Vårt vanligaste sätt att resa är att vara på väg hela tiden. Båtluff i Grekland, tågluffa och bila i Europa samt turnera runt i Sverige så att vi skulle göra samma här i Japan var självklart. Men det som kändes var att jag väldigt gärna hade stannat var längre i Kyoto för det är en av de mest fantastisk platser jag besökt. Men men, allt har ett slut och det var nu dags att säga hej då till vårt lilla hus, de vackra körsbärsträden och den fina stämning som nog är unik för staden. En vända tillbaka till Tokyo och vårt tredje boende stod framför oss.
En vanlig korsning av bilväg och lokaltåg samt tunnelbana men en vy jag kommer värdera högt i mitt minne. Det kan vara de små sakerna som fastnar och ljudet av bommarna som slår ner när tågen far förbi är en sådan sak.
Något jag bara älskar är alla de här automaterna som finns exakt överallt. Kommer du ihåg att jag nämnde det i första japaninlägget? Då var jag förvånad över EN dryckesautomat. Vad sägs om den här blå som serverar både varmt och kallt kaffe eller den rosa som är en frys med glassar. Snälla snälla nån i Sverige – köp in dessa! Och snälla Sverige, om de kommer – vandalisera dem inte!
Vackrare väder denna gång så Fuji syntes bättre. Så klart att de väldesignade japanerna har världens snyggaste berg tänker jag. Eller är det tvärtom? Att pga av allt vackert som naturligt finns så är designen som skapas ett resultat av det?
En bentolåda från tågstationen. Ser inte rolig ut men hallå i lådan. Igen. Så galet gott.
Denna gång bodde vi på hotell, Monday hotell i området Ueno. Det blev faktiskt som om vi kom till en tredje stad då vi inte återvände till ”våra” gamla kvarter.
Det rådde vi bot på genom att åka till Shibuya. Maken och äldste sonen skulle gå på konsert och då passade jag och de två yngre att ta en cityvända och återvända till den där gränden jag och dottern gick vilse i.
Nu märkte vi att vi inte var i Kyoto längre. Mer människor, fler ljud, större intryck.
Men i denna kontrasternas stad så blev det genast småstadskänsla bara vi gick runt hörnet. Ja faktiskt. Trots att Shibuya är världens mest trafikerade korsning så är gatorna lugna runt om.
Det fanns bara en sak vi var sugna på: ramen. Man kan alltid äta ramen, det är sådan där rätt som alltid smakar gott och passar sitt matsug skulle jag säga.
En liten vända i butikerna när vi ändå var på plats men sedan tillbaka till vårt hotell. Där såg vi på film och åt chips i sängen. Sånt man gärna gör på hotell. Bäst att passa på!
Shibuya! Roligaste, galnaste korsningen. Kul att vara tillbaka i Tokyo.
