Reklam för Läkarmissionen
”Vem av oss är det som dör?” ville jag skrika till alla i operationsrummet men det enda jag fick ur mig var ett svagt ”ja” när de ropade ut mitt personnummer och frågade om det var mitt. Sedan var jag borta.

Min första graviditet var inte okomplicerad. Jag mådde bra hela tiden och hade inga smärtor men det var inne i mig det inte var bra.

Uppseglande havandeskapsförgiftning hette det, mitt blodtryck var på tok för högt så jag fick gå på regelbundna kontroller till mödravården och hade nära kontakt med min barnmorska som hade full kontroll på mig. Vid minsta tecken på havandeskapsförgiftning så skulle det bli ett kejsarsnitt. Men vår lille kille i magen kämpade och stannade där inne hela sina 9 månader tack vare just kontrollen på oss.

Under tiden läste vi på om förlossning, packade bb-väska, gick på profylaxkurser och mödravårdsträffar, skrev förlossningsbrev, skapade målbilder och spellistor för att få den perfekta förlossningen. Men inget av det var något värt när allt vändes upp och ned.

Förlossningen var igång och drog ut enormt på tiden, timmarna gick och blev till nya datum. En hemsk kamp och kraften började sina men jag fortsatte i hopp om att allt var som det skulle. Som förstagångsföderska har man inget att jämföra med.

Plötsligt piper maskinerna runt mig som både jag och bebisen i magen är uppkopplade till, personal rusar in, låser upp min säng jag ligger i och rullar iväg i ilfart till operationsrummet. Ingen har tid att prata med mig men jag hör nånstans i mitt väldigt utmattande stadie att bebisen måste ut NU! Jag försvinner bort i narkos.

Jag vaknar upp motvilligt. Jag vill bara sova, jag är helt slut men någon försöker väcka mig. Jag vet inte var jag är eller vad som hänt men slungas snabbt till verkligheten när jag känner en tyngd på mitt bröst. Där ligger världens minsta lilla person i söt liten mössa och blöja och ammar. Som om inget hade hänt. Som om det var världens mest självklara sak.

”Vem är det?” känner jag med hela min kropp. Att det är den lille pojke som var i min mage har jag svårt att ta in, förstå hur allt hängde ihop. Det tar tid för mig att komma ikapp situationen. Jag får förklarat för mig hur pojkens lilla hjärta inte klarade mer i förlossningen, hur hjärtljuden försvann och han behövde komma ut omedelbart. Urakut snitt. Det handlade om sekunder. Det handlade om att personal hade full kontroll på mig, hade all teknik redo, att vården fanns så nära, så snabbt.

Jag pendlar mellan lycka och ångest. Hur hade det gått om vi inte fick vård så snabbt? Tillåts jag känna lycka över förlossningen när jag inte klarade den på egen hand, jag var ju inte ens där. Jag mår inte bra efteråt. Dels så har jag fått fel medicin så jag får en allergisk chock och får ligga på akuten med det lilla knytet på mig och sedan efter hemfärd får jag gå hos psykolog.

All den vård jag och vi fått är helt fantastisk. Ur denna kaotiska start kom en stark liten pojke som var så hungrig så han växer i rekordfart och en mamma som fick all hjälp och stöd för att vara den bästa mamman jag kan. Jag är så lyckligt lottad och väl medveten om att så inte alltid är fallet. Det är därför jag med stolthet samarbetar med Läkarmissionen för att kunna bidra till att förbättra mödravården där den behövs som bäst.

Låt oss tillsammans hjälpa de som behöver det som mest

Hjälp Läkarmissionens otroliga medarbetare på Kyesherosjukhuset att kunna ge gravida kvinnor och nyfödda barn livräddande vård. Läget är akut och ditt stöd kommer fram och gör skillnad! Foto: Läkarmissionen

För 180 kronor får en kvinna plats på förlossningsavdelningen. Om du ger 90 kronor i månaden räcker det till att rädda livet på sex kvinnor och bebisar per år.

Medicinförråden gapar tomma och rätt medicin och material behövs för att kunna:
• Stoppa livshotande blödningar
• Genomföra akuta kejsarsnitt
• Ge antibiotika vid infektioner
• Ge rätt vård till för tidigt födda eller svårt sjuka barn

Situationen i östra Kongo är oerhört svår. Rebellstyrkor har tagit kontroll över stora områden och hundratusentals människor är på flykt. Trots en farlig och osäker situation fortsätter personalen på Kyeshero-sjukhuset sitt arbete. De gör allt de kan för att rädda liv men nu behöver de din hjälp!