Kejsarpalats, kattcafé & runt-hörnet-avslut

Jag sitter nu här hemma och det är valborgsmässoafton. Jag lever kvar i mina minnen från vår helt fanatiska resa och skriver nu det sista inlägget, det sista kapitlet i min resedagbok från Japan. Känns som igår vi stod vid de blommande körsbärsträden en sekunden och stå i folkvimlet i Shibuya den andra. Fint att minnas. Men tillbaka till sista dagen…

Det finns så många tempel och vackra platser att se i Tokyo så bara att besöka dem skulle kräva en vecka så man får klämma in några lite mellan varven. Kejsarpalatset är en sådan. Ligger mitt i stan och kontrasternas land visas här igen. Skyskrapor bredvid historisk mark.

Älskar de här två bilderna för det är så visande på hur vi är… Jag plåtar, make och storebror kollar karta och fakta medan…

De två kvarvarande busar/brottas/skrattar/busar/bråkar. Samma upplägg varje dag, alla dagar ha ha.

En maffig grund till det gamla palatset som brann ner på 1600-talet. Om grunden är så här stor kan man bara gissa hur stort palatset var.

Här bor han, Japans nuvarande kejsare och jag önskar att jag kunde mer om historien. Det är något jag känt att jag vill läsa in mig på. Japan har verkligen en spännande historia. Sådana saker som att Japan är det välutvecklade  land som varit mest isolerat och kunnat skapa sin egna lilla värld. Haft sina typ av världsåskådning och traditioner. Besöket på samuraj- och ninjamuseet gav mycket men jag vill veta mer.

Hur som helst, kejsaren sägs vara släkt med gud, han fick inte umgås med vanligt folk och absolut ingen fick se in i hans ögon. Rätt ensamt liv där på toppen alltså. Efter andra världskriget ska den då regerande kejsaren ha erkänt att han inte var släkt med gud och blev lite mer mänsklig och idag är kejsaren, av vad jag har förstått, lite som vår kung – en stadssymbol. Han är alltså släkt med den förste kejsaren så bara det är imponerande, att de hållit samma släkt i alla år på tronen. 

Och här ska vi få besöka hans hem. Eller nja, inte riktigt. Vill man ta en tur till palatset måste man ansöka om tid långt i förväg. Vi var så nöjda med att se parken. En park som tidigare var ett enormt palats där delar både brann ner 1600-talet som sagt och bombades under kriget. Men idag är i full blom. Jag fyller mitt inspirationskonto till max. Min dröm om en trädgård med japanskt sätt att ”utreda” växer sig starkare.

Jag blev väldigt förtjust i den japanska lönnen. Kan den trivas hos mig i Bromma?

Ett sådant här körsbärsträd har vi faktiskt och den blommar så fint just nu. Sakura (japanska för körsbärsblomning) även hemma hos mig alltså.

Camelia. Ser ut som något man vill äta ju.

Tall har vi gott om hemma och jag börjar få varmare känslor för trädet. Så här är det en fantastiskt vackert träd. Måste undersöka hur jag kan få till det i vår villaträdgård.

Till och med fiskarna är snygga i Japan.

Vi nöjer oss så, vi struntar i att kolla in palatset för det skulle ta så lång tid att gå till det – så stor är parken.

Utöver tempel så har Tokyo så mycket som är unikt och de vill vi ju inte missa. Som att det finns caféer med djur. Vi var lite skeptiska då vi inte ville gynna eventuella ställen som kanske håller djur som skulle må bättre i det vilda, som ett ugglecafé tex.

Men ett kattkafé för katter som söker ett hem efter räddats från olika ställen låter ju som en win-win.

Efter en massa omvägar och hjälp av en snäll tjej som såg att vi var förvirrade hittade vi rätt. Det här med att ställen, caféer, restauranger och butiker kan ligga på andra våningar än gatuplan är jag fortfarande inte van vid. Säger kartan att jag ska nånstans tänker jag att det är det jag då ser men nej, man kan behöva gå in och upp fyra våningar.

Genom en sluss, tofflor på fötterna och handtvätt fick vi gosa med katterna som just nu bor där. En halvtimma fick räcka för man betalar för kattgos per halvtimma nämligen.

De katter som just nu bor på kattkaféet.

Efter det åt vissa hamburgare på Wendys, något vissa (lillebror och storasyster) längtat efter, medan jag och andra tog en gudomlig ramen på stället i gränden bakom stora gatan. 45 kronor för något så fantastisk.

Och det är verkligen annorlunda hur många av dessa små ställen har sin logistik. En maskin vid dörren med alla rätter på olika knappar. Sätt in pengar (kontanter) tryck på knappen och ge kvittot till ägarinnan. Sätt dig och vänta. Inga ord behöver utbytas.

Att resa bort tillsammans. Det gör något med oss. Jag blir varm och rörd. 

Och när det är sista dagen så gäller det att hinna med de där grejerna vi velat göra och testa. Som melonpan tex.

Ett japanskt bakverk. Stor fluffig söt bulle med sockrade rutor på. Som att blanda brioche och sockerkaka typ.

Och grejen är att den då kan serveras på olika sätt, med glass, grädde och olika toppings. Jag valde helt au naturell för att just smaka brödet.

Efter de sista presenterna var köpta till vänner och familj där hemma så skulle vi ta oss ut på en sista måltid. Något nära hotellet, något enkelt. 

Den här kanske?

Eller den här?

Nu är det ju så att varenda restaurang är fantastisk och även om det kan se enkelt ut med rätt knepig belysning, noll ambitioner på flådig inredning och torra saker som grillad kyckling på menyn så är det alltid amazing.

Det blev den här. Vårt ”runt hörnet-ställe” visade sig vara den perfekta avslutningsmiddagen med typ allt det vi älskade. Och när varje rätt kostar 6 kronor är det lätt att njuta av allt gott. Vi är nu så bortskämda med lyxmat för väldigt låga priser.

Mer än mätta och glada packade vi ihop våra väskor och sa God natt Tokyo för sista gången. Och det är inte utan att jag med varje cell i min kropp inte vill åka hem. Jag brukar ha hemlängtan när resor går mot sitt slut men inte denna gång. Japan har varit över all förväntan.

Klockan ställd, frukost tagen i all hast på rummet och vidare mot flyget.

Hur man ser att någon varit japan utan att säga det? Det hänger gulliga saker på ens väska. Det ska alla ha!

Hej då Tokyo, hej då Japan. Jag hoppas innerligt vi ses igen. Vågar knappt drömma om det men mina minnen kommer jag alltid ha kvar. Nu är det jag som ska koka ramen, servera i vackra skålar, plantera rogivande små öar i vår trädgård och vårda mitt hem med samma vördnad som jag känt här. Tack för allt!