Hälsningar från Tokyo

Det är helt otroligt, det är nästan overkligt. Vi firar påsklovet på andra sidan jorden, i Japan. En resa som vi drömt om länge men min man har drömt om sedan evigheter. När han fyllde 50 så ville han fira det med en resa just till Japan men det kom en pandemi, Japan var stängt längre än många andra delar av världen för att sedan brassa på med ett OS vilket gjorde att vi helst undvek att resa då. Sedan var det jag som fyllde jämt och då åkte vi på min drömresa: båtluff i Grekland. Men nu så, nu är vi här.

Jag ligger lite efter i uppdateringarna här för dels så är det ju helt fel tid så att säga då vi ligger 7 timmar före så dag och natt har liksom bytt plats men även för att vara i nuet. Bloggandet får komma efter. Så nu har vi varit här en stund men jag tror inte du som vill läsa kommer tänk på att det är med någon dags fördröjning.

Vi lämnade ett rätt grått och blåsigt Stockholm och huset fick husera min bror med familj vilket ju var win-win. En lång resa att göra men med mjuka kläder, bra spellistor, nackkudde och tålamod skulle det gå bra.

Vi flög med Air China för att det var bra pris samt kortaste restiden. De får som enda flygbolag flyga över Ryssland nämligen… Så en mellanlandning i ett otroligt disigt Peking som vi förstod var smog.

Efter en kaffe på Starbucks och en frukost/lunch/middag på KFC visste vi liksom inte var vi var. Flygplatser är verkligen no-mans-land.

Med någon timma att spendera i den gigantiska flygplatsen tog jag och maken varsin 20-minuters massage som fanns i en liten monter. Den satt fint. Andra somnade. Vad klockan var? Kanske 3 på natten, kanske 15 på eftermiddagen. Ingen visste.

Vidare upp i luften och ut över havet, till solnedgångens land, Japan. Vi blev faktiskt en hel timma för tidiga så planet fick cirkulera runt Tokyo. Många vackra vyer för ögat – inte så många för kameran.

Äntligen framme. Nu skulle äventyret med att ta sig ut genom tullen med all registrering, ansiktsscanning, kontroll efter kontroll göras. Ett kontrollerat kaos. Maken hade pluggat på så vi hade gjort en registrering innan online vilket gav en QR-kod som då var lite fast lane.

Jag skulle bara packa om lite i min väska innan vi skulle gå ut genom bagagerummet. Himla tur för jag hade fel väska. När jag öppnar faller ett par badbyxor och smutstvätt ut. Rätt överraskande ändå. Aldrig upplevt att någon haft likadan väska som jag tidigare. Måste markera upp min bättre!

Med rätt väskor så letade vi oss vidare. Mot tunnelbanan som är ett gigantiskt nät. Det bor alltså 40 miljoner människor i Tokyo så det är ett system som ska klara många och vara funktionellt. Tack för alla appar som guidar en rätt!

Även om det är många i stan så var det rätt luftigt här i början. Men ljuden! Det syns inte här så klart men det är små melodier, röster som pratar exakt hela tiden från högtalarna och för att addera extra mycket så ligger det fågelsång i andra högtalare. Allt på samma gång.

”Men jösses vilka låga säten!” sa min 199 cm långe karl.

Byte efter byte av tunnelbana. Nya melodier, nya fåglar, ännu fler röster som berättar om linjerna och avgångarna. Tror jag.

Och nu blev det trångt. Våra stora väskor kändes extra stora här. Och jag såg med ens en japansk trend. Alla bär ryggsäcken på magen. Av både smidighet för egen del men även av hänsyn för övriga passagerare. Vissa ryggsäckar hade liksom fack så jag jag förstod att de egentligen var menade att ha på magen. Och en annan sak; vad alla var välklädda! Kostymer, skoluniformer, hela rena och skorna!!! Så rena. Alla som bar vita skor hade liksom helt kritvita skor. Helt nya på alla. Blev helt fascinerad.

När vi klev ut från stationen med den sista tunnelbanan var det kväll. Innan hade vi ingen koll på tiden alls. För oss var det lunchtid men här var det passerad middagstid. Regnet som så fint strilade ner gav en verklig jag-är-i-en-annan-värld-upplevelse. Som att vara i en film.

Och den känslan bara förstärktes för varje gata vi vek in på. Höga hus, neonskyltar över allt, dofter och ljud som jag aldrig tidigare mött. Och alla reflektioner i den blöta asfalten, alla paraplyer – det var verkligen magisk start på vårt möte med Tokyo!

Med väldigt söt guide med bilder hur vi skulle gå från vår Airb’n’b-värd tråcklade vi oss fram. Det var helt otroligt hur snabbt det gick från världens metropol med alla sinnesintryck man kan tänka sig till en helt tyst gata bara stenkastet bort. Jag har varit i London, Paris, Rom och New York och för samtliga dessa har det varit sirener och höga ljud över hela staden. Här var det tyst. Inga bilar tutade, ingen skrek, allt så stilla och lugnt. Vi gick under en bro där det var hemlösa som byggt små kojor. Utanför dem stod skor och ägodelar fint uppradade. Ingen verkade orolig att saker skulle stjälas. Lite av en kulturkrock. Främst blir jag avundsjuk på ett samhälle som har sådan respekt. Det blev jag helt klart varse mer och mer för varje nytt möte.

En sak som stack ut rejält var att det är sådana här drycksautomater över allt. Hur mycket dricka måste man ha, på stubben? Och precis här ovanor låg huset där vi skulle få bo de första nätterna. Ett litet airbnb. Men hur litet är en liten lägenhet i Tokyo?

Det visade sig vara jätteliten. Men nu ska man inte glömma att vi är väldigt långa allihop så vi tar ju lite extra plats ha ha.

Väskorna lämnade och ut genom dörren på en gång för att leta upp middag. Barnen har tokkollat på nätet efter Japan-tips och något som de snappat upp och berättat är att en kedja som säljer massa härlig mat till bra priser; Familymart. Och de finns överallt så vi behövde inte gå långt. Men nu var det då svårt att veta vad man skulle välja. och en intressant sak är att här i Japan är 7-11 något helt annat än det där hemma. Det är mer som en matbutik med mer mat som den här Familymart. Samt att man kan köpa burkar med frukt och sätta in i maskin vid ingången som blandar frukten. När kommer den till Sverige???? Sånt hade jag inte vetat om inte barnen hade letat upp allt.

Inte den mest säljande bilden på ett boende kanske men oj så mysigt. Så litet, vi kunde inte ens öppna två resväskor samtidigt. Man kan säga att vi hyr en husvagn på fjärde våningen med en toalett som spelar musik. För det har jag glömt: toaletterna här är helt underbara. Varma sitsar, bidé och skölj samt automatisk spolning. OCH – små ljudmattor för ”privacy” i form av musik, fågelsång eller allmänt brus. När kommer de till Sverige?

Jajamen det här måste vara internets fulaste matbild men jag bara måste bara visa att till och med denna konstiga fula rätten var helt amazing. Så otroligt gott. Så med andra ord; den första måltiden, köpt på en snabbmatsbutik var bland de godaste nudlarna jag ätit så är ribban rejält höjd. Det bådar gott måste jag säga.

Så, där har vi ni vårt första möte med Asien, Japan och Tokyo. Rejält jetlaggade men superpeppade. Nu börjar vårt äventyr.