Hur går det med körkortet Helena?

Körkortsboken™ är ett reklaminlägg för STR

Det har varit en väldigt känsla fråga det där. I början, där för 20 år sedan, var det ingen som frågade och om någon tyckte jag skulle ta körkort så hade jag bra svar: jag bor i stan, jobbar i stan och behöver inget körkort. Sedan blev det känsligt och till slut pinsamt. Men nu, när det är nästan 30 år ”försent” – hur är det då?

Jo jag har släppt att det är pinsamt utan nästan med stolthet berättar att jag minsann håller på att ta körkort. Och för varje gång jag säger att jag tar det nu, lite senare i livet än många andra, så får jag höra två saker:

1. Jag tog det också lite senare. Men de kan då säga att de var allt mellan 29 och 43 år vilket ju är betydligt yngre än jag men jag uppskattar deras pepp.
2. Vad du är bra, jag blir inspirerad att börja jag med. Och detta är nog bland det finaste jag kan få höra. Att jag bara genom att fösta mig på något får andra att också tänka tanken och sätta igång. Så tack till alla som säger så.

Men hur ger det då? Det och en massa annat fick jag vara med och prata om i STRs Körkortspodden som nu finns ute att lyssna på. Klicka på avsnittet nedan så hör du.

Den här bilden tog jag efter en övningskörning med min man och jag vet inte om det syns men jag var helt överlycklig. Det var första gången vi var ute och körde där jag inte hade hjärtklappning och höll andan när vi var ute. Jag har alla gånger haft sådan oro och nervositet, inte litet på mig själv kan man säga så här var det en helt annan upplevelse och den ville jag minnas och påminna mig om. Att det faktiskt går framåt. Inte snabbt men i alla fall framåt.

”Du säger inte ’akta kanten’ längre” sa jag till min körskolelärare för ett tag sedan. ”Nej för det har du börjat få koll på. Jag märker att du känner av hur bred bilen är nu” svarade han. Det var också en sådan där sak jag tar med mig. Tror det är viktigt, i alla fall för mig, att se stegen, uppmärksamma dem.

Det jag har svårt för är att disciplinera mig och plugga teorin. Att sätta mig i bilen och övningsköra är så praktiskt och fysiskt så det måste jag boka med körskoleläraren och min make så de bokas in. Att boka in pluggtid skjuter jag upp tyvärr. Det är lätt att det kommer saker emellan men det är bara att boka in det med. Och speciellt enkelt är det ju med appen Körkortsboken™ då jag har med mig den hela tiden i mobilen. Jag har inget att skylla på mer än min egen disciplinering. Och att jag nu skriver det här gör också att jag har er på mig, jag kan inte komma undan när jag har er som mina bästa peppars och ryggdunkare.

Nu har jag fått fart och energi. Kanske det är för att våren är här, dagarna längre så jag kan och vill övningsköra med min man på vardagskvällar så vi inte bara tränar på helgerna, så nu kommer jag öka takten. Två gånger per vecka med körskollärare och minst två gånger per vecka med min man. Och sedan då få en plan på teoriplugget.

Vad tror du? Kommer jag komma hamn med detta mån tro?