Den 7.e maj körde jag i 100 km/tim!

Det här måste kommas ihåg som en stor dag i Helena Lyths liv. Jag körde för första gången i mitt 51-åriga liv på en motorväg. ”Idag tar vi hastighetsrekord!” sa min körlärare och jag blev alldeles stel när jag såg vart vi var på väg.

Jag trodde vi skulle svänga av mot höger där jag kört tidigare men vi tog vänster – mot motorvägen och jag liksom frös. Där och då fanns det inget att göra mer än att, bokstavligen, bara köra på.

”Kolla nu döda vinkeln, backspegeln och sidospegeln, att du har fritt till vänster om dig, blinka vänster, sakta kör ut i vänster körfält och öka hastigheten” sa han lugnt men inom mig var det cirkus av känslor. Jag var på motorvägen och hastigheten var 100 km/tim. Och jag gjorde det!!!

”Jag måste köpa en deo!” väste jag för svetten fullkomligt rann om mig. Jag vågade inte lyfta händerna från ratten för det var som sjöar i varje veck i händerna.

Det roliga var att när det sedan blev 80 och 60 km/tim så kändes det sååååå långsamt. Det som jag innan tyckt var alldeles omöjligt och för fort. Börjar jag bli kaxig nu?

Ja, status i min körkortsresa är alltså att jag nu åker på de stora vägarna. Men att åka ut från parkeringen när körskolelektionen börjar är fortfarande helt hopplöst, ha ha. Alltid helt ouppvärmd där på parkeringen. Den ska väl sätta sig också så småningom.