Som jag skrev så har vi då klivit upp på bröllopsstegen till nivå kristall! Det låter så himla festligt och 15 år är verkligen något att fira så vi tog då ett helt dygn på oss. Och så lämpligt att jag fick i julklapp av maken att vi skulle gå och se Glans & Batra 30 år tillsammans lördagen efter vår bröllopsdag så det blev så bra så att slå ihop jul med bröllop så att säga.
Men vi började med att efter frukost hemma och barnkramar åka in till stan (första gången barnen skulle sova själva utan barnvakt) och checka in på Hotell Ruth.
Jag har aldrig bott där tidigare, inte för att jag har bott på så många hotell i min egna stad… men hört så mycket gott om det. Som att de hade en grym frukost. Men nu var det bara att lämna väskor på rummet och ge oss vidare ut i staden.
När vi kommer ut säger min fine make: ”Nu när du tagit hål i öronen kanske du vill ha några örhängen? Jag tänkte att vi kunde kolla på det”. Han som aldrig köpt smycken överraskade mig. Och vad underbart för jag ville så klart se på örhängen av ovan nämnda anledning.
Han hade hört sig för hos kollegor och vänner om vart man nu ska gå för att kolla på smycken och fått tipset om Kaplans. De säljer antikt, vintage och second hand från det lilla till det orimligt stora. Jag hittade ett par supersöta små örhängen, rektangulära citriner. Aldrig hört om denna bruna ädelsten men oj så vacker. Om några veckor får jag byta örhängen och då åker de på.
Sedan var det dags för lunch och på vägen mot Cirkus där showen skulle vara ligger Calle P, i Berzeliiparken. Perfekt ställe att äta lunch på vår bröllopsdag då vi i huset bredvid, på Berns gifte oss!
Älskar den här lokalen. Lite böjd, som en paviljong. När jag var 20-something var det ett jäkla röj här med party uppåt väggarna. Sedan har den förändrats, blivit vuxen i takt med mig ha ha. Ett tag hette stället Bistro Berns men sedan tillbaka till Calle P. Oavsett alltid ett härligt ställe.
Jag tog en otroligt god linguine med räkor och med ett glas vin som var bland det godaste jag druckit, Ceretto hette det. Måste genast beställa.
Solen var på gott humör och bjöd på så vackert väder. Men skönt att ta en varm spårvagn istället för promenad då temperaturen var strax under noll.
Sedan framme och redo att roas.
Det visade sig att vi inte satt bredvid varann. Så med tre våningar mellan oss slog vi oss ner. Det gick så klart bra det med. Skrattade så jag grät och bondade med mina grannar där i publiken. Fint det med.
Middagsbokning på Teatergrillen. Jag har varit där någon gång för drinkar men aldrig ätit så det kändes härligt att verkligen vara på nybesök i staden så att säga.
Men först drink i lilla baren, Teatergillens Bar, som ligger i gatuplan, själva restaurangen är några trappor ner, fast fönster mot gatan. Förvirrande det där.
Jag tror jag har haft den här toppen på mig på minst två bröllopsdagar tidigare… Men vad gör väl det? Jag tycker så mycket om den och känner mig alltid fin fast det är ett gammalt plagg. Kanske jag gillar det just därför…? Förevigades med en toaselfie så klart.
Jag är verkligen svag för de här restaurangerna som har sett likadana ut sedan alltid. Det är inte många i den här staden som vågar stå stadigt i sin inredning. Tyvärr är det så många som allt för snabbt renoverar om och med det på en gång då aldrig kan behålla sin ursprungssjäl. Jag bör göra ett inlägg om vilka jag gillar…
Älskar exakt allt här. Så glad att nu få äta här, sitta ner länge.
Kan inte inte ta ostron när det finns med på menyn och när man vet att det är bra grejer. Maken valde en tricolor av lever.
På menyn fanns det en rätt som hette Stek Hasse och den flamberades vid bordet.
Det är helt otroligt hur kul det är med eld vid bordet! Och när det görs med sådan här finess, ja då blir man ju överlycklig. Men nej, jag tog inte den men är glad att våra bordsgrannar gjorde det så vi kunde få njuta av showen.
Jag tog den lite mer lågmälda råbiffen, körde vidare på temat rå kan man säga. Maken valde tydligen tema lever för han beställde Kalvlever Anglais. Ja vi är nog lite konceptpersoner ha ha.
Egentligen fanns det absolut inte plats för efterrätt men hej, vem är jag å säga nej när det är bröllopsdag. Jag fick knäppa upp lite på kjolen i midjan bara så gick det bra. Mums vad gott.
Inne på Teatergrillen var det stimmigt men lågmält. Utanför på Birger Jarlsgatan var det verkligen lördag och stadens nattliv hade kommit igång. Ska vi gå till hotellet nu, mätta och glada?
Nej så klart vi inte ska. Nu måste vi ju nytta att vi bor över i stan, inte har någon barnvakt att passa och äntligen får gå ut bara vi!
Maken hade tips om A Bar Called Gemma som låg stenkast bort så vi gick dit. En sådan där liten bar där det alltid är fullt men det samtidigt alltid finns plats. Fattar inte hur det går ihop.
Det är intressant att gå ut numer. Det är bara att inse att så fort vi kliver in på ett ställe i Stockholm höjer vi medelåldern markant. Det är verkligen annorlunda när vi tex var i Amsterdam i höstas. Där är det så mycket mer blandat. Och något vi verkligen pratade om när vi var i Paris första gången med barnen, att det var allt från vår lillkille som då var 5,5 år till enastående vackra damer på över 80 på samma restaurang. Varför är det inte så här?
Eller – kanske just det jag då får göra; gå runt och visa upp mig i Stockholms nattliv ha ha. Bra mission!
Men några brinnande aphuvuden beställde jag i alla fall inte, där går min åldersgräns. En brinnande Hasse på Teatergrillen hade lockat men det här – nej. Kanske annan gång.
Sedan var det en skön frisk promenad till hotellet och sådan lyx att få sova tills man vaknar och slippa fixa frukostbuffé åt en hel liga där hemma. Oj vad jag sov gott!
Jag var så spänd på frukosten då vi hade hört talas om den. Jag som är
1) frukostnörd och älskar all frukostmat samt noga med utbudet
2) gammal hotellfrukostvärdinna och vet både utmaningar och förväntningar
var så nyfiken.
Jag säger tack och bock. Bland de bästa frukostarna jag ätit i den här staden. Så bra jobbat Ruth!
Ja det var ett firande i kristall det! Skönt att sedan få komma hem till gänget och landa i det vanliga. Lyx att få ha båda ben att stå på i samma stad. Staycation när den är som bäst.
