År: 2013

Ja, det kan låta spöklikt och dramatiskt men så är det faktiskt. Och då menar jag inte dem som vi köpte av utan av en äldre kvinna vars pappa byggde huset 1940 och växte upp i.

Jag ska ta det från början: Min mor var på ett 85-årskalas och hamnade bredvid en för henne okänd dam vid middagen. De började prata om väder och vind som äldre damer säkert gör. Efter ett tag kom den obligatoriska frågan ”och var kommer du ifrån?”.  Efter några vändor visade det sig att de växt upp i exakt samma område (och då jag med då jag är uppväxt i min mammas barndomshem). ”Jaha, det var ju galet och spännande. Vilken adress då då?”, frågade min mamma. Tror ni inte att denna dam då svarar den exakta adressen som jag flyttat till! Vad är oddsen på det? Att det trots endast är 3 år emellan inte känt till varann är ju galet i sig.

Damen, Eva, visste att huset hade varit ute till försäljning men gick inte på visningen. Mamma föreslog att hon skulle komma nu. Jag var ju inte sen att gå med på det. Hur ofta får man chansen att prata med någon som var med att bygga det hus du bor i. Att ha en ingående intervju med säljarna är ju givet. När gjordes badrum om, när lades taket, osv. Men att få prata med någon som vet hur det såg ut innan renoveringar och hur tankarna gick när man skapade rummens utseende.

Det var en mycket ståtlig kvinna som gick runt och visade mig var väggar tidigare hade stått, var hon hade haft gömställen, hur förrådet under källaren var urläskigt för där hängde gasmaskerna då det var krigstider, hur kall hon mindes att lilla toaletten var, hur mycket träden hade vuxit och hur hon mindes många, många måltider på altanen. Hon var inte alls så sentimental som jag trodde hon skulle vara. Bara stolt konstaterande. Det som hon helst ville titta på var lilla lekstugan för den hade hon fått i 4-årspresent av sin pappa som byggt även den. Den hade flyttats och fått ny färg men annars var den sig lik. Hade svårt att se denna äldre dam på 1.80 leka därinne på 40-talet men blev alldeles varm av att se den ömma blick hon hade när hon steg in i det minimala huset. Att det lilla trähuset stått pall i över 70 år är ju fantastiskt.

Ångrar så att jag inte tog några bilder på Eva i hennes barndomshem. Men det kändes inte rätt där och då. Detta var en ögonblickshändelse.

Höstvindar friska tog tag i mig i morse. Åh vad jag älskar denna årstid! Kan verkligen njuta av att få ta på mig stickade tröjor och tjocka strumpbyxor. Ser mig själv kura upp i ett soffhörn med en god bok (läser just nu “En man som heter Ove” och njuter) med en rykande het stor kopp te bredvid mig. Finns det något mer rogivnade än just denna scen?

Är en stor tedrickare och har alltid många olika sorter hemma. Olika smaker för olika situationer och stämningar. Nära mitt jobb ligger en otrolig tebutik, The Tea Center of Stockholm. När man kliver in i denna lilla butikslokal färdas man bortom tid och rum. Dofterna slår emot en och det är någon speciell blandning mellan Harry Potter och Downton Abbey över inredningen. Klassisk är nog en bra beskrivning.

Det är här bla de kända och patenterade smakerna Söderblandning och Sir John Blend kommer i från. Dessa smaker har grundaren Vernon Mauris skapat och han driver butiken med sin son. De började göra sina blandningar i en gammal tombolasnurra. Nu är det större produktion men de åker själva runt till odlarna i Indien, Sri Lanka, Kina och Japan för att hitta rätt te.

Som jag beskrev och som det står på skylten här ovan: En kopp te och en god bok hör ihop! Så, med några påsar ljuvligt te och nytt klippkort på pocketaffären tar jag mig an hösten.

Zara Home är en i raden av butiks- och märkeskedjor som på senare tid öppnat i Stockholm. Habitat och Prada har länge varit efterlängtade och ger nu Stockholm en internationell status. Samtidigt som jag tycker att det är lite synd. När jag är på resande fot vill jag gärna besöka affärer som INTE finns hemmavid för att få möjlighet att köpa saker som inte alla har hemma på gatan.

Kanske är det det som känns när jag går in i Zara Homes nyöppnade butik. Det är inte lika lockande för att jag har nu tillgång till butiken när jag vill. (Ja, jo det är för att jag bor i Stockholm så klart) Men jag blir besviken. Hypen runt detta öppnade har varit stor och omtalad. Själv har jag sett fram emot den. När jag var utomlands senast och inne i en Zara Home butik blev jag överväldigad. Men inte nu. Kanske min stil är ändrad, kanske jag mindes nåt annat?

Det som möter mig först är en mycket stark parfymdoft. Mycket söt och blommig. Och blommor är det inte ont om inne i butiken. Både i vaser och på porslin. Allt känns mycket romantiskt, flickigt och sött. Svårt att se en ungkarl komma in här och köpa saker till sitt hem. Jag känner mig inte lockad till något av borden eller hyllorna med saker.

Jag ska försöka gå tillbaka om ett tag och verkligen titta ordentligt. Nu var det fullt av folk och nyöppningsstämning. Såg kanske inte skogen för alla träden. Men för den som saknar romantiska inredningsdetaljer kommer hitta hem hos Zara.

Det ringde på dörren i fredagskväll och utanför stod en enormt långsmal tonåring med två buketter gula tulpaner. Han var med i nåt lag och via tulpanförsäljningen hoppades på att få åka på nåt läger i den sport han utövade. Jag lyssnade inte så noga. Tänkte mer på pastan som kokade på plattan. Förstod att dessa två små taniga buketter var hans sista och och han hoppades att få sälja klart, åka hem och ta helg. Jag ville hjälpa honom och tog emot buketterna och betalade. Det var säkert för mycket men den glädje, och lättnad, han visade kändes bra för mig.

Senare på kvällen när jag passerade köket och tittade på buketterna som stod där i iskallt vatten med plasten kvar slog det mig; det är väl inte tulpantider nu? Är det inte i februari som tulpanerna ska komma och alla hemreportage blomstrar? Är tiden ur led? Eller är det som med kräftor, det finns numer alltid att köpa men det är endast under speciell tid som marknadsföringen är som störst. Jag gissade att dessa gula blommor skulle vissna kvickt men att mina pengar gick till den där killens lag, vars sport jag helt missade.

Men nu på morgonen lös buketten mot mig och frukosten blev lite snyggare.

Att det finns kräftpremiär (eller iaf förr) och surströmmingspremiär visste jag men att det även fanns något som löjromspremiär visste jag inte. Men det är premiär för den svenska färska Kalixlöjrom denna helg så är du sugen på lyx ska du passa på.

Den här premiären märker man inte så mycket av men på restaurang Riche  har man i år sitt 8.e år (!) med löjromspremiärshelg. I år går den under parollen Rom, Rått & Rökt. Det är alltså flertalet rätter som serveras där Kalixlöjrommen står i centrum men ackompanjeras av rökta smaker och andra råa råvaror.

I går levererades den orangea delikatessen av producenten själv, Kent Karlsson, direkt från norr till Riche. Så som han gjort under flertalet år. Inte närproducerat kanske men närmare koppling mellan producent och distrubitör får man väl leta efter. Han var på plats och jag passade på att få en liten inblick i hur själva fisket går till. Ja, utan att gå in för djupt så kan jag förstå att det där är inget man gör i handvändning. Ett riktigt hantverk och jag kan förstå att prislappen på Kalixlöjrommen är därefter. Hans norrländska var som balsam för själen och att han står för något genuint gick det inte att ta miste på.

En pop-up bar med Kalixlöjrom har byggts upp mitt i restaurangen och där skickades den ena gudomligheten ut efter den andra. En speciell dryckesmeny har tagits fram för att få fram de rökta smakerna. Lite otippat så är det sherry, whisky och öl (vilket kanske inte är lika otippat så klart) som var med i denna dryckesmanifest, som de kallade den.

Känner mig, som jag skrev, höstmysig och redo för att pyssla mig in i hösten. När jag såg de vackra ekollonen ville jag göra något med dem. Tänkte att jag skulle skapa något sött till barnens sovrum och då det rummet går i blå toner så skulle färgskalan vara höstig fast blå. Det fick bli tovade ekollon fastlimmade i ekollonshattarna.

Höstpyssel med ekollon & tovad ull

Det som behövs är ekollon med hattar, ull/ylle, såpa, riktigt hett vatten och limpistol.

Gör så här: ta försiktigt av hattarna från ekollonen. Jag hade köpt små nystan av ull (eller ylle, vad är skillnaden…??) och delade upp varje nystan i 4 delar. Det blev lagom ekollonstorlek. Se på hattarna och avgör storlekarna på tussarna. Alla är ju inte lika stora så det är ju kul med lite olika storlekar. Sätt på vattenkranen på varmaste temperatur och droppa en liten droppe i ena handflatan. Ta nu en ulltuss och jobba in såpan och ta lite hett vatten från den rinnande kranen. Rulla tussen som om du rullar köttbullar. Försök få så rund och jämn form som möjligt. Blir det lite ojämnt så ta bollen under den rinnande kranen och sära på ullen för att försöka jämna till.

Rulla på tills den lilla bollen blivit hård. Avsluta med att forma den något oval, som ett ekollon. När du är nöjd med storlek och form lägger du den för att torka på handduk eller tidningspapper.

Nu är det dax för att limma på hattarna så aktivera din limpistol. Välj ut en hatt och matcha med ett ekollon. Tryck ut lim i hatten och fäst ullbollen. Låt nu stelna.

Hade ju tänkt göra detta till barnens rum men visste inte riktigt hur. Tänkte att en liten girlang kanske kunde vara något så jag lindade upp pinnarna med ekollonen på tunn ståltråd. Fick hänga i fönstret. Är inte helt övertygad faktiskt. Tror jag ska hitta en fin gren och sätta dem på den och göra ett litet stilleben i stället. Får återkomma med det resultatet…

Snart är det final i Årets Konditor 2013 och inför det var det en liten träff med de fem finalisterna. Träffen gick ut på att man ihop med dessa fem gudomligt duktiga konditorer fick skapa små bakverk. Varför jag skriver just små bakverk är för att ett av tre delmoment för året är småskalighet. Miniversioner av kända tårtor, kakor och bakverk. Kallas även söta tapas. Jag som är lite barnsligt lagd blev ju helt salig. Så sött (i dubbel bemärkelse) och underbart.

Först fick alla närvarande smaka förra årets vinnande tårta av Cecilia Andersson, regerande mästare. Tårtan var som en fest i munnen; en browniebotten med smördeg och smörkola, macadamianötter, pärongelé och päronbavaroise. Glacerad med en caramelglaze. Håll i hatten!

Indelade i grupper blev vi placerade vid stationer och fick skrida till verket. Jag älskar att baka men är mer av den där typen som gillar bullar, enkla pajer och kakor. Rediga grejer som av tidigare generationer kallas för grovdoppa. Att snitsa i hop snajdiga tårtor och bakelser har jag aldrig vågat mig på. Skulle säkert gilla det men där har kanske tålamodet inte varit med mig. Att nu få chansen att göra eclairer och dammsugare var ju helt sagolikt. Sen att det stod en av de fem bästa konditorerna i Sverige bredvid och coachade hjälpte så klart till…

Här gör jag mitt livs första prinsesstårta. Tur att den var i miniformat. Visst syns det att jag hade full koll…?

Med mig hem fick jag då dessa små underverk till bakverk i en liten låda. “Detta har jag gjort!”, sa jag stolt när jag kom hem. “Va? har du bakat en prinsesstårta?” undrade maken lite skeptiskt. “Eller nja, jag monterade ihop den…” svarade jag ärligt. Skit samma, god var den och jag fick helt klart mersmak på att göra en massa minisar.

Hösten känns faktiskt närvarande nu. Dags att inse att bikini och sollinnen får ligga kvar i lådan till nästa år. Inte mig emot, jag har alltid älskat hösten. Att få andas hög frisk luft, boa om i hemmet, tända levande ljus, ta härliga promenader i natur med skiftande färger, laga långa goda måltider och att få pyssla.

Den här hösten har hela familjen sett fram emot extra mycket. “Är det höst idag?” har varit en vanlig fråga från sonen i några månader nu. Varför vill han ha höst? Jo för då kommer ju ett litet syskon!

Hade tänkt låta vår vardag hålla på i några veckor till men nu blev det inte riktigt så. Nu har jag blivit sjukskriven fram till bebben kommer. Det gick inte, kroppen ville ha ett annat tempo än min hjärna och mitt schema. Så, då blir det nu till att ställa om.

Vad ska jag då syssla med, för att vara lugn, vila men ändå få vara kreativ, för om jag inte får skapa blir jag nipprig. Jo, pyssla så klart! Senaste tiden har pyssel och skapande fått stryka på foten då det inte hunnits med i vardagens alla bestyr (gissar att det är många som känner igen sig…). Nu har jag fått tiden och det kanske till och med blir lite terapi för fru Lyth.

På vägen hem efter lämningen på förskolan plockade jag fina ekollon och fick en idé. Hoppas jag kan färdigställa den och visa inom kort.

Önskar er en fin onsdag. Här sipprar förmiddagssolen genom fönstret och regndropparna som hänger kvar i träd och gräs blir till vackra prismor. Det blir nog en bra höst!

I dag är det måndag och det innebär utflyktsdagen för barnen på förskolan. Det innebär för oss föräldrar att packa små ryggsäckar med picknick. Förra måndagen var det den stora skammen som föll på oss; vi hade glömt den obligatoriska ryggsäcken med matsäck. Å, vilken ångest. “Men mamma, det gööööör inget”, sa sonen. Han ska bara veta vilken medicin det var för en mammasjäl i ångestvältring.

Nu är det då dags för botgörning och vad kan då vara bättre än alla ungars favoritmatsäck – pannkakor? Eller om man säger så här: det fanns inget alternativ. Och jag är inte sen att ge med mig och stå sent på söndagskvällen och vända pannkakor i stekos och monotont fläktljud. Varför? Det var min högsta dröm själv som barn vid matsäcksstunder få packa upp de där stekta, sladdriga rullarna med socker och sylt ur Kånkenryggan. Men icke! Min mor är och alltid varit pigg på att laga mat och gjort det med den äran men pannkakor, nej. Inte hennes grej. Och inte pappas heller för den delen. Skogaholmslimpsmörgås med prickig korv, det fick det bli. Inte fy skam, men inte alls samma sak som de där hemmagjorda pannkisarna som alla andra hade.

Detta minne har alltid förföljt mig (inte överdriva men nästan så…) och jag har tänkt att när jag blir mor och barnen ska på utflykt ska de givetvis ha med sig pannkakor. Idag är det den dagen (eller förra måndagen borde det varit. Vältrar mig igen…). Nu packas de små ryggsäckarna med pannkaksrullar med äppelmos och extra strumpor och jag känner mig fulländad. Nästan.

Nu är vi i mitten av september och en underbar, lång trädgårdssommar börjar ana sitt slut. Denna söndagsmorgon bjuder på ännu en solig start och jag känner sådan glädje, sådan lyx att få leva mitt liv så nära en grönskande trädgård.

Nu ska vi väl börja utvärdera hur vår lilla gröna plätt varit och vad vi vill med den nästa sommar. Flytta uteplatsen? Plantera några fruktträd? Låta de existerande planteringarna gro igen?

Något jag med säkerhet vet är i alla fall att se över vår lilla odling. Nu vet vi vad som växer bra och vad som äts upp av rådjuren innan vi hinner säga “urban farming”. Vet också hur vi ska skydda vår lilla odling och vad som snabbt var klart och vad som aldrig ville se dagens ljus.

Något som vi sett på med glädje är morotsodlingen. Stolta, raka, höga blast har rest sig ur odlingslådan. Wow, detta bådar gott. Tänkte att jag skulle unna mig några fina primörer, säkert fyllda med den smak jag saknar från dem i påse i butiken. Letade i djungeln där i odlingslådan och drog i dem som såg bredast ut.

Antiklimax! Vad var detta? Breda men sen tog det stopp, bara några centimeterlånga. Men varför klaga, det var ju tre morötter i en! En såg ut som en kissnödig liten figur.  Jag hejdade mig efter tre drag. Ska nog låta dem få lite mer tid. Alla förtjänar ett nytt försök att bättra sig… Vad gjorde jag för fel? Tog jag dem för tidigt? Är odlingslåda fel för morötter? Gödning? Eller vad?

Har ett tag försökt få fason på barnens lekrum (de delar ett andra rum som sovrum). Den gamla inredningen från lägenheten kändes fel så sakta men säkert har en plan skapats. Sen så började ju då jakten efter att hitta de saker som stämmer in i den planen. Inget man gör i en handvändning om man då verkligen vill ha det man drömmer om.

Hade en rackarns tur och hittade precis en av dessa saker vi knappt vågade drömma om. En stor byrå med en massa lådor som slukar alla leksaker, pysselprylar, byggklossar och de-där-sakerna-man-inte-för-sitt-liv-vet-vad-man-ska-göra-av-dem. Vi åkte förbi Refurns showroom i Hammarbysjöstad för att titta på ett bord vi var intresserade av. Nu hade vi oturen att den var redan var tjingad men det gjorde föga då vi bokstavligen sprang in i denna byrå i stället. Med hög puls sprang jag till butikspersonalen och skrek högt att den vill jag tjinga. Här gäller det att vara snabb. Men den var redan bokad, den med. FAST, personen hade inte tittat på den och ville koma och kolla. Vi sa att så fort den där personen tittat och inte ville ha den skulle vi komma och ta den. Tänk, vi hade tur, den andra kunden tyckte den var för stor. Inte vi!

Nu står den där, perfekt i en nisch, och slukar ALLT. Den ska snart få ny färg för den lite lätt skinkrosa färgen rimmar illa med vår plan. Ska också sätta in små lappar i handtagen för att underlätta jakten på leksaker och städning.

En annan fin förvaring jag hittade på loppis i somras är en gammal projektorlåda. Kanske inte den mest praktiska lådan men den var ju bara helt galet härlig och snygg. Den blir perfekt för alla plastfigurer som jag haft kvar från min barndom och alla de som av en outgrundlig anledning dyker upp i vårt hem. Ser lådan som Brasses låda som när man gläntar på den kommer det en massa härlig ljud. Allt från elefanter och dinosaurer till smurfar och och Hacke Hackspett.

I fredags ville vi ha ett riktigt fredagsmys och det är för mig en måltid som man gör något speciellt med. Att måltiden inte bara är god utan även rolig, något man deltar i. Därför tror jag att hela tacosgrejen är så bra just för den sakens skull. Nu ville jag inte ha tacos men något annat som är lite liknande är sukiyaki. Eller liknande, det är det väl ändå inte… Vad jag menar med lika är att man ställer upp en buffé med råvaror på matbordet och sen får man skapa sin egen måltid. Ja, en japansk fondue är väl mer en rätt benämning.

Jag har många favoriträtter och sukiyaki är helt klart på min short list. Så goda smaker och just kul att äta tillsammans. Som en mysig lägereld i miniformat inomhus. Det var första gången våra barn skulle äta det och jag var så taggad så jag pratade om vår middag redan på morgonen. Barnen hade tydligen försökt få dagispersonalen att förstå vad vi skulle äta till middag. Omöjligt uppdrag då barnen själva inte visste.

Sukiyaki – ett nytt fredagsmys

Ingredienser till sukiyakibuljong:
3 dl soja, ljus
3 dl mild buljong, Dashino-moto eller grönskasbuljong
3 dl Mirin, sött risvin (eller vitt vin med ca 1 dl socker)

Ingredienser, att koka:
Mycket tunt skivad emtrecote eller fläskkarré, 100-150 g/person
Tofu
Salladskål
Purjo- eller salladslök
champinjon och/eller shitakesvamp
Färska böngroddar (fanns inga när vi gjorde sist så vi hade sockerärtor)
Nudlar, ska vara shiratakinudlar men det går även bra med glasnudlar. Eller efter eget tycke.

Ägg

Gör så här: Först krävs det lite förberedelse av köttet. Köttet ska köpas i helbit och fryses i ca 4 timmar så det blir halvfruset. Det är för att underlätta när du sen skär köttet riktigt, riktigt tunt. Det behöver absolut inte bli några snygga skivor. Lägg upp på fat.

Koka ihop buljongen i en kastrull. Buljongen ska vara salt men det specifika med sukiyakibuljongen är att den är ganska söt. Som yakuniku- och teriyakisåser ungefär. Smaka av så du får den rätta sötman.

Koka nudlarna enligt paketets instruktioner och lägg i skål. Sen så gäller det att skära upp alla grönsaker och lägga upp på fat. Bitarna av salladskålen och svampen får gärna vara ganska stora.

Alla gäster får varsin liten skål med ett rått ägg i. Det ska röras ihop lite lätt. Detta ägg är till viss del smaksättare men även som en avkylningshållplats, från den kokande fonduegrytan till munnen.

Nu sätter du fyr på grytan och låter buljongen koka upp. Det ska bara sjuda. Tänk på att ha grytan på brandsäkert underlag och håll pappersservetter borta (av egen erfarenhet…). Lägg nu i de råa ingredienserna, lite av varje. Om ni väljer fläskkött så tänk på att använda specifika pinnar eller gaffel till köttet och att det blir genomkokt.

När du tycker att det kokat färdigt plockar du upp det du vill ha och doppar i ägget och sen mums in i munnen!

För er som är ute efter LCHF; Här är er grej! Tydligen är dessa shiratakinudlar tydligen det bästa man kan tänka sig. Helt utan kolhydrater!

Barnen tyckte detta var hur kul som helst. Köttet och nudlarna slank ner fortare än kvickt. Både i grytan och i munnen. Helt klart en succé och tur var väl det för jag vill ha en favorit i repris snart!

Kommer ni ihåg vår osannolika plantering med kastanjeträdet? I den lilla krukan spirade även en tomatplanta. Det verkar ha varit en bra sommar för den oväntade odlingen för nu är det snart skördetid. Sonen säger varje morgon att den “nu är lagom röd”. Det kanske den är men jag vill vänta några dagar till. Då ska det njutas av egenodlad, eller omedvetenodlad, tomat.

Hur ska den njutas bäst? I en sallad eller som den är med flingsalt?

Jag är morgonpigg och är en av dem som hellre går upp tidigt och jobbar än att sitta sent på natten. Mitt huvud känns alltid lite snabbare och klarare i arla morgonstund. Maken är min exakta motsats och det verkar som vår son är som jag och dottern sin far upp (eller inte då då) i dagen.

Men den som alltid är med mig på morgonen är vår gosiga katt Bernhard. Han sitter varje morgon utanför köksdörren och väntar på mig. Trots att det finns kattdörr i källaren vill han gå den vägen. Han kommer in och äter för att sen hoppa upp på min laptop och spinna. Ett mycket trevligt och sött sätt att starta dagen.

Vi har ju en till katt, Birger, men han är inte alls lika kelig. Dessa två katter är som natt och dag och verkar tycka innerligt illa om varann. Vi fick ju vårdnaden om dessa tu när vi köpte huset så vi lär oss fortfarande vilka våra inneboende är. Birger verkar äga huset och Bernhard får vara här på nåder. Då blir det nog att jag ömmar lite extra för min kolsvarta kattvän och vår stund på morgonen.

Ja, nu var det ju ett tag sen jag var på Hotel Skeppsholmen men jag lovade en utförlig rapport så den kommer här.

Vi var alltså ett gäng tjejer som firade den härligaste Lotta med en dag fylld av överraskningar. Lunchen skulle vi ta på Hotel Skeppsholmen. Ingen av oss hade varit där tidigare men jag hade hört gott om stället. Tyvärr bjöd dagen inte på det bästa vädret så det var väldigt mysigt att kliva in i dessa gamla, anrika lokaler inredda med ljusa material men med värme. Mycket tydlig skandinavisk inredning. Kanske lite väl skandinavisk men då det är ett hotell med internationella gäster så kanske man vill visa upp just detta.

Vi blev placerade i restaurangen som när vi kom var tom. I cafét/hotellobbyn var det däremot mer liv och rörelse. Kändes lite konstigt att sätta sig i den tomma restaurangen men den fylldes på allt eftersom.

Det var en mycket spännande meny och den stackars servitören fick ge oss många försök att bestämma oss. Jag föll för “varm korv med bröd”. Låter kanske inte så spännande men korven är för restaurangen unik och görs på Gotland av en småskalig bonde. Och god var den. Riktigt god. Läckert serverad i papper med bönor, färska skott, rostade pumpafrön och tryffelmajonäs. Sen så hade de dessutom en egen senap som var riktigt bra till.

Skulle jättegärna återkomma för den lockande fikan de hade i sitt café/lobby. Mysigt och inbjudande. Sen är jag så svag för ställen som har sällskapsspel. Det bjuder verkligen in till att sitta länge och softa.

Jag har alltid gillat restauranger och barer som är placerade i hotell. Det ger en speciell känsla. Alltid olika typer av människor och olika språk. Lite mer dynamik än på restauranger där gästerna ibland ser ut som kloner av sig själva. Alla är lika och ingen sticker ut, varken i stil, ålder eller kultur.

Vilken underbar lördag! Var på en WWW, dvs en Wonder Women Weekend. Underbara Lisa hade bjudit in 15 fantastiska brudar till sitt hem för en helg fylld med härligheter. En av aktiviteterna var en tur på en bastubåt. Jag har i många år önskat få vara med på en sådan. Sett dem tuffa runt i Stockholm och det sett så där skönt och läckert ut.

Och precis så där skönt och läckert var det. Sen så hade vi ju en makalös tur med vädret. Att få en sådan sommarvärme och solnedgång i september är ju inte helt givet. Under två timmar gled vi fram i Mälaren. Vi var tre gravida som satt och njöt av lugnet medans resten av gänget varvade mellan bastun och hopp i spa’t.

När solen gått ner och lugnet sänkt sig steg däremot temperaturen på gänget, volymen höjdes och partymusik spelades över hela båten. Det var ett laddat gäng som steg i land. Kvällen avslutades med en enorm knytis där alla tjejer överträffat sig själva. Många skratt och härliga samtal följde. Jag följde inte med ut i vimlet och sov inte över. Bebben i magen ville hem och knyta sig. Och jag med.

Tror att, just nu, några Wonder Women vaknar mycket nöjda och glada. Sovmorgon ingick i aktivitetsschemat. Jag är med nästa år!

Ja, det är precis så det ska vara. Dalarna är inspirationen för Blossa 2013. Och mer än så får vi inte reda på. För Blossa vill i år veta vad vi konsumenter uppfattar när vi dricker denna juliga dryck. De ber oss så snällt att dricka och sen skicka in de smakupplevelser vi får och först på Lucia, den 13.e december, ska de berätta vad det är för smaker de använt.

I dag, torsdag, var det alltså dagen för det stora avslöjandet om vilken smak årgångsglöggen från Blossa skulle ha i år. Tidigare år har det varit en stor uppståndelse i sociala medier med digital nedräkning och bilder som ska ge hintar om vilken smak det skulle vara. Folk har gissat på olika plattformar och bloggar. I år har det däremot varit tyst, väldigt tyst. Nu fick vi svaret på varför; de vill inte avslöja de exakta smakerna. Det ska vi få avgöra, så att säga. Smart eller konstigt?? Det får vi se den 13/12 om det är många som då engagerat sig.

Hursomhelst; det var en fin, solig och somrig dag på Skeppsbron och folk gick motvilligt in genom den stora tunga porten. Högst upp i huset skulle vi. Där möttes vi av två spelmän fint iklädda folkdräkter och jag kom i folklore-stämning och julkänsla i ett huj. Takvåningen i detta hus var enormt vackert. Mönstermålade väggar och takbjälkar, mörkt trä och en takhöjd som fick mig att känna mig som i en stuga i Dalarna. Mycket bra gjort.

Flaskan går givetvis i Falu Rödfärg och med kurbitsmönster. Mycket julig måste jag dessutom säga. Något jag saknat i de flesta av de tidigare flaskorna genom åren.

Folk från Blossa berättade om årets glögg och att i år ville de tillbaka till det traditionella, efter två årsglögger med smaker från Sydamerika och Asien, till något av det svenskaste vi har; Dalarna. Detta har de då försökt återge i denna julglögg. Jag har ju inte smakat då jag är gravid men sniffat och hört mig för, det har jag gjort. Doften är helt klart glögg och av vad jag förstod så är smaken en mycket bärig glögg. Bådar gott.

Alla fick formulär där vi då ska fylla i våra upplevelser av glöggen och uppfattningar om smaken. Allt för att sammanställas och sedan avslöja de rätta smakerna på lucia.

I vimlet mötte jag min kära julbloggande kollega Erica. Hon om någon är en glöggkonnässör och det ska bli spännande att höra vad hon uppfattar för smaker. Spontant sa hon bär och kanske t.o.m. åkerbär. Får se om hon har rätt.

Det bjöds på två juliga snittar med ädelostkräm och rostade nötter samt kantarellkräm med rostade frön.

Nu väntar jag på att bebben kommer ut och juligare tider så även jag kan få njuta av lite glögg. Skål och God Jul!

Ja, i alla fall är det pressvisningarnas tid för julen 2013. Helt galet egentligen men lite mysigt är det att låta tankarna vandra mot mysiga kvällar med tända ljus och pepparkakor.

Igår var jag på ICAs pressvisning för julen 2013 och det var bland de största kontraster jag varit med om. Tog en promenad på lunchen längs med Söder Mälarstrand under en underbar sensommarsol. En annars vältrafikerad led var helt tom. Det får jag tacka Obama för (60% av de bilåkande Stockholmarna hade lämnat sitt fordon hemma). Båtarna längs med kajen guppade och Riddarfjärden glimrade. Då såg jag julgranar, tomtar och marschaller på andra sidan gatan. Skulle jag verkligen in där när nu solen bjöd på sig?

Men vilken underbar lunch jag fick. Jul i kubik med fantastiska dofter och smaker. Mycket intressant att höra vad analytiker hade sett för trender för vår svenska jul 2013. Återkommer med en full rapport och bilder. Behöver jag säga att jag blev inspirerad och att jag hade ett leende från öra till öra??

Idag är det pressträff med avslöjande om Blossas glöggsmak 2013. Tidigare år har Blossa varit rolig med teasers om vilken smak det är och haft nedräkning till avslöjandet. I år är de lite mer hemlighetsfulla. Inbjudan hade målats med Falu Rödfärg och den bild de släppt var ett tjärat hus från Dalarna, tror jag. Ja ha, vad kan man dra för gissningar på det? Glögg med smak av tjära?? Ja, det finns ju lapsangte – te med smak av tjära så why not? Häng kvar här så återkommer jag med nyheten! Hoppas även att de har en fin alkoholfri variant. Bebben i magen sätter liksom käppar i (h)julen…

Ni som följt mitt bloggande genom åren vet att jag började med en ytterst nischad blogg, nämligen julblogg. Först en egen och sedan här på amelia.se. Så julen är ett ämne jag brinner för. I år kommer det bloggas om julen, så klart, men inte fullt så nischad (galen?) som tidigare.

Här är den fina goodiebagen tomten lämnade efter sig igår. Det blir en god jul 2013, det känner jag redan!

Detta är en liten pärla. En minimal butik som maximerat utbudet. Fast bara med band, tofsar, fransar  och snören. Butiken Folckers är ett paradis för alla som behöver kantband eller tofsar. Och ja, Maria Montasami har tydligen varit på besök, så klart.

Då butiken ligger nära mitt jobb brukar jag slinka förbi bara för att få inspiration och känna skaparglädje. Det är så sagolikt och läckert.

Jag har alltid gillat högklackat. Ja, jag blir ju duktigt lång med höga klackar men det kan inte hjälpas. Höga klackar är snyggt och om jag blir 1.90 så får det väl vara så då.

När jag växte, under högstadietiden, så växte jag snabbt. Minns kvällar i soffan med växtvärk så tårarna sprutade. Då var det inte kul att från ena terminen vara en i mängden till den andra terminen vara längre än alla andra. Då gick jag med sluttande axlar och kutad rygg. Några år senare, då jag vant mig, så kompenserade jag nog genom att gå i högklackade platåskor och känna mig snygg.

Att vara gravid och gå i högklackat är kanske inte det bästa men ibland så måste själen få sitt och man vill känna sig snygg trots en svullnande och ömmande kropp. Då är höglackat ändå min medicin. Har en drös där hemma, så klart, men i fredags ställdes en fest in och jag fick då en stund på stan istället och jag föll pladask för ett par stövletter med zebratryck. “Klart jag ska ha ett par zebrapuppor”, tänkte jag. Idag är jag mycket nöjd med mitt val och känner mig grymt snygg, med höga klackar och stor mage.

Ja, här kommer ett egentligen ointressant inlägg som inte på något sätt kommer förändra världen eller hjälpa några i nöd. Kommer inte vinna några priser i några bloggtävlingar heller… Men ibland så kan man inte låta bli att gilla det enkla. Att känna lycka i det banala.

Jag var med dottern i en blomsterhandel i söndags och hade lovat henne en blomma. Hon skulle få välja vilken som helst. (Fast hade hon valt en löjlig liten yttepyttekaktus eller grotesk köttätande växt hade jag försökt styra henne åt ett annat håll, det ska erkännas…) Nu hade hon faktiskt den goda smaken att välja min favoritblomma så här på hösten – hortensia, snittblomman. Endast en stängel kan ge lika mycket effekt som en hel bukett tulpaner tycker jag. Så ståtlig och så maffig. Favoritfärgen är den som går i grön/lila/brunt. Riktigt höstig och läcker. Nu föll valet på en vit/rosa/ljusgrön hortensia. Så söt och fin.

Denna ensamma stängel får nu pryda matbordet och jag blir glad. Glad över att det enkla kan vara så vackert. Som en pasta pesto när den är som bäst t.ex. Inga krusiduller, utan rätt på bara. Och funkar varje gång.

Sen så blir jag så varm och mild när dottern vill hålla i ”sin blomma”. Ha den bredvid sig när hon ska sova. Den är ju ungefär lika stor som hon så hon måste tycka att det är ett träd hon fått med sig.

Hur som helst. Vad jag vill säga är att jag from nu och några veckor kommer vilja fylla hemmet med hortensia, snittblomman. Det är ett steg i höstriktningen för mig. Inga skira ängsblommor utan tunga maffiga blommor och så ett gäng tända ljus. Så ser min plan ut. Som sagt, inget världsomvälvande, bara en höstig vardag…

Dukningen till lördagens cykelfest var nåt jag kom på i sista sekund. Hade fokuserat så mycket på att städa och röja då mycket var i oreda och huller om buller. Vårt “nä, nu packar vi upp alla resterande flyttlådor”-ryck har liksom inte kommit än. Men ett litet, mindre ryck gjordes så dukningen kanske inte låg på högprioritet. Men då jag älskar att göra fina dukningar ville ändå göra något speciellt och inbjudande.

Då temat var favorit och vi hade efterrätt tyckte jag att de fina rosa tårtpapperna som legat i dvala sedan dotterns dop för 2 år sedan skulle kunna komma till bruk. Som tallriksunderlägg. Ja, varför inte?

Blev faktiskt väldigt sött och festligt. Passade dessutom bra till efterrätten som var marängsviss. Tyckte rätten i hop med de rosa papperna gav känsla av barnkalas. Och det gillar jag.

Vilken underbar kväll det var igår. Jag var ute å cyklade, fast då i positiv bemärkelse. En cykelfest gick av stapeln här i grannskapet och det var då tre rätter som skulle intas i tre olika hem men olika sällskap för varje rätt. De som låg bakom och arrangerade hade haft fullt sjå att samordna alla deltagare så att man aldrig mötte samma människor vid de olika måltiderna.

Temat för festen var favoriter och då bjöd vi så klart på marängsviss, för vi hade efterrätt ska kanske tilläggas. Och sen var det svåra att välja klädsel. Maken valde sin favorit filmkaraktär; The Dude från filmen Big Lebowski. Många var avundsjuka på hans val. Vem vill inte gå på fest i morgonrock och mysbyxor och komma undan med det??  Jag hade lite svårare då jag har en söt och stor gravidmage  men det blev min mammas gamla Marimekkoklänning från 60-talet och jag fortsatte på temat och gjorde mig till en 60-talsfigur med anspelningar från en favorit tv-serie; Mad Men. Men då alla jag mötte på festen var främlingar för mig så kunde de inte riktigt se om jag var utklädd förstod jag. Jag skulle mycket väl se ut så där i verkliga livet kunde vi konstatera. Hur som helst, det var himla kul.

Vår rätt blev jättegod och uppsakttad av alla. För vem gillar inte marängsviss?? Vi gjorde det som en buffé med glass, grädde, maränger, chokladsås, banan, blåbär, mandelbeskvier och valnötter. Home run på enklaste sätt.

Sen när alla rätter var avklarade så cyklade man tillbaka till ruta ett där det var en jättefest för alla inblandade. Vilket drag! Jag och bullen i magen dansade oss rejält svettiga.

Jajamensan! I kväll ska det cyklas, minglas, ätas och husinspekteras.

Nu när vi flyttat till hus i villaområde, från citylivet, är det mycket som vi får lära oss och ta in. En mycket rolig sak är att på dessa få månader vi bott i hus har jag haft mer kontakt med mina grannar än vad jag någonsin haft under de 20 år jag bodde i lägenhet i innerstan. I trappuppgångar kan man gömma sig och vara anonym. I kväll kulminerar det med en enormt social fest, en cykelfest. Det går ut på att förrätt, varmrätt och efterrätt serveras i tre olika hem och där emellan cyklar man. Kl 17 ska alla deltagare mötas och få sina cykelscheman. Rätterna är utdelade sedan några dagar och jag å maken har fått efterrätt på vår lott. Det är 6 personer vid varje måltid och då vi är nya i grannskapet så kommer vi möta främlingar vid varje rätt. Det gäller att vara på den rätta humörsidan alltså och vara mingelproffs. Allt avslutas med en gemensam fest i en stor lokal i grannskapet.

Att ha efterrätt är en ganska tacksam uppgift. Alla gästerna har vid det laget slappnat av och är inte superhungriga. Att bjuda på nåt sött och smaskigt kan ju aldrig gå fel. Vi har vänt och vridit på vad vi ska bjuda på. Det handlar lite om logistik då vi, enligt schemat, har 15 minuter på oss att förbereda. Sen så är det varje år ett tema och i år är det favoriter. Ett mycket öppet tema som nästan försvårar. Speciellt då man även ska klä ut sig. Men en klar favorit är ju min chokladsås. Världens godaste faktiskt… Så vi har bestämt oss för att göra en marängsviss-buffé. Gästerna får plocka på sig bäst de vill av glass, grädde, chokladsås, nötter, bär och frukt. Där kan vi nog inte gå fel, eller?

MEN, vad ska jag ha på mig?? Jag har ännu, bara några timmar kvar, ingen aning om vad jag ska ha på mig. Temat favoriter är så öppet så det kan vara precis vad som helst ju. Men då jag är en aningens tjock om magen är det ju inte så att plagg i garderoben passar direkt. Och vad har jag för favorit som är gravid/rundlagd? Jag är helt nollställd faktiskt. Tips emottages tacksamt.

Maken ska vara The Dude i filmen Big Lebowski. En skön karaktär. bara att klä sig i pyjamas/mysbyxor och vara så slapp det bara går. Smart drag av maken. Sen så är det faktiskt hans favoritkaräktar så det är en sann utklädnad. Bild från HÄR.

Sen så kan jag säga att det kommer städas rejält idag. Råder ett smärre kaos här. Lite av grejen är ju också att få se hur grannarna har det inomhus. Husen häromkring är byggda samtidigt och väldigt lika på utsidan. Superkul att få se hur andra inrett. Kanske får härlig inspiration. Vi är ju långt ifrån färdiginredda, tex så är inga tavlor uppsatta i vardagsrummet än. Men, det får gästerna ta. Vilka de nu är. Tror de kommer tycka om oss ändå… Hoppas jag.

För vissa så skulle uttrycket v. 32 betyda “tillbaka på jobbet efter semestern, tillbaka till vardagen” och för andra betyder det 8 veckor kvar innan bebisen kommer. Jag tillhör den senare gruppen.

Visst, det är hur mysigt som helst att det faktiskt närmar sig B-day för vår lilla krabat men det är också nu det inte bara är en liten söt kula på magen. Det är tungt, stort, svårt att andas, halsbränna, trötthet, humörsvängningar, klädproblem, ryggproblem, läckande tuttar och ett enormt sug efter allt det där man inte fått äta och dricka på evigheter.

Nä, jag ska inte klaga egentligen, jag är så otroligt glad att få denna lilla trea. Så galet varmt välkommen. Men jag är inte en av de kvinnor som tycker det är toppen att vara gravid. Jag har med de tidigare två bebbarna haft uppseglande havandeskapsförgiftning så jag är en så kallad riskgraviditet. Det gör väl det hela ännu mer stökigt.

Bara för att addera på listan så har jag denna vecka haft en envis förkylning. Att redan ha andningsproblem och sen en täppt näsa på det gör det hela mycket spännande.

Får höra att jag har en så fin, liten mage. Visst, den SER liten ut men jag är 180 cm lång så den är inte mindre än andras. Bara göms i en stor kropp. Faktiskt är denna bebbe enligt sista ultraljudet 16% större än normalsnittet. Och det märks. Men jag tänker att nu är det sista kurvan innan upploppet och jag ska banne mig i mål med den äran. Här ska det bli bäbis! En stor bäbis! En alldeles perfekt bäbis!

På bakluckeloppisen i söndags på Rosenhill hittade jag en superduperfin mässinngstjärna. Jag blev alldeles till mig när jag såg den. Velat länge ha en låg eller liggade lampa i fönstret och att hitta en i just mässing passar ju väldigt bra då jag har mycket mässingsljusstakar i fönstret.

Denna lilla stjärna är tänkt att vara hängande men inget hindrar att den får ligga i fönstret, eller hur?! Den har en liten öppning så man kan få in en sladd. Letade fram sladdar och glödlampa och testade. Det blev perfekt! Underbart varmt, skinande ljus spreds samtidigt som mörkret utanför sänkte sig. Åh, den kommer bli så bra här hos oss i höst. Och för endast 10 kronor dessutom. Vet inte var den kommer i från ursprungligen, Indiska?

Nu ska jag ta mig en kopp te och njuta av stjärnglansen.

Utanför Stockholm, ute på Ekerö, finns ett litet paradis vid namn Rosenhill. Ett café med odlingar och självplock, butik och ett läckert äppelmusteri. Men det är något mer, det är ytterst speciellt, lever efter sina egna regler. Att säga hippikollektiv är inte snällt men det är någonting alternativt och konstnärligt över hela stället. De som arbetar och driver stället verkar bo på ängarna runt om och vara ett med naturen.

I caféet säljs egenbakade godsaker och mackor och egenlagade pajer, biffar och sallader. Alltid gott och överraskande. Så långt det går verkar de vilja ha ekologiskt och i läskväg så är det sockerdricka och hallonläsk.

Om man inte bor på ön eller väster om stan så är det en riktig utflykt att ta sig hit. Första gången jag besökte Rosenhill åkte jag kommunalt och det tog en timma från Brommaplan. Att bussen gick sönder och fick evakueras hjälpte så klart titll, men det är långt ut. Fast den enormt vackra naturen gör att man njuter av turen och glömmer tiden.

Är du lyckligt lottad och har äppelträd i din trädgård och nu förfasas över alla de äpplen som pockar på uppmärksamhet så har jag ett förslag. Plocka med dig alla du har och ta med dem till Rosenhill för de har ett musteri som går på högvarv så här års.

Huset där kaféet och serveringen finns i får mig att tänka på ett hus från amerikanska södern. Ligger på en liten höjd och har fin utsikt över ängarna. På framsidan så går det en lång terass, porch, där man kan slå sig ner i hängande fåtöljer eller sammetssoffor. Det är lite udda möbler och av skiftande standard. Det får man ta.

Kolla in dessa supersnygga lastpallssoffor. Snyggt med den rosa-gammelrosa färgskalan.

En av trapporna från verandan har tagits bort och ersatts med gummi (?) så barn, i alla åldrar, kan åka rutschkana ner för att sen klättra upp och göra om det. Bästa på hela besöket tyckte sonen!

På söndagarna under sommaren är det bakluckeloppis och där har vi fyndat med stor framgång. Ett av förra årets stora succéer i julklappshögen var ett sjörövarskepp en kille ville bli av med och sålde för 40 kr. Han blev jätteglad att vi ville hans gamla skepp och våra barn älskar det så vi har lekt med det sedan dess. Återvinning i dess bästa form.

Älskar bakluckeloppis mer än vanliga loppisar egentligen för att det blir än mer personligt. Inte sällan ser jag barn som samlat i hop det de inte längre vill ha och de blir så glada för de pengar som de tjänar i hop. Bra sätt att lära sig sakers betydelse och värde.

Har man ingen tur i loppisen kan man söka sig till “ge och få- butiken”. Där är allt gratis och det är för dem som haft bakluckeloppis som inte vill dra hem med sina osålda saker utan lämnar där. En riktigt läcker tanke!

När vi var där i söndags fyndade vi på loppisen men fick gå tomhänta från självplocken. Den var av någon anledning stängd. Synd för tidigare år har vi kommit hem med tomater, mangold, rödbetor och mängder av plommon.

Tänk att tvätt kan vara så vackert. Snyggare flaggspel får man nästan leta efter.

Måste bara visa vad jag ser varje dag när jag går till jobbet.

Där inne bor alltså en person som samlar på fingerborgar och är så stolt över sin samling så att personen i fråga visar upp den för alla förbipasserande. Väldigt rörande!  Inifrån ser man ju bara kastet och inte mycket mer. Tar mycket av ljuset som finns utifrån.

När jag var liten åkte min tunnelbana förbi ett hyreshus och där i ett fönster hade en person en marmorbyst som hen klädde i hatt. Och bytte hatt varje dag så det var alltid spännande att se vilken hatt som var på just denna dag. Så kul med folk som ger något till dem som passerar utanför.

Får mig att tänka på vad jag samlar på. Eller snarare, får mig att fråga mig vad jag samlar på. Hmmm… har jag något? Förr samlade jag på tändsticksaskar. Det fanns alltid en ask för varje restaurang men nu när rökning inte är tillåten på krogen så är det väl inte lika vanligt. Smurfar har jag samlat på och sparat men inte så att jag nu aktivt samlar. Jo, just det – julkrubbor, det kom jag ju på i julas. Då jag insåg att jag hade tre stycken. Det är väl en samling??

Till efterrätt till kräftskivan ville vi ha något som verkligen kontrasterade mot de salta kräftorna. Jag var inne på nåt fruktigt och maken föreslog granité. Ja, så gott!

Valet föll på äppelgranité då det nu börjar bli äppeltider och det finns nästan inget som slår den friska härliga äppelsmaken. För att få fram just denna smak använde jag råsaftcentrifugen. Vilken äppeljuice!! Vidrig i färgen (läskigt lik kräftspad…) men så himla fräsch och god.

Granité på råsaftad äpple

Ingredienser, vi var 13 pers:
16 äpplen vilket motsvarade 1,5 liter äppeljuice
3-4 dl sockerlag, dvs lika delar socker och och vatten kokas upp och får svalna
1,5 dl pressad citronsaft
2 msk maizena

Gör så här: Pressa äpplen i råsaftcentrifug eller använd färdig äppeljuice. Pressa citronerna och sila saften. Koka ihop socker och vatten till sockerlag och låt svalna. Häll maizena i en liten skål och lös upp den med 1 dl av sockerlag och 2 msk vatten. Rör tills allt maizena är upplöst, inga klumpar.

Ta fram en stor bunke eller två något mindre. Det viktiga är att  bunken/bunkarna måste ha lite luft, vara halvfull, när saften har hällts i. Det är för att det ska finna möjlighet att kunna röra runt senare. Blanda nu allt ihop i bunken/bunkarna och ställ stadigt i frysen. Rör om ca var 30 minut, vår tog 6 timmar på sig för att få rätt konsistens.

Servera gärna med kaka, förslagsvis havreflarn. Färgen som blir när man gör råsaft blir ju allt annat än attraktiv så det kan vara fint med en färgklick på toppen. Här har jag myntablad. Det är så klart inte bara snyggt utan även gott och passande. Prova annrs citronmeliss eller färska bär.

SparaSpara

SparaSpara

Vilken perfekt kräftskiva och vacker kväll vi fick i går. En riktig augustikväll med mörk, stjärnklar himmel. Sen så var humöret på topp, barnen på bushumör, kräftorna ljuvliga och ölen sval och god.

Det var dags för familjens årliga kräftskiva och till råga på allt fyllde en av mina bröder år just igår så det var härlig kalasstämning. “Ja må han leva” varvades med snapsvisor…

Jag gick all in vad det gäller dekorationer och vår lilla, alldeles för outnyttjade, syrenberså fick bli festplats. Perfekt att hänga lampslingor bland grenarna.

Då det är en del slurp och spill på kräftskivor så är det inte lönt att ha några findukar utan ett stort underlakan fick agera duk. Den fick åka direkt in i tvättmaskinen sen. Placeringskorten jag gjorde blev mycket uppskattade. De maffiga dillkronorna blev faktiskt som ett litet blomsterarrangemang. De små färgglada snapsglasen är ett loppisfynd. De är så otroligt fina och i olika färger.

Det går åt en MASSA servetter när man äter kräftor så jag passade på att bli av med alla de udda servetter som legat i lådorna. Till dukningen hade jag de som gick i rött och lade de udda servetterna lite varannan, var tredje så det blev som en dekoration i sig.

Alla hade med sig kräftor och de lades upp på fat. Tre gigantiska fat fylldes och det blev ett riktigt hav av kräftor.

Det blev ett härligt sorl och spring medans det surplades, smaskades, skålades och sjöngs och under tiden sänkte sig mörkret. Lamporna och lyktorna spred ett mycket härligare ljus än vad jag kunde drömma om. Bladverket hjälpte dessutom till med mysighetsfaktorn.

När mörkret blev nästintill för mörkt tändes mina lyktor och efterrätten njöts i ett fint varmt sken.

Sen blev faktiskt kylan för övermäktig så kaffet fick vi ta inomhus. Då orkade de minsta inte längre utan somnade i närmsta famn.

I helgen var jag med några kära väninnor på en underbar lunch på Hotel Skeppsholmen. Unik miljö och grymt god mat. (Återkommer med en mer utförlig recension) Tycker det är så kul att gå ut och äta och låta mig inspireras av mat och inredning. Man får se roliga presentationer av mat som man kan överföra till hemmet.

En sak som jag såg på Hotel Skeppsholmen jag direkt gillade var ett barskåp i form av en barlåda. Likör, konjak och andra avec-sorter stod i en gammal vinlåda näst intill kaffeserveringen. Gillade den rustika känslan i lådan och det var en snygg presentation.

Och ett mycket bra sätt att återvinna en gammal vinlåda. Två flugor i en smäll.

Nu har våra beställda matstolar anlänt och hamnat på plats. Det tog några år och många olika förslag innan vi verkligen kände att vi hittat rätt.

Det skulle vara stolar som man ville och kunde sitta i länge och passa in i miljön, i husets själ om man så vill. Dessutom ville vi kunna ha samma stolar i köket som i matrummet för att kunna ha samma stolar när det är många gäster. Alltså blev det 4 stolar i köket och 6 st i matrummet. Valet föll på Bauhaus klassiska rottingstolar med svart ram. Svart för att matcha bordet och för att bryta av allt trä i golv och elementskydd.

Sen att stolens rotting dessutom matchar elementskyddsgallret löjligt bra är ju en trevlig bonus.

Stolen är ritad 1928 och vårt hus är byggt 1940. Huset är ett funkishus och funkisen är inspirerad av just Bauhaus så då känns det extra bra. Jag är av tanken att saker jag inhandlar till hemmet ska bestå och användas tills de går sönder. Inte slänga ut efter några få år då modenycker och trender ändras. Det är enligt mig inte så ekonomiskt och framför allt inte så klimatsmart. Därför satsar jag som oftast på klassiker. De vet jag att jag inte tröttnar på.

Apropå klimatsmart; här är en stumpastake jag titta och suktat efter läääänge. Perfekt att spetsa de små stumparna från andra stakar på och låta få en sista chans. Älskar ljuset som blir och nu när augusti bjuder på lite mörkare kvällar går den på högvarv.

Semestern är slut men nu är det inskolning på dagis för de små denna vecka. Alltså inskolning på nya dagis, i vårt nya område. Det handlar om att få in dem i gruppen och de nya rutinerna, lokalerna och få dem att känna sig trygga. Dagisvana är de ju sedan innan.

Jämför med hur jag själv varit när jag bytt jobb. Pirrig, nervös och i en kombination av självförtroende och osäkerhet. Självförtroende för dessa människor har ju tyckt jag varit så pass bäst så de anställt mig men osäker då den första tiden handlar mycket om det sociala spelet. Man blir ofta helt slut efter första arbetsdagen och det har aldrig slagit fel; jag har efter några veckor fått halsfluss av alla de nya bakterierna som jag mött.

Inte konstigt då att mina små bebbar knappt orkade stå på benen efter 3,5 timmar igår. Alla vi tog en lur när vi kom hem och vaknade kl 16.40!!!! De var trötta av alla intryck och jag av graviditetstyngd. Idag har det varit lättare och ingen behövde sova när vi kom hem.

Detta nya dagis är på så många sätt helt annorlunda än det tidigare. En tredjedel av storleken och personalägt, tillskillnad från kommunalt. De vill kalla sig dagis och personalen kallas fröknar (om du nu undrar varför jag inte skrivit förskola tidigare här). Jag har blivit inpräntad med att det ska vara förskola och pedagoger. De frågade faktiskt mig varför jag så envist sa förskola. Visst, det är ju den rätta benämningen men bara för att de säger dagis så är det inte en sämre pedagogik eller mer oseriöst än de som säger förskola. Känner mig lättad för jag känner att jag alltid är ute på hal is; blir någon förolämpad om jag skulle råka säga fröken och dagis?

Nu när inskolningen är i full gång börjar jag ana en hint om hur hösten kommer bli. Under denna sommar så har vi levt lite dag för dag och njutit av just det. Hösten har legat långt bort. Men då jag är en trygghetssökande person som inte har något emot vardag och rutiner kan jag nästan, nästan längta till just den stundande hösten. Nu blir den så klart annorlunda då vi kommer få tillskott i familjen men ändå. Börja leva detta nya liv i detta nya område. På riktigt. Våga njuta av vardagen och våga ta det lugnt. Eller, det kanske är ett måste med den växande kaggen???

Till kräftskivan som snart stundar i det Lythska hemmet håller jag på å testar lite. Var på Panduro för någon vecka sedan och hittade yttepyttesmå klädnypor som var rödmålade. Nånting fick mig att tänka på kräftor när jag såg dem. Kanske den röda färgen eller kanske att det var som små klor. Tänkte hursomhelst att de kan jag nog göra något skoj med till dukningen.

Efter några tankevändor så kände jag för placeringskort. Att de små söta nyporna skulle få klämma till placeringskorten, på ölglasen. Hade lite tid över (som det heter) och testade. För att göra det hela ännu mer kräftkalasigt så adderade jag en dillkrona från vår läckert vildvuxna dillodling i trädgården. I all sin enkelhet blev det ganska fint.

Jag är formgivare och art director till yrket och är väl haj på färg och form och har lyckats genom åren men något som jag aldrig lyckats med och något som grämer mig är att jag har en bedrövlig handstil. Finns inte mycket av stilfull formgivning över den. Så för att inte förstöra detta placeringskort använde jag min älskade dymo. Då kommer jag undan enkelt…

En annan variant på placeringskort jag gjort kan du se HÄR

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Trött på “vanliga” kräftor? Testa då dessa cajunkräftor.

I fredags var vi på kräftskiva hos våra kära vänner. Har blivit lite av en årlig tradition. Supertrevligt och härligt som alltid. Fick en fin augustikväll med skön temperatur så vi kunde sitta ute till långt efter midnatt. Barn och vuxna surplade kräftor för glatta livet. Precis som det ska vara!

Dealen är att alla tar med sig kräftor och så läggs det i hop till en gemensam pott, fast tydligt uppdelat så man vet vilken kräfta som kommer varifrån. Blir alltid kul då alla tar med sig vitt skilda kräftor. Som ett gigantiskt kräfttest. Leigh, som kommer från USA, bidrar med de godaste då hon gör heta, varma cajunkräftor. Så himla läckert som alternativ, eller komplement, till de kalla, salta kräftorna.

Leighs heta cajunkräftor utsågs till kvällens vinnare, följd av de småländska färska. Sen att det även var god korv och majs med i cajunrätten gjorde det till en fin kombo dessutom. Matigt och passande.

Jag tvingade stackars Leigh (tack söta vän) att skriva ner sitt recept så här kommer det:

CAJUNKRÄFTOR 20 st
(Se till att de levande kräftorna är rena och redo för tillagning innan du börjar.)

Ingredienser och Gör så här:

Del 1 “Crab boil”
0.5 dl vitlökspulver
0.5 dl lökpulver
3 msk senapspulver
0.5 dl chilipulver
1 msk malen ingefära
0.5 dl cayennepeppar
1 dl paprika
0.5 dl salt
3 msk röd chiliflakes
3 msk bonito (japanskt torkat fiskpulver)
0.5 dl spiskummin
2 msk svartpeppar

Del 2 “Crab boil”
2 msk rapsolja
1 msk hela svarta pepparkorn
1 msk dillfrö

Blanda ”Crab boil- ingredienserna, del 1, i en skål och ställ vid sidan av. Hetta sedan upp olja i en stor kastrull/gryta och lägg i svartpepparkorn och dillfrö. Häll över ingredienserna från skålen till kastrullen. Låt småputtra en stund under omrörning, cirka 5 minuter. Färgen ska ändras till djupare röd.

Del 3
2 dl gurkspad från ättiksgurka eller saltgurka
2 msk Worcestershire sauce
1 msk mörk kinesisk soja
3 lagerblad
1 liter vatten

Häll i gurkspad, Worcestershire sauce, soja och vatten. Lägg i lagerblad och rör om. Sätt på lock och låt stå och puttra cirka 15- 20 minuter.

Del 4
1 msk rapsolja
2 hela vitlökar
4 lökar – med skal

Halvera vitlökarna och skär löken i större bitar (lämna skalen på). Stek i lite olja på låg värme tills det blir mjukt och får fin brun färg, cirka 15 minuter. Häll i kastrullen med kryddblandningen. Häll över lite av vätskan från kryddblandningen i stekpannan för att lösa upp det som har fastnat i botten och häll tillbaka i kastrullen. Låt puttra ihop 15-20 minuter till.

Del 5
3-4  chorizokorvar
3 majskolvar

Skär korven i ganska stora bitar och stek en stund för att få stekyta. Lägg korven i kastrullen. Dela majskolvarna i mindre bitar (halvera eller tredela går bra). Lägg ner i kastrullen och lägg på locket och låt puttra cirka 10 minuter.

Del 6
1 burk mörk öl
20 kräftor – levande

Ta bort majs och korv från kastrullen och lägg vid sidan av. Häll i en burk mörk öl. Vrid upp värmen och låt koka upp. Lägg ner de levande kräftorna i kastrullen och koka i 5 minuter. Ta bort kastrullen från värmen. Lägg tillbaka korv och majs och lägg på locket och låt stå tills serveringsdags men minst 15 minuter. Det är nu som kräftorna har möjlighet att suga in kryddsmakerna.

Plocka ut kräftorna, korv och majs och lägg upp på fat. Garnera med citronklyftor och dill. Servera med aioli.

Detta recept är kryddstarkt så att det bränner på läpparna och i munnen men det går fort över. Spadet och kräftskalen blir väldigt heta men kräftstjärtarna blir härligt kryddiga och smakrika. Låt inte själva kräftsörplet skrämma dig! Men vill du ändå ha mer hetta lägg då till mer torkad röd peppar och även lite tabasco i slutet.

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

SparaSpara

Min mellersta äldre bror fyllde för några helger sen 50 (hur gick tiden så fort?) och hade ett brakkalas i sin trädgård. Han och hans familj bor på den vackraste ön i Göteborgsskärgård och hela gräsytan runt huset fylldes med långbord. Vackrare miljö går inte att få.

Han hade en mycket bra idé för kalaset. Inga presenter utan alla skulle ta med sig 10 snittar var till det gemensamma snittbordet (nu blev det ett ord!) Wow, vilken matfest det blev. Alla 85 gäster var enormt kreativa och vilka härliga idéer och smaker jag fick med mig.

Då vi gissade att det var många som skulle satsa på matsnittar så gjorde vi efterättssnittar. Små munsbitar med söta smaker. Det fick bli fattiga riddare med frukt och honungs-creme fraîche. De blev jättegoda.

Jag vet inte om mitt sätt att göra fattiga riddare är det rätta. Bara något jag gör på känn har jag märkt. Knäcker 3 ägg i bunke med 6 dl ägg. I med en ansenlig mängd kanel och vispa. Tar skivat torrt vetebröd (formbröd eller vetelängd, det väljer du) och doppar i smeten. Rikligt med smör i en het stekpanna och steker brödet tills det fått fin stekyta och inte är så “fuktigt längre”. Lägger på smörpapper och strör över strösocker.

Skar varje skiva i 4 mindre rutor. Till snitsarna hade jag crème fraîche som jag blandade i hop med flytande honung i en bunke innan. En lite klick på och sen toppade med finskuren fruktsallad.

Blev ett himla fint fat med alla snittarna.

Vi har ett snyggt, ljust och fräscht kök men jag tycker det blir lite väl kalt med allt det ljusa, svala. In med mjuka material och i detta fall ek. Kanske inte det mjukaste du kan tänka dig men mot all marmor och kakel är det faktiskt mjukt.

Gillar att ha var sak på sin plats och gärna i skåp så känslan är städad fast det kan vara kaos i själva skåpen. Men kaffe och te som det storkonsumeras av hos oss, är det smidigt att ha det nära och tillgängligt. Perfekt då att göra en hylla just för dessa dryckesattiraljer.

Ovanför just kaffemaskinerna satte vi en ekhylla. Ja, inte är det rocket science men vilken skillnad det blev i rummet. Lite mer liv, lite mer värme. Och där för mina fina burkar (och teklämma) nu agera konstverk och sprida fina färger och vacker form.

Tea anyone?

Till kräftskivan ska fina, färgglada kräftlyktor lysa upp den mörka augustikvällen. Här är enkelt tips på hur du kan göra egna. Ha på bordet eller häng upp.

Något jag gillar med augusti är just de mörka kvällarna. Har man turen med sig kan de vara riktigt varma och ljuvliga och man kan få en härlig kräftskiva ute i det fria. Mörkret kan dock behöva lite ljus och enkla glasburkar med värmeljus utsatta i trädgården eller uteplatsen ger en underbar känsla. Men för att göra lyktan lite mer kräftig så kan man klä glasburken med papper och med några snabba manövrar blir lyktan genast läcker och rolig.

Gör egna kräftlyktor

Jag använde mig av lite olika glasburkar jag hade hemma och röda papper, A4 90 g. Lägg burken i bottenkanten på arket och markera ca 3 cm ovanför glasburkens överkant. Rita en linje över pappret från markeringen och klipp längs med pappret. Vik pappret på mitten längs med långsidan. Dra till hårt i mittenvecket så kanten blir skarp.

Beroende på hur stor glasburken är så blir toppen- och bottenytan olika höga. Rita en tunn blyertslinje där du vill ha toppen/botten. Klipp sedan remsor på ca 1-2 cm från den vikta kanten till linjen. Ju mindre glasburk ju tunnare remsor.

Vik upp pappret och för runt glasburken. Jag markerade där papprets möte och klippte av överflödig papper men med lite överlapp. Jag fäste med häftklammer (otålig!) men vill man ha en osynlig skarv så använder du dubbelhäftande tejp.

Små burkar fick värmeljus och de lite högre fick höga votiveljus. De burkar som har välvd botten fylldes med lite sand så ljuset stod stadigt. Och som vanligt: tänk på att hantera levande ljus varsamt när det är lättantändligt papper med.

Vill du ha hängande lykta till ljusslingan tex, sätts en remsa över öppningen.

Vill du ha mer inspiration och tips till kräftskivan?? Klicka då HÄR.

SparaSpara

Nu tror du att jag fått stora pajsjukan kanske men paj är faktiskt väldigt bra just till kräftor och kräftskivan. Nyss så skrev jag då om kräftpaj men det kan ju faktiskt bli för mycket av det goda för många med kräftor både au naturell och i paj så då kanske en kantarellpaj kan vara ett bättre förslag. Jaha, varför just kantarellpaj, då? Jo för kantareller är det ju också säsong för och det är fina smaker, kräftor och kantareller, som faktiskt går bra i hop.

Kantarellpaj

Ingredienser, pajskal:
2 dl vetemjöl
1dl grahamsmjöl
125 g smör
1 msk vatten
0,5 tsk salt

Ingredienser, fyllning:
600 g kantareller
50 g smör
0,5 tsk salt
100 g bacon
några nypor färsk timjan
några droppar citron
3 ägg
1 dl mjölk
1 dl grädde
2 msk persilja, hackad
några drag med pepparkvarnen X 2
250 g brieost, tunnt skivad
0,5 dl grovhackade hasselnötter

Gör så här: Häll mjöl och salt i stor bunke och knåda ner smöret. Knåda på tills du börjar få en deg. Häll i vatten och arbeta ihop till en fast deg. Tryck nu ut degen i en pajform, gärna med avtagbar kant. När pajskalet är utklämt låter du den vila i kylen en halvtimma.

Fräs kantarellerna i torr panna så de vattnas ut och sen adderas smör, salt och peppar. När det stekts ett tag läggs bacon och timjan med i fräset. Tryck några droppar citron över. Låt stekas några minuter.

I en stor bunke häller du i mjölk, grädde, peppar, persilja, knäcker i ägg och vispar samman. Häll i fräset i bunken och rör ihop med slev.

Nagga det svala pajskalet, sätt ugnen på 200° och låt pajskalet får förgräddas i 10 minuter. Låt svalna nån minut innan du häller i fyllningen. Toppa med den skivade brieosten och strö över hasselnötterna. Grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.

SparaSpara

SparaSpara

Att få ha en kräftskiva i den mörka varma augustinatten fylld med ljus från kulörta kulor och papperslyktor är något jag drömmer om. Nu med egen trädgård tror jag banne mig att den drömmen kan bli sann. Tidigare har jag ockuperat förälrarhemmet då päronen lämpligt nog varit bortresta och pyntat så gott jag kunnat.

Har genom åren köpt på mig gamla, antika girlanger och lyktor på loppisar och hos antikhandlare i hopp om att “nån gång ha riktig kräftfest”. Nu minsann kommer det ske. Har nu rotat runt i alla vrår här hemma och i de ouppackade flyttlådorna (jo men visst är det så) för att lokalisera skatten. Nu ska jag börja planera.

2.40, det var faktiskt ungefär även det pris jag fick betala på loppisen förra sommaren.

Dessa två finingar köpte jag förra sommaren och älskar högt. Pappret är ytterst delikat och hela lyktan får hanteras med varsam hand. Tänker att jag ska ha elektrisk ljusslinga och en lampa ner i varje papperslykta. Skulle aldrig komma på idéen att ha levande ljus. Dels för brandrisken men även för att jag skulle bli så ledsen om dessa fina lyktor förstördes.

Pappersgirlanger har jag ett gäng av men denna är extra härlig då den är gammal och så vacker. Så härlig med alla glada färger.

SparaSpara

SparaSpara

Kräftpaj med dill! Augusti är kräftor och kräftskiva. Och kräftskiva är ett måste för mig. Lyckosamt för mig så är det många familjemedlemmar som fyller år nu så vi har numer en tradition där vi slår i hop alla födelsedagar och har kräftskiva. Så minst en varje år blir det.

Nu behövs det egentligen ingen skiva och långbord för att njuta dessa härliga skaldjur. Jag å maken brukar även ha miniskiva och frossa på.

Kräftor är ju supergott men det kan behövas tillbehör så man verkligen blir mätt. Speciellt om man ska skåla i snaps… Pajer av olika slag är då bra alternativ och kan göras i förväg så man kan lägga tid på kräftlyktor och dukning.

En paj som förhöjer kräftsmaken är så klart en paj med kräftor. Men det som är viktigt med en kräftpaj är att det är duktigt med färsk dill, tycker jag. Dill är för mig en riktig sommarkrydda och nu i augusti vill jag gärna förlänga dessa sommarsmaker.

Kräftpaj med dill

Ingredienser, pajskal:
2 dl vetemjöl
1dl grahamsmjöl
125 g smör
1 msk vatten
0,5 tsk salt

Ingredienser, fyllning:
350 g kräftstjärtar (1 burk med lake eller egenskalade)
2,5 dl riven lagrad ost
3 ägg
2 dl mjölk
1 dl grädde
1 tsk salt
några drag med pepparkvarnen
1 dl färsk dill

Gör så här: Häll mjöl och salt i stor bunke och knåda ner smöret. Knåda på tills du börjar få en deg. Häll i vatten och arbeta ihop till en fast deg. Tryck nu ut degen i en pajform, gärna med avtagbar kant. När pajskalet är utklämt låter du den vila i kylen en halvtimma.

Under tiden förbereder du fyllningen. Häll kräftstjärtarna i en sil och låt rinna av ordentligt och länge. Kan med fördel torkas lite med hushållspapper innan de läggs ner i pajen så minskas risken för vattnig paj. Riv osten, riv av dillen från stjälkarna och lägg i var sin skål. I en stor bunke häller du i mjölk, grädde, salt, peppar, knäcker i ägg och vispar samman. Lägg i dillen och rör samman.

Nagga det svala pajskalet, sätt ugnen på 200° och låt pajskalet får förgräddas i 10 minuter. Låt svalna nån minut innan du lägger i kräftorna och strör över osten, fördela jämnt över ytan. Rör om i den flytande fyllningen innan du försiktigt häller ner i pajen. Justera dillen om den klumpar i hop sig så den sprids fint. Grädda mitt i ugnen i ca 30 minuter.

SparaSpara

SparaSpara

Tidigare i somras hade några kollegor på min reklambyrå ett fotojobb och drog ihop rekvisita. Bland alla saker till fotojobbet fanns en supersnygg korg. Precis en sådan jag skulle vilja ha i barnens lekrum, som nu är i fixartagen. Tänkte att den var en sådan där snyggkorg från nått finfint märke typ Tine K och skulle gå loss för flera hundralappar. Men icke – Biltema och 159:- minsann.

Jag har ju aldrig i mitt liv satt min fot på Biltema då jag dels inte äger körkort och även kommer från en familj med föräldrar utan körkort. Liksom inte legat i intresse, om man så säger. Googlade upp var det låg och lät mig då skjutsas till Värmdö. Sju korgar fanns kvar och jag storshoppade på mig tre.

Barnrummet i vår tidigare lägenhet gick i flera starka färger men det känns inte alls rätt i vårt nya hem. Vill ha mer naturliga toner och mer lågmält. Dessa korgar går rätt in i den färgskalan och dessutom rymmer de ju hur mycket som helst. Är egentligen tänkta som lövkorgar.

Jag gillar att ha städat omkring mig men är inte en städgalning. Gillar att snabbt få rena ytor och att då ha korgar lite överallt i huset gör just det jobbet. Och sen det viktigaste – att barnen lätt kommer åt prylarna och lätt kommer i gång med leken.

När jag var på Formexmässan i våras såg jag en klämma från danska Hay med skopa och jag som älskar te kände att den ville jag verkligen ha. Den skulle vara så praktisk och snygg också. På mässor så är det ju ingen försäljning utan fick vänta tills de skulle komma ut i butikerna.

På en resa till Köpenhamn i maj tänkte jag “här finns den säkert” men icke. Den kommer i juni. “Ja ha, men det är inte så att jag direkt pendlar till Köpenhamn så finns det återförsäljare i Stockholm.” Jo då – flera stycken. Tog en rundtur till samtliga ställen i mitten av juni. Alla såg frågande ut och jag förstod att den lilla klämman inte låg på deras inköpslista.

Ok, inte i Köpenhamn eller Stockholm. Hmm… beställa på nätet? Innan vi åkte från Göteborg i helgen ville jag bara förbi en sväng till Artilleriet (stans bästa inredningsbutik) och minsann, där låg den och glänste på ett bord. Snappade upp den snabbt, betalade och kände mig shoppinglycklig.

Är som sagt en tedrickare och vackra teburkar är alltid på min önskelista. Just nu är vi igång med att göra en hylllösning i köket för kaffe och te. Åh vad denna lilla klämma kommer förgylla mina mornar. Usch, är jag en sådan materialist??

I bakgrunden ser (eller… nja…) några av alla mina teburkar. Never ending samling, så att säga.

Ja, det kan man fråga sig; Who is Mr French? Oavsett vem han är så tycker jag att du ska besöka honom om du är i Stockholm nu i sommar.

I restaurang Pontus by the sea’s gamla lokaler på Skeppsbron har nu en ny restaurang med det spektakulära namnet Who is Mr French? tagit plats. Blev glatt överraskad av den sköna och avslappnade stämningen som fanns på uteserveringen. Det var en varm dag och hade jag inte vetat bättre så kändes det som jag var på Rivieran. Sköna vita soffor att slänga sig ned i med en svalkande drink eller ta en god sallad med havsutsikt (eller…nja, nästan…)

Pontus by the sea hade mycket skaldjur och du lär inte bli besviken om du vill besöka samma lokal för här är det mycket frukt från havet på menyn. Hade jag inte varit gravid så hade jag slängt i mig en tjog ostron och en flaska bubbel. Om jag hade haft pengar över dvs…

Brödet serverades i papperspåsar. Sånt gillar jag!

Åt en underbar laxsallad. Alla dessa bönor!! Åh vad goda de var och då ska du veta att jag inte direkt är en bönälskare.

Om du köper nya kökshanddukar eller örngott, skulle du då brodera dina initialer på dem? Inte jag i alla fall. Och jag undrar faktiskt varför man förr i tiden gjorde så. Var det ett svinn på örngotten så man ville signera dem i fall de skulle hamna på villovägar?

Jag fick i present av min svägerska en kökshandduk  med just mina initialer på som hon hittat på loppis. Lite maffigt ändå. Och jag undrar vem det är som lagt ner sin tid och kraft på att brodera denna. Hur många gjorde hon (för jag är övertygade om att det är en hon)?

För övrigt så älskar jag dessa loppisköpta kökshanddukar som gått igenom så mycket och så många tvättar. Den kvalitet som blir på riktigt använt bomull och lin är underbart. Som de där jeansen man använt och slitit på i åratla som ÄNTLIGEN fått den rätta färgen, känslan och passformen. Format efter mig.

Min svärmor har en oklanderlig stil. Hemmet är fullt av fynd, unika ting och med mycket personlighet. Gammalt och nytt i en häftig blandning. Hon har en mycket god känsla och ett stort tålamod. Detta hem har inte byggts upp under ett sportlov om man säger så.

Nu i sommar har vi varit på besök och i hallen möttes jag av hennes senaste förvärv. Jag blev helt tagen. Så j-la snyggt. Två st gamla molekylmodeller från någon gammal skola stod som två snygga konstverk på en byrå. Så enkelt, så snyggt.Älskar att den runda diamant-modellen står på små fötter. Aldrig hade jag väl trott att kemi kunde vara snyggt!!?

Jag har i vårt hem en gammal skolkarta som jag älskar högt. Kanske nu även ska leta i gamla kemilokaler? En sådan här modell hade gärna fått stå i en hylla hos oss. Vilken molekyluppbyggnad kan då vara snyggast?

Att ha semester ska ju innebära att man är ledig och då är det just skönt att även vara ledig från köket. Att äta frukost ute kan vara en sådan sak som gör att det känns extra mycket semester. Som att äta hotellfrukost tex. Men även att besöka sitt favvocafé på andra tider kan ge riktig semesterkänsla.

Vi tog barnen med oss till Kungsholmen en tidig morgon för en skön, fransk frukost på Petite France. Alltså, det där stället! Jag blir alltid lika upprymd. Så franskt och så perfekt. Personal och gäster pratar franska, det finns bakverk du inte hittar någon annanstans än i Frankrike och jag får en RIKTIG café au lait, inga lattefasoner här inte.

Barnstolar i tricoloren. Läckert!

Petite France ligger i det berömda Kollektivhuset på John Ericssonsgatan. Alla lägenheter har en liten mathiss från sina kök ner till restaurangen på bottenplan. Huset byggdes i samarbete mellan arkitekten Sven Markelius och politikern och debattören Alva Myrdal för att skapa hem åt moderna familjer där kvinnan/mamman arbetade och inte skulle vara ansvarig i köket. Maten kom dvs utifrån. I bottenplan fanns även ett daghem. Hissarna ska finnas kvar men restaurangen är nu utbytt mot bageri. Kankse man kan få frukost upp på rummet??

Barnen slukade sina baguetter med jambon et fromage och jag gick all in med extra allt, dvs toppar med en frasig croissant. Excellente!

Sen packade vi in oss i bilen till det inte lika avslappnade IKEA… Men det slipper du se bilder ifrån.

Nybakat bröd på morgonen – är inte det precis vad man vill ha på semestern? Men vem vill förstöra möjligheten att ta sovmorgon med att gå upp och sätta i gång med ett bullbak i arla morgonstund? Inte jag i alla fall. Då är kalljästa frallor som man förbereder kvällen innan den perfekta lösningen.

Ingredienser:
3 dl ljummet vatten
25 g jäst
2 msk matolja
1 tsk salt
1 tsk socker
3, 5 dl grahamsmjöl
5, 5 dl vetemjöl (detta var det som blev bra för mig, testa hur mycket mjöl din deg behöver)
1 äggvita till pensling
topping; tex sesamfrö, linfrö, solroskärnor, valmofrö, pumpakärnor mm.

Gör så här: Smula jästen i en degbunke och häll över ljummet vatten och olja. Rör tills jästen lösts upp. I med socker och salt och sedan mjölet. Låt degen arbetas i hop så den blir fast och fin.

Lägg bakplåtspapper på en plåt och dela degen i 12 delar (eller färre och större om du så önskar). Rulla varje del till en fin boll och lägg på pappret och plåten. Lägg under bakduk och låt jäsa i 20 minuter. Sen ställer du in plåten i kylen och låter stå till morgonen.

Sätt ugnen på 175° och pensla över äggvita på frallorna. Toppa med önskad topping och ställ in i ugnen. Gräddas i 20 minuter eller tills de fått fin gyllene färg. Låt de nybakade frallorna svalna på galler och sen är det dags att njuta. God morgon, på riktigt!

Det blev en underbar frukost och de bullar som inte gick åt blev till picknickfrallor. Perfekt!

Är du en småbarnsförälder som brottas med en mindre ångest av all den skärmtid barnen har? Jag är i alla fall en sådan. Lever i tron och i hoppet om att barn ska vara ute, leka i det fria, låta fantasin flyga och att de ska tycka att en myrstack och en hackspett är det mest intressanta de sett och glömma tid och rum. Tyvärr sker inte det så ofta som jag skulle önska. En iPad eller Bilar 2 är tydligen ett bättre alternativ. Även om Bilar 2 setts 68 gånger…

Jag slåss mellan den nya tekniken och min inre Skogs Mulle som känns som, bör vara, ett bättre alternativ. Vet inte om jag lever i en orealistisk världsbild. Klart barnen tycker att ett spännande robotpussel på en läsplatta är mer intressant än att ännu en gång vattna morötterna. Hör mig tjata om att det är fint väder, lyssna på fåglarna, kom och gunga, nu går vi på upptäcktsfärd mm, mm.

Men plötsligt sker det. Helt på eget initiativ från barnen. De ber om att få ta ut saker. Leka. Göra saker. Att låta dem trötta ut sig på den där förbannade skärmen gav mer resultat än mitt tjat. De får helt enkelt välja själva.

Lite av mitt dåliga samvete rinner av mig och ser dem vara kreativa UTE och vara som vanliga sommarbarn. Tills middagen är avdukad och frågan “Får vi titta på Bilar 2 nu?” kommer. Jag har i alla fall gett dem alternativ och de verkar kunna bolla de två världarna bättre än jag.

Vad var min tids djävul? Videovåldet? Serietidningar? Donkey Kong? Minns att jag satt med LP-skivor med sagor och nedkortade varianter av Disneyfilmer så som Djungelboken, Aristocats och Bernhard och Bianca och lyssnade på dem om och om igen. Var det det farligaste då? Var lösningen på det att gå ut och leka? Var vi en förlorad generation?

Råkräm – en kallgjord vaniljkräm på en paj med sommarbär. Va?! – är inte det den perfekta efterrätten på sommaren, så säg? Bären smakar som mest och bäst och pajen kan göras i förväg så man har tid för långa samtal i sommarkvällen. Vaniljkräm – snällare än snällast. Vem gillar inte vaniljkräm?

Men en variant på vaniljkräm är denna kräm som är helt klart värd att testas om du inte gjort det. Stora skillnaden här är att den inte behöver någon upphettning vid tillagning. En kallrörd vaniljsås. Bara en sån sak!

Råkräm – en kallgjord vaniljkräm

Ingredienser:
3 dl vispgrädde
3 äggulor
1/2 dl strösocker
1/2 msk vaniljsocker; helst äkta vaniljsocker med vaniljstång

Gör så här: Vispa äggulor, socker och vaniljsocker pösigt. Lättvispa grädden och vispa sedan i äggröran. Färdigt!

Önskas recept på en paj med extra allt?? Då kanske den här rabarber och hallonpajen med toscatäcke kan vara nåt?

Du missar väl inte att följa mig på Instagram? På @helenalyth.se lägger jag ut en massa så inte missa!

SparaSpara