Jag tänkte på en sak när jag nyss fyllde år. Att fyll 51 är att på riktigt vara 50+ och med det ska det enligt den där gamla bilden med livet som en trappa, den sk åldersrtappan, där 50 är på toppen och efter det går det bara utför. Men jag undrar om det inte är en feltolkning av både bilden och tänket.

Om vi börjar med att titta på bilden utifrån symbolen att det är vid 50 man når höjden av livet så är ju den helt fantastisk. Så när man är 20, 30 och 40 är man inte alls på topp, man är långt kvar från att nå sitt bästa jag. Som vårt tänk är idag är det ju eftersträvansvärt att typ stanna vid 27 men icke! Att man fortfarande är lite sämre än på toppen av trappan är det inte så många som väljer att se men om an ser det så är det ju som allra bäst vid 50. Häpp!

Och om vi fortsätter att se på den här pyramiden så är man alltså på samma våglängd, nivå vid 60 som 40. Om man inte väljer att se det som att det går utför som i att det blir sämre utan bara tittar på nivåerna så som sagt 40 och 60 på samma. Så med andra ord borde det vara lika uppåt och glatt vid 60 som på samma våglängd. Och hur härligt är det inte då att vara på samma nivå som 70 och 30??? Men utan att vara bunden till bebislivet…

Så med andra ord går det inte utför, nerför utan bara till samma nivå som man var på tidigare. Är det inte ett lite enklare och mer intressant sätt att se på den där vägen-mot-döden-bilden? Jag vill gärna tro det i alla fall.

Sedan ska det tilläggas att den bilden jag refererar till måste väl vara mer än 100 år gammal och visade ett annat liv, ett annat sätt att se på människans ålder. Idag har vi nyblivna pensionärer som lever det liv alla 40-åringar drömmer om med resor, starkt socialt liv och möjligheter. Om man ser på hur livet är idag så är det en himla kamp för att komma fram till medelåldern och sedan så skördar man frukten av hårt arbete, familjebildande och hälsosamt levene. Om man gjorde om den där bilden; hur skulle den se ut då? Om man tar bort tanken på att livet liksom ska fasas ut efter 50… Kanske den bara går uppåt hela vägen? Uppåt himlen om man nu är religöst lagd. Det vore väl en mycket trevligare tanke?

Skickar med min födelsedagstårta från förr. Minitårtor med torkade blommor, läs och ser mer om dem HÄR.

Oavsett ålder eller stadie, nivå eller steg: lev livet nu och njut av dagarna du haft och får. För om det är något jag tar med mig av mina 51 jordsnurr är att det som du gör idag blir minnen sen, så se till att det blir varma minnen. De går så fort, de där åren.