Vaknar upp till denna fantastiska vy och såg fram emot en än mer fantastisk dag; vi skulle till det mäktiga Fushimi inari. Vår Japanresa fortsätter.

Det mäktiga templet Fushimi inari är mer än ett tempel skulle jag säga. Det är en enorm vandring genom hela 10 000 orangea träportaler och sägs ta 40 minuter att gå hela vägen. Lika bra att vara beredd på rejäl vandring och turen är upp på en höjd. Ett berg att ta i kanske men klättring ska det bli.

Tvätta händerna, skölj munnen och tvätta händerna igen. Flertalet rävar vakar över oss över allt, ser till att vi sköter oss. Räven symboliserar en budbärare av sanningar.

Det är en rejäl vandring man ska ta och jag imponeras över att vissa är klädda i fantastiskt vackra kimonos. Själv var det stretchiga jeans och gympadojjor men önskade gärna att vara lite uppklädd för det är mäktig miljö detta.

Sådana där små tunnor med pinnar i att slumpmässigt få, med siffror på som ger en fortune, motto eller framtidshint.

Okej, nu börjar vi denna vandring. Varför rödorange färg? Jo rött ska stå emot ovänliga andar, farliga krafter.

I början av vandringen är det mycket folk. Fushimi inari är en av Kyotos allra största och mest populära sevärdheter så det är väldigt många som man får ha som sällskap i sin promenad. Men då det är en lång vandring och i slutet, där upp mot toppen är det en brant klättring och där är det nästan folktomt. Kan säga redan nu att det var mest skandinaver och fransmän som lyckades/orkade ta sig hela vägen runt. Så ha tålamod med alla medtursiter i början, snart är man ensam.

En sådan fröjd för ögat att se dessa vackra kimonos. Kyoto är verkligen fyllt av folk som klär sig i den traditionella klädseln. Både de som verkar ha sin egna och de som hyr av alla de uthyrningsställen.

Halvvägs upp tar man med fördel en paus. Där får man möjlighet att välja sista biten medsols eller motsols vid ett vägskäl. Tror det kvittar egentligen vilken man tar svårhetsmässigt men vi tog medsols.

Längs med vägen finns det småtempel. Och man kunde köpa småbågar i början av vandringen. Jag förstod att man köpte den, fyllde den med sin önskan och placerade ut den på lämpligt ställe. Det gjorde att det var smockfullt av små bågar på alla de mellantempel som är på vägen. Hur är det då uppe vid toppen, vid det ”riktiga” templet? kan man undra.

När man går uppåt är alla portaler helt orangea men vänder man sig om, och speciellt när man går ner igen, så ser man att det är text på varje båge. Maken tog Google translate och vi förstod att varje båge var unik, det kunde vara någon som donerat en båge privat med önskan om välgång för sin familj eller framgång. Kunde även vara ”Företaget X sponsrar med en båge som tack för…”.

Uppe på toppen. Äntligen. Stort tempel med flertalet småtempel i sig.

Ett stycke familj på en andlig vandring. Gissade att träningsverken i låren skulle bli hemsk.

Har jag tur eller, jag tar upp kameran för att fotografera sonen och då kliver denna man med traditionell dräkt och hatt med lätta snabba steg förbi. Som ett vykort från förr.

Här hamnade sonen på bild i alla fall.

Det finns otroligt många olika andliga saker man kan göra längs med vägen. Man kunde komma åt en framtidsvision eller ledord på pappersremsa till exempel. Sonen läste att om man efter att ha läst sitt papper inte var nöjd med det man läste kunde man knyta upp den och på så sätt bli av med den, man bryter framtidsvisionen.

Oklart om grodan ger tur när man ger den pengar eller om det bara skett spontant men visst ser han lite mallig ut…?

Trott det eller ej men vi var inte trötta på att se på vackra ting, uppleva magiska miljöer efter denna långa vandring. Det ska finnas bambuskogar och de ville vi inte missa. Så vi tog tunnelbanan mot en av de största; Arashiyama.

Vart du än vänder dig i detta land, speciellt Kyoto, så är det så vackert.

Alltid matcha körsbärsträden!

Arashiyama gjorde inte oss besvikna. Det är verkligen imponerande att se bambu och det ljus som sipprar igenom gör det redan vackra väldigt drömskt och filmiskt. Att vi tog oss dit sent på eftermiddagen var ju perfekt för det låga ljuset genom träden var helt fantastiskt.

Hälsokost för själen att stå och beskåda dessa bambuträd. Eller är det ett gräs…? Hur var det nu? Okej, snabb googling: det är ett gräs. Men grässkog kan man väl då säga?

Återigen kontrasterna stad. Bara några minuter med t-banan och man är tillbaka till nutid och verkligheten. Och vår älskade son; han som är så lång och ståtlig vilket här blir så tydligt.

Innan dagen var slut gav vi oss två sista upplevelser. Två stycken väldigt motsatta de två tidigare under dagen.

Nämligen besök i Pokemon- och Nintendobutikerna. I Kyoto har faktiskt Nintendo sitt högkvarter och i butiken söljs saker som inte finns någon annanstans på jorden.