Valborg – kanske vår sista?

Då är våren officiellt här och invigd, firad på bästa sätt med ett klassiskt Valborgsfirande. Och denna gång var vi som klassföräldrar medarrangörer då femteklassarna i vår skola alltid håller i försäljningen vid brasan, firandet. Men gårdagen var inte bara Valborgsfirande, det var lite mer.

Inte bara klassföräldrarna utan alla familjer från femman bidrar till fikabordet. Jag valde att göra småkakor för att de tär så kul att baka.

Ingen jäsning, ingen färskhet som måste bevaras och det finns liksom alltid plats för en småkaka.

När vi kom hem från Japan så var vårt japanska körsbärsträd i full blom och det håller nu på att blomma över så jag var snabb att fånga med kameran den skönhet som fanns kvar.

Även om nu våren igår invigdes så har det varit vår ett tag och det går fort nu. Under vår resa missade vi vitsipporna tex.

Jag tog cykeln till körskolan. Nu har jag ökat takten i min resa mot körkortet. Dubblat antal lektioner i veckan och ska försöka köra det dubbla även med min man.

Jobbade ikapp en massa och kunde stänga dagen tidigt. Mycket nöjd att jag hann allt.

Hur många gånger har man stått på ett Valborgsfirande och klätt sig för kallt? Man går till firandet när solen står på himlen och värmer och sedan, som ett trollslag är det vintertemperaturer. Inte denna gång! Nu var det massa lager på lager och benvärmare under byxorna, varma gummistövlar och dubbla vantar. Hatar att frysa.

Nere på badstranden där vi alltid har firandet började vi klassföräldrar fixa vår försäljning. Tidigare har femteklassarna även ansvarat för lotter och hamburg- och korvgrillning men i år har det tagits över av fotbollsklubben vilket var superskönt. Några som kan hålla traditionen levande och växla upp. Svårt för klassföräldrar till femteklassarna att köra år från år med allt då det ju varje gång är nya personer som dessutom inte alltid känner varann.

Vädret växlade raskt och från ingenstans öppnade sig himlen och det störtregnade. Sedan, efter 20 minuter var det sol igen. Som om naturen ville visa att man inte ska ta våren för given.

En kille i klassen är i en klass för sig kan man säga. Kolla in de fina kakorna han bakat helt själv, som de allra sötaste små sälarna. Nästan omöjliga att äta upp ju!

Redo!

Solen bjöd på värme och folk strömmade till. Kakförsäljningen gick sjukt bra och alla våra barn skötte allt exemplariskt. Alla barn hade fått ett schema där de visste vilket klockslag de var ansvariga för något; fika, popcorn eller fiskdamm. Så imponerad över hur fint de klarade det och hällde upp kaffe, la upp kärleksmums på servetter och summerade vid betalning. Vilka hjältar, vi vuxna kunde stå vid sidan som stöd.

Men den stora saken för barnen var ju att tända elden. Mycket ordningsamt gick de på led, ställde sig i ring runt elden och inväntade signal om att försiktigt lägga facklorna i elden.

Och där eldade vi upp det gamla och kliver in i det nya. Så vill jag se på denna ritual. Allt som varit är glömt och uppeldat, nu är det rensat och fritt.

Det var ett enormt tryck på försäljningen och det var bara några få bakverk kvar när mörkret lade sig över stranden. Tror barnen har fått sig en rejäl lön för sitt jobb och klasskassan borde vara välfylld. Och det har de gjort sig förtjänta av.

Och jag kan nu säga tack för min sista valborg som förälder. Aldrig mer behöver jag baka, rodda, planera, köpa in, fixa för valborg. På ett sätt är det skönt för det är månader av planering och rätt stökigt uppdrag men samtidigt sorgligt. Mina barn är så stora nu, ingen av dem frågade ens om att köra fiskdamm. Uppdraget som mamma att fostra och få barnen att bli självständiga, starka är det mest motsägelsefulla jobbet någonsin ju. När jobbet är klart så försvinner de ur boet. Kan inte låta bli att få klump i halsen och tårar i ögonen av tanken att det bara är runt hörnet…

Och som ett brev på posten kanske, men jag vaknade med feber och en förkylning som sitter på alla de klassiska öron-näsa-hals-doktorer känner till. Kanske skönt att just vara krasslig och kinkig på en röd dag när jag ändå inte hade några stora planer? Jo, jag var bjuden på ett härligt event där en restaurang hade premiäröppning för sin sommarservering. Den får jag ställa in och bädda ner mig istället.

Så, då börjar vi maj med feber, kan ju bara gå uppåt nu då?