa skålar

I går tog jag pendeln för att kolla in Hem och Villa-mässan i Älvsjö. Nu var det inte bara en mässa som pågick i huset, det märktes av de mycket olika människorna som strömmade från stationen ner till mässan; stora grupper av lattemammor med stora vagnar, gubbar redo att lägga nytt tak, chokladfanatiker och unga och företagsamma var alla redo att få sina lystmäten fyllda. (Mässorna Underbara Barn, Eget Företag, Chokladfestivalen pågick samtidigt)

Hem och Villa delade mässal med Chokladfestivalen. Tyckte nog att de ansvariga för mässan inte riktigt förstått att chokladbesökarna skulle bli så många för runt chokladborden var det så trångt att det var stundtals otrevligt. Längre bort i Hem och Villa-delen var det så luftigt och tomt att det kändes fel. Inte lika många som ville kolla på jacuzzis och kakelugnar som de som ville köpa 80%-ig choklad.

Jag vet inte vad jag hade väntat mig av mässan men mer inspiration för inredning hade jag nog trott och hoppats på. Är man inte i begrepp att bygga ny trappa eller lägga nytt golv så är man kanske inte helt rätt i målgruppen. Jag drogs åt de montrar som visade inredning och trender. Men det är ju just för att det är det som nu intresserar mig. Så en ren möbelmässa hade varit hade varit mer passande, för mig.

Något som var snyggt var de väggar med köksinspiration. De gick i mintgrönt och många läckra och fina saker som passade ihop. Men det blir lite konstigt att man ser saker och sen finns de inte att köpa någonstans där.

Förutom då de saker från Leila’s General Store som vanligtvis är en webbutik men på mässan uppstår i fysisk form. Där var det också mycket mintgrönt och pastell. Många rosa slickepottar såg jag i shopparnas händer…

Jag köpte på mig Leilas nya inredningsbok. Den har hon gjort tillsammans med Ulrika Magnusson. Ulrika är en utomordentligt duktig stylist som jag hade förmånen att arbeta med för tusen år sedan. Hon ligger bakom den scenografi som synts i tv-programmen, som blivit lite av Leilas signum. Hon och hennes man har även öppnat ett Bed & Breakfast, In My Garden. Många av interiörbilderna i boken är tagna från nämnda B&B och jag känner mig lockad att boka en weekend.

Sen så hade Trendstefan och hans Trendgruppen gjort en fin display med vad de tror är trenden framöver: Neomodern. Snyggt så det förslår men inget som överraskade. Sett det mesta på landets inredning- och trendbloggar under hela året. Pasteller, grått, naturmaterial, mässing, koppar, stilrent, skarpa kanter, mjuka färger.

Så här säger Stefan Nilsson: -Det handlar om en längtan till det dramatiska och avskalade. De kan låta som att jag säger emot mig själv men just nu blir våra hem mer och mer som en scen. Vi inreder dramatiskt, närmast scenografiskt. Jag tror till exempel att nästa års stora inredningsdetalj kan bli ett överdimensionerat djurhuvud på väggen.

-Den avskalade formen är enkel för de flesta att ta till sig, men våga ta i lite mer. Kanske kan du exempelvis ställa din golvlampa mot en blå fyrkant som du målat på väggen? Lite dramatiskt men ändå återhållet.

Ja, inget djurhuvud har ännu trätt in i vårt hem än. Apropå vårt hem;  i dag ska det göras ordning i arbetsrummet som sakta men säkert börjar ta form. Perfekt väder idag då det är grått, mysigt och höstigt.

Önskar er en fin lördag och helg

Minns ni upplandskubb? Det var en favorit när jag var liten. Både i smaken och formen. Den ska ju vara trekantsformad men jag minns även att det fanns runda, cylinderformade smålimpor när jag var barn. Perfekt för minimackor och snittar. Den trekantsformade levde kvar ett tag men jag har inte sett en upplandskubb i affärerna på evigheter. Men smakminnet lever kvar.

Då var det min tur att anta utmaningen från Hela Sverige Bakar – bloggversionen. Se de tidigare bloggarnas utmaningar här. Denna veckas utmaning är att baka sitt bästa bröd. Då kan man ju välja att baka det bröd man bakar bäst eller det man gillar bäst. Så tolkar jag det i alla fall.

Upplandskubben är ett relativt modernt bröd, från 1920-talet. Den kom till för att man önskade göra ett bröd man kunde koka då inte alla hade tillgång till ugn. Den karaktäristiska formen kommer sig av att man la degen i en cylinderformad kastrull, ofta en gammal mjölkkanna eller emaljgryta med öron, och ställde sedan hela rasket i ett vattenbad i en större gryta. Ut kom en stubbe, eller ja – en kubb, som man delade i kvartar och då blev det trianglar av brödet. Nu har recepten uppdaterats så det går alla tiders att göra upplandskubben i ugnen.

Förra sommaren gjorde vi upplandskubb när vi hade semester. Med stor spänning lade vi degen i en kastrull och visste inte riktigt vad som skulle komma ut. Men ut trillade ett supergott och supersaftigt bröd som försvann snabbt. Och enkelt var det dessutom. En hemmafavorit var född.

Recept Upplandskubb

Ingredienser:
50 g jäst
3 dl vatten
2 dl mörk sirap
1 tsk salt
5 dl vetemjöl
5 dl fint rågmjöl

Först och främst; se till att du har en kastrull eller gryta på minst 2 liter. Den får inte ha handtag av bakulit eller plast. 

Gör så här: Smula jästen i en degbunke och värm vattnet till fingervarmt, 37°, på plattan. Häll över vattnet och rör så att jästen löses upp. Häll i salt, sirap och sen rågmjöl och vetemjöl. Arbeta degen smidig och lägg upp på bakbord. Knåda och rulla i hop degen till en “fin” boll i samma storlek som kastrullen.
Smöra kastrullen och locket och mjöla sen båda med rågmjöl. Lägg ner degbollen med den finaste sidan ner, som sen blir upp. Sätt på locket och låt jäsa i 40 minuter. Sätt ugnen på 200°.
Ha ugnsgallret i nedre delen av ugnen och ställ in kastrullen med locket på. Låt grädda i ca 60 minuter.

Brödet bakades i går och vi hade det till tomatsoppan vi åt till middag. När jag frågade vad barnen ville ha till frukost idag svarade sonen snabbt: jag vill ha sån macka vi åt till soppan igår. Det är, för mig, lika med högsta betyg! Och jag var inte sen att följa barnen; här är min frulle:

Tack Kungsörnen för att ni ville utmana mig!

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

I morgon är det en högtidsdag, nämligen Kanelbullens dag. Men det ska ju inte vara vilka bullar som helst. Det ska ju vara perfekta kanelbullar. Alla har sina olika knep för sina kanelbak och jag tänkte dela med mig här av mina. Kanske det är så som du också gör eller så kanske du får några nya tips. Here we go:

1. Använd slickepott när du häller över det smälta smöret med mjölken över jästen. Saltet från smöret sjunker till botten på kastrullen så om du inte tar ut allt går du miste om härlig smörsälta.

2. För mig är det viktigt med balansen mellan det söta och salta så många recept jag läst genom åren och de jag ätit ute i verkligheten tycker jag har för lite salt. Då blir det ingen spänning i bullens smak så jag har alltid lite mer salt än vad recepten säger.

3. Att baka kanelbullar är ingen fast food-verksamhet så låt jäsningen ta tid. Jag låter alltid degen jäsa minst 40 minuter både före och efter utbakandet.

4. När du kavlat ut degen och ska smöra (rumstempererat så det är lättare att ber!), sockra och hälla över kanel: Snåla inte. Jag har aldrig använt mig av några mått utan bara kört på. Har aldrig hört någon äta bullarna och klagat på att det var för mycket fyllning. Det är i detta moment vissa bullar blir magiska och andra faller i glömska.

5. Gör inte för små bullar. Stora bullar är bra för saftigheten men också att bullstunden blir längre.

6. Använd gärna bakformar. Det ger bullen en fin saftighet.

7. När du penslar dina bullar med uppvispat ägg innan gräddning ska du ha i nån droppe kallt vatten. Det gör att bullens fina jäsning inte sjunker ihop

8. Låt bullen få gräddas. Visst, den ska inte stå inne i ugnen så den blir torr men jag blir så ledsen när jag går in i en Pressbyrå, bensinmack eller 7-11 och ser deras vita kanelbullar. Som Pippi säger i “Pippi på rymmen”: Dessa bullar var alldeles lagom brända

Här finner du mina recept för kanelbullar och kanelkaka/butterkaka

Roligt hur denna dag numer blivit till allmän kännedom. För några år sedan jobbade jag, på min reklambyrå, med ett sött varumärke och vi gjorde kampanjer och slogs för att få plats i mediebruset om denna dag. Nu verkar vi skörda frukten. Med rätta för vem vill inte ha en dag då man med gott samvete kan klämma si så där 5-6 kanelbullar? Perfekt.

Ja men visst, helt galet och jätteroligt!! 10 bloggare får varsin vecka och samma utmaning som de tävlande i programmet Hela Sverige Bakar. Att jag blev tillfrågad som inte ens är en renodlad bakbloggerska var en chock. En rolig sådan. Men det är ju just det som är grejen med Hela Sverige Bakar, att det är amatörer som är med. Så kallade “hemmabagare” och det är ju jag.

I morgon, torsdag kl. 21.00 i 7.an, sänds programmet och då i samma veva lägger jag upp mitt bidrag med veckans utmaning. Vad utmaningen är och vad jag har försökt göra får ni då se i morgon kväll.

Just nu är jag mjölig från topp till tå och rosig om kinderna. Måste tillbaka till köket. Håll tummarna för att det inte blir pannkaka av allt ihop…

Min stora svaghet är väskor. Jag äger nog redan för många men tycker mig ha ett behov av en ny väska lite då och då. Faller dock alltid tillbaka på mina gamla trotjänare och klassiker. De som fungerar till alla outfits och tillfällen. Men att veta att det finns alternativ är på något konstigt sätt rogivande. Så – där har ni min svaghet och last!

Men nu, för att vara allvarlig, det finns faktiskt en väska som jag letat efter i över ett år nu som jag inte hittat. Nämligen den optimala bloggväskan. Jag har ofta, ofta min stora systemkamera med mig och den kan få plats i några av mina väskor men det är inte optimalt. Jag vill ha en feminin väska med lång axelrem och ha ett lagom stort ytrymme för systemkamera och allt det där andra kvinnor behöver ha med sig. Ja, ni vet vad jag menar.

Alltså en väska som jag kan ha snett över kroppen med lång axelrem. Helst inga små handtag då de bara är i vägen. Själva väskan ska vara som en bälg, att den tänjs efter innehållet. Skinn vill jag ha men det ska vara mjukt så väskan följer kroppen.

Jag har seriöst letat i över ett år och inte varit i närheten mer än en gång men den kostade över 6 000:- och det var lite mycket. Har varit i kontakt med väskproducenter utan resultat och nu faktiskt funderat på att kontakta kameraproducenterna. Deras väskor är inte direkt feminina och handväskliknande. Det är just den där kombon jag inte hittat. Någon som har några tips? Eller så får jag ta å bli väskdesigner själv då!

Förutom att det kommer ut en bäbis och livet kommer förändras för evig tid så är det några saker som är fördelaktigt med att vara gravid. I alla fall så som jag upplevt det.

Det mest påtagliga är det här med håret. Jag är tyvärr inte begåvad med någon större kvalitet när det kommer till håret. Frisörerna kallar det för Skandinaviskt Fint Hår. Jag kallar det för Tunt och Smått Hopplöst. Men man kan ju inte få allt. Fast under mina graviditeter då händer det, jag får tjockt hår! Eller, nja, tjockare än vanligt i alla fall. Det är av den enkla anledningen att gravida inte tappar de vanliga hårstråna man tappar varje dag. Manen sitter kvar. Sen att man tappar allt man skulle tappat efteråt är inget jag nu vill tänka på. Just nu njuter jag av att kunna ha utsläppt hår utan att se ut som en stripig blöt hund.

Med min första graviditet blev jag så lycklig att jag till och med gick och klippte en skarp lugg. Första och säkerligen den sista i mitt liv. Åh, det var en härlig tid, som varade i 3 månader! Detta slog mig i dag när jag skulle gå hemifrån, att jag har ett helt annat hår, igen. De vänner jag träffade i dag sa just detta så det är tydligen påtagligt.

En annan sak är att jag får en mer balanserad kroppsform, tycker jag. Om jag nu inte fått tjock och härligt hår så har generna gett mig en smal midja, och det tackar jag för, men då kan det lätt bli lite “höftigt” ibland. Men en rund och fin mage tycker jag att jag ser mer balanserad ut. Knasigt egentligen… men det är något som bara jag tänker på och nu tydligen basunerat ut över hela bloggvärlden. Så var det med det.

Alla reagerar olika på sina graviditeter och jag vet nu, då detta är den tredje, att jag har lyckan att snabbt komma tillbaka till den storlek jag hade innan. Och det har att göra med att mina barn bokstavligen ätit upp mig. Amningen har, efter några tuffa veckor, gått jättebra och jag har fått jobba på att äta enorma mängder för att kunna amma dem. Så nu ligger jag i hårdträning på att äta choklad. Det kommer jag behöva. Livet är lyx i bland.

Sen att jag har enorma ryggsmärtor och sömnproblem, äsch, det får man väl räkna med? Det är ett mycket billigt pris att betala för att få denna sparkande gåva som snart är hos oss.

Jag är mycket förtjust i Skansen och kan gå där alla dagar på året men just denna helg, den sista i september, är alltid den bästa. Då infaller nämligen höstmarknaden som är en marknad som den kan ha sett ut i Sverige år 1900. Det är som att gå runt i scenografin från Emil i Lönneberga. Mycket välorganiserat och ambitiöst.

Förutom den underbara stämningen runt Skånegården med funktionärer klädda i tidsenliga kläder är det försäljning av hantverk så som de gjordes då och matvaror som närproducerats av småskaliga gårdar. Sen så är det så underbart med de skådespelare som spelar fyllekarlar, länsman och “madammer”. “10 öre för en kyss, 5 för att slippa”, gick de rosenkindade damerna och sa på bästa Emil-småländska.

Den vara som nog gick åt mest var karameller i strut. Det är något speciellt med att prassla i den där pappersstruten. Att liksom få jaga sig till en karamell från nedre botten.

Bäst var ändå det gäng som visade på olika lekar man roade sig med förr. Den där “munkrok” satte fart på sonen. Hoppas slippa bli utmanad i den. Roliga grimaser, men ser ytterst smärtsamt ut. Man kan också få klä sig i tidsenliga kläder och få bli fotograferad på det gamla hederliga sättet. Det är nog en mycket förvirrad företeelse för den yngre generationen. Andra lekar att ge sig på var porslinskross, hö-krig mm.

För att fylla på batterierna med goda grejer behövde man inte leta länge heller. Stans bästa kroppkakor serveras på denna höstmarknad. Alltså, det är så gott så jag smäller av. Måste laga egna snart och hoppas att jag kan komma upp i denna nivå.

Men lite kritik: synd att Skansen inte serverar denna typ av husmanskost de andra 363 dagarna på året. Det är mest hamburgare, korv och fajitas som man då hittar uppe vid Bollnästorget. Gamla hus och folkdräkter kan man få se som turist men inte få en pytt i panna tex, det går inte. Konstigt…

Sen att det inte finns en enda engångsartikel så långt ögat når älskar jag. Här står damerna och diskar alla fat och glas. De verkade ha det himla skoj under tiden, även om det inte syns på just denna bild.

Mitt i natten vaknar jag av att det morras inne i sovrummet. Försöker identifiera och lokalisera ljudet. Går så där. Jag sätter mig upp, ser ingenting då det är, som sagt, mitt i natten och att jag är utan linser. Anar mig se en svart liten sak i dörröppningen och då förstår jag att det är en av våra katter, Birger, som obefogat står i anfallsposition och ger ifrån sig ett ljud som mest låter som dinosaurierna i Jurassic Park.

Vaknar till liv och ser att barnen har nattvandrat in till oss men att maken är en trappa ner och nattjobbar. Vill inte att knattarna ska vakna så jag börjar hyssja åt och sjasa bort katten. Då flyger det fram en okänd katt från under vår säng. Stor och randig hoppar på vår lille svarta. Det som händer nu känns overkligt. Dessa två kattdjur slåss på liv och död. Skriks och jamas. Klor som slinter mot parketten. De små vaknar och den störste från nedervåning undrar vad vi håller på med där uppe. Cat fight, ropar jag.

Den snurrande, tvådelade pälsbollen fortsätter slåss och kivas ner för trappan. Och ner för ytterligare en trappa och ut genom kattluckan. Det är som vi befarat. Den nya katten i grannskapet kommer in till oss via kattluckan och äter upp våra katters mat under natten. Tyckt att det gått åt oväntat mycket mat på sista tiden. Nu hade tydligen Birger fått nog och skulle försvara hus och hem.

På morgonen i dagsljuset ser vi spåren av katternas batalj. Stora hårtussar ligger i övre hallen, trappan, köket och källaren. Ser ut som om nån flått en kanin i huset. Galet mycket päls. Vi tror att vår Birger har gått vinnande ur striden för vi har inte sett till den stora randige och matkonsumtionen verkar ha gått tillbaka till vad den var. Men vår hjälte är stukad. Stort sår går över örat och verkar ha blivit biten i kinden för det ser ut som om han har en tennisboll under pälsen, stackarn.

Filmen och böckerna om Pelle Svanslös är mycket populära här hemma och jag kan inte låta bli att tänka på våra och grannarnas katter som karaktärer från just Pelle Svanslös-historierna. Hur det pågår ett djuriskt drama mellan trädgårdarna. Vem är då Birger? Pelle eller Måns? Vår andra katt, Bernhard, är han en passiv gamling som låter de unga skivas och står i bakgrunden och ojjar sig? Tjejkatterna på andra sidan gatan, blir de impade av våra killar? Dramat lär fortsätta och jag inväntar upplösningen medans jag baddar vår hjältes sår samtidigt som jag undrar om den där kattluckan är en sådan bra idé.

Jag visste inte om det själv men just nu pågår det ett krig. Ett krig som har gått under namnet “Steevarsh”.

Sonen på snart 4,5 år har tittat djupt i Pandoras box som tydligen öppnades någon gång i somras. I denna box fanns en miljondollarindustri vid namn Star Wars och dessa figurer har tagit över vårt hem, våra middagssamtal och önskelistor har börjats skrivas. Imperiets stjärnkryssare är ett tufft ord för en 4-åring. Och nej, det är inte filmerna med den unge Harrison Ford vi pratar om utan det är söta små danska legogubbar i svarta hjälmar och arga fåglar utklädda till Chewbacca. Filmerna har sonen inte som referens. Det är alltså andra varumärken så som Lego och Angry Birds som helt tagit över.

Hur gick detta till? Första filmen kom när jag nästan var lika gammal som min son är nu men jag fattade aldrig tycke för den. Fick fram för allt inte se den. De i grannskapet som hade den moderna apparaturen video pratade om filmerna och köpte plastgubbar och plastskepp. Jag vet med mig att jag tyckte de där björnarna med huvor var söta (idag vet jag att de heter Ewoker, tack vare min son…) men det skulle inte finnas en chans att det skulle köpas några sådana.

Hur kan detta leva 36 år senare? Hur kan detta ta upp stor del av vår 4,5-åriga sons vakna tid? “Vi lekte Star Wars och jag var Luke, han var “Artorditor” och hon var Leia” kan sonen berätta när vi promenerar hem från förskolan. Och detta utan att ha sett filmerna. Någon på någon pr-byrå har gjort ett mycket bra jobb!

Denna lilla lampa (faktiskt) hittade vi på loppis för en femma i somras. Den får ligga med i sängen och vara med vid middagen. Tur att han inte för ett himlans liv och att han verkar vara rumsren.

I dag kom bästa tjejerna förbi på lunch med sina småbebbar. Mycket härligt och efterlängtat. Det blev mycket bäbissnack, skratt och ett stort pastakok. Då det snart vankas kanelbullens dag så ville jag öva och vara lite av en bullmamma så det sattes en deg i morse. Men bullar i all ära, varför inte göra något annat tänkte jag. Det får bli en variant på butterkaka, för någon vaniljsås kunde jag inte få till idag. Så, dryga hälften av degen blev till en kanelbullekaka och resten vanliga bullar. Rekommenderas varmt. Blev en otroligt saftig bullkaka, eller vad man nu ska kalla det.

Butterkaka

Detta är det grundrecept jag går efter när jag gör vetebullar. Denna mängd ger ungefär 40 bullar eller två bullkakor

Ingredienser:
50 g jäst
150 g smör
5 dl mjölk
1 dl socker
1 tsk salt
ca 15 dl vetemjöl, 1 dl kan sparas till utbaket om så behövs.
Fyllning: rumsvarmt smör, socker och kanel
Garnering: 1 uppvispat med 0,5 msk kallt vatten och pärlsocker

Gör så här: Smula jästen i en degbunke och smält smöret i en kastrull. Häll i mjölken i det smälta smöret och få vätskan fingervarm. Häll i hälften i bunken med jästen och rör tills jästen lösts upp. Häll i resten av vätskan och ta ut det sista med slickepott, saltet från smöret sjunker så det sitter mycket god sälta längs kastrullens botten och väggar.
I med socker, salt och rör tills allt blandats.
Häll i mjölet i omgångar och arbeta med degen tills den släpper fint från bunkens väggar och blir slät och blank.
Täck bunken med en bakduk, ställ på ett varmt och dragfritt ställe och låt jäsa i 40 minuter. Sätt på ugnen till 225° och smöra en ugnsform med löstagbar kant.

Häll ut degen på ett bakbord. Mjöla underlaget om du känner att det behövs, beror lite på bakytan. Dela degen i två lika delar. Den ena kavlas ut till en lång rektangel ca 5-10 mm tjock. Bred nu på smör jämt över ytan och strö över socker och kanel. Här har jag inga mängder utan kör på känsla som oftast är: ”ju mer desto bättre för smör och socker är ju så gott!” (och fyllning; kanelen kan med fördel bytas ut mot hackade nötter, mandelmassa, kardemumma… mm.)
Vik nu degen tredubbelt på längden och skär remsor, ca 20 st per deghalva (alltså tot ca 40 st). Snurra, vrid och knyt (går inte att misslyckas) remsorna till knyten och lägg i den smorda formen. Börja med en i mitten och lägg sedan som en blomma runt om. Tänk på att ställa dem glest för de växer i jäsning och vid gräddning. Låt jäsa ytterligare 40 minuter under bakduk.

Vispa upp ett ägg och häll i en skvätt kallt vatten. Vattnet gör att bullarna inte sjunker i hop vid penslingen. Pensla bullarna och strö över pärlsocker. Skjuts in i mitten av ugnen på galler och grädda i 15-20 minuter. Låt svalna på ugnsgaller och täck sedan över med bakduk.

Torsk med äggsås – en vardagsräddare. Ja för hur har ni det med vardagsmiddagarna? Tyvärr tycker jag det blir så att vardagsmaten inte får det ljus det förtjänar. Tiden räcker inte alltid till och det kan vara både en trött förälder och trötta barn. Ja, ni kanske vet vad jag pratar om. Men jag skulle vilja belysa de rätt snälla, enkla och goda vardagsrätterna med inlägg här på bloggen. Dels för att försöka utöka variationen på just vardagsmaten. Lätt att hamna i korvvändan för många gånger. Och dels för att utmana mig själv. Om det kan inspirera någon så är det väl toppen.

Vi har begåvats med matglada barn som både gillar många smaker och äter mycket så vi behöver sällan laga för att anpassa oss till barnen. Hela familjen äter samma mat. Något jag själv är förvånad över är att de är mycket förtjusta i fisk. Själv var jag mer eller mindre hatisk mot fisk. Kanske för att på den tiden var det mest urvattnat “torskblock” man åt. Vad var det egentligen? Söndertrampad fisk, frusen i en rektangel?? De torskblock som finns idag är tusen resor bättre.

Hur som helst, först ut är en klassiker. Torsk med äggsås. Snällt och gott så det susar om det! Alla i familjen äter faten tomma. Och förlåt bilden, det är inte den bästa jag tagit om man säger så…

Torsk med äggsås

Ingredienser, äggsås:
4 ägg
2 msk smör
4 dl mjölk
1 dl vispgrädde
2 msk vetemjöl
salt och peppar

800 g torsk, eller annan vit fisk så som kolja, pollock eller sej
olivolja, salt och peppar

Serveras med kokt potatis och kokta gröna ärtor

Gör så här:  hårdkoka äggen i ca 10 min. Skölj dem i kallt vatten, skala och hacka dom. Lägg hacket åt sidan. Klicka i smör i en kastrull, värm på och ha i mjöl. Rör i kastrullen tills du fått en jämn smet. Häll därefter  i mjölk och grädde. Rör om och låt såsen sjuda i ca 10 minuter.  Salta och peppra efter smak och slutligen vänd i ägghacket innan servering.

Fisken hade jag i ugn 175°, 12 minuter (men det är ju beroende på vilken fisk du har), i ugnsfast form med endast olivolja, salt och svartpeppar på. Men det går ju att koka om man hellre vill det. Vanlig, hederlig kokt potatis fick puttra under tillagningen och de frusna ärtorna snabbkokade jag 5 minuter under slutfasen av äggsåsen.