Då har vi passerat halvårsgränsen för 2016. Och också det första halvåret för mig på helt egna ben.
Innan jul tog jag beslutet att lämna en trygg arbetsplats med fast inkomst och lämna reklambranschen efter 22 år där. Utan att riktigt veta hur jag skulle landa kastade jag mig helt enkelt ut. Det fanns liksom inget alternativ, var tvungen att testa – nu eller aldrig. Det var väl tur för sedan dess har jag lyckats med saker jag aldrig, aldrig ens vågat drömma om att jag skulle få vara med om.
Allt snurrar på så fort och jag pushar hela tiden fram mina mål. Glömmer bort de mål jag faktiskt nått. Kanske då på sin plats att göra en liten recap, en halvårsrapport. Kanske mest för min egen del men om det kan inspirera någon så är det ju galet kul.
Året började rätt läskigt, så klart, men min tro på att jag skulle klara mig som egen var stark så jag kavlade upp ärmarna och grävde där jag stod. Bestämde mig för att säga ja till allt, ta kontakt med allt och alla, våga göra sådant som var långt utanför min comfort zone. Det resulterade i en mängd spännande möten och möjligheter.
Den första, största möjligheten och förfrågan måste ju ändå vara Nyhetsmorgon. Herre jösses vad spännande det var, blir ju knappast större än så. Direktsändning, helt utan skyddsnät. Det gick ju bra och nu har jag fått den enorma stora äran och nöjet att få vara med 4 gånger.
Det är häftigt hur en önskan, en signal ut i universum ger resultat. När telefonen ringer och ett världens största inredningsföretag, IKEA, önskar ha mig som föreläsare så kan jag ju bara tacka den stjärna som lös på mig då. Jag har aldrig föreläst tidigare men som sagt, jag skulle säga ja till allt och det gick ju bra det med. Faktiskt så till den milda grad att jag fick blodad tand – det hoppas jag få göra med av. Skickar ut nya signaler till universum.
Radio har jag fått göra ett antal gånger tidigare och något jag verkligen älskar. P5 ville ha med någon som kunde inspirera om återvinningspyssel och de fann mig. Så tacksam! Och här är ett mål jag lyckats med. Det finns ett uttryck som heter: Be the one to ask. Alltså att vara den man (journalister främst) vill ha kontakt med angående en viss fråga. Som Leif GW Persson alltid blir nedringd av journalister om det är en fråga om ett brott, så har jag lyckats ligga högt på Google vad det gäller pyssel.
För att kunna försörja sig som företagare bör man ha långvariga uppdrag så man vet att företaget kan rulla på och skapa sig rutiner. Slumpen och ödet var på min sida och jag vågade ta för mig och det resulterade i mitt livs bästa uppdrag för Adlibris. Nyper mig i armen lite då och då för att faktiskt förstå att jag har så roligt på jobbet.
Bloggen är det bästa jag skapat, på fin fjärdeplats efter mina tre barn, och som helt egen chef med tid att disponera själv har jag kunnat bygga upp den, lägga mer energi på den och det har gett resultat. Hade statistik-rekord i påskas. Så roligt, häftigt och ofattbart på nåt vis att ni vill lägga er värdefulla tid på min lilla hörna här. TACK!
Hade väl heller aldrig trott att jag skulle medverka i ett helt tv-program. Att vara med i “Vem bor här?”, SVT är bland det roligaste jag varit med om. Vet att castingen till en ny omgång är i full gång och jag kan verkligen rekommendera en medverkan. Så kul och så givande, om ni förstår vad jag menar! The winner takes it all 🙂
Ett litet reportage i Leva&Bo resulterade att jag fick en massa nya följare på Instagram (@helenalyth). Varmt välkomna!
Som företagare har jag förstått styrkan i nätverk. Som ensamföretagare har jag förstått behovet av kollegor. Mina fantastiska bloggvänner här på Sköna Hem är de bästa kollegorna man kan ha. Vi sitter inte ihop, olika delar av landet t.o.m., men har daglig kontakt. Och i mitt pyssliga nätverk The Creative Collective har jag också stöd och bollplank. Sen så är bloggvärlden så generös. Att få möjlighet att träffa andra ger sådan energi och alltid nya möjligheter. Shit, vilken styrka och kraft det finns i dessa kvinnor, för det är väl typ 98% kvinnor jag möter.
Sen på det privata planet så ska jag inte klaga men det har varit rätt tufft stundtals att få ihop “ny-på-jobbet” med renovering, brutna ben, streptokockerX3, löss och matsäckar/gympapåsar/födelsedagar/tjejmiddagar ibland. Men som en kär vän sa: hashtag life! Och se, det gick ju det med. Förmodligen för att jag har en sådan fantastisk karl och föräldrar som alltid backar, tror på mig och stöttar. Att göra den här satsningen hade inte gått utan att jag hade med mig mitt crew.
Nu står vi inför sommaren och semester. Och nä just det, ensamföretagare tar inte semester. Näe, den gubben går inte. Det blir till att styra om och styra upp min tid så det lirar med strandbad och grillmiddagar. Och vet ni? I’m lovin’ it!!!
Nu är jag redo för nästa halvår, nästa termin. Kalendern har redan markeringar och bokningar så det bådar gott. Om det är i närheten av detta halvår så kommer jag vara NordEuropas gladaste på Nyårsafton.
Om du har orkat läsa hela vägen hit så vill jag både säga; bra jobbat och förlåt för att jag vältrar mig i mig själv så här. Men men, nånstans måste jag väl göra det, ha ha ha. Passar faktiskt på att tacka mig själv för att jag vågat och orkat. Och att jag den där sommardagen 2011 var så på botten att jag verkligen var tvungen att ta tag i mig själv.
Återigen stort TACK för att DU är med mig. Det är du som läser som ger energi. De kommentarer som kommer här på bloggen och kanske främst på min Facebook numer är så givande. Att få prata lite för det gillar jag, du som träffat mig vet ju att jag gillar att prata…
Ha nu en fin lördag, helg och sommar!
