Ja men även om nu nationaldagen är bakom oss måste klippet upp på bloggen. och som vi säger: det kan ju även vara passande tips och dekorationer till dig som ska ha studentfest nu.
Här är klippet.
Hoppas det kan inspirera till lite kreativa pynt.
Och ska vi ta och gå igenom lite bakom kulisserna? För det är ju inte bara att dyka upp utan det är en lång planering ihop med redaktörer som ska avgöra om mina idéer ska vara med eller ej och sedan fixa fram allt. Och det brukar bli ett gäng kassar och lådor som jag får med mig. Allt detta ska upp på bord och se trevligt ut.
Jag står och fixar vid något som heter preppyta. Den delar jag med övriga gäster som inte fixar sina saker i köket som det som oftast är. När jag såg vilka som lagt sina grejer bredvid höll jag på att få dåndimpen. Det var ju Europe!!! Bandet jag avgudade som barn. Som jag köade till på NKs skivavdelning för att få min LP signerad av världskändisarna.
Så häftigt att stå och fixa medans det dånade av hela tv-huset. För det var ju fullt ställ som värsta konserten där inne.
Tillbaka till mitt bord…
Allt möjligt och omöjligt i gult och blått.
Efter en rejäl förändring och uppfräschning i sminket var jag redo.
Dagens kock var Nisse Molinder som jag lärt känna via min man som jobbar med honom. Om du inte ätit på hans fantastiska Wedholms fisk ska du göra det bums. HÄR är vårt besök där. Han var även min sons chef när han praoade på Melanders fisk. En snabb kram och selfie för Nisse skulle till Gbg och se Håkan.
Bordet inrullat, girlanger upphängda. Nu var det bara att ta fram grädden jag hällt över i spritspåsar. Jag är ju aldrig anlitad som mat eller bakinspiratör och det är tur det för jag hade (tursamt) två spritsar med grädde. Den ena valde jag att visa lite hårdare än den andra. ”Just in case” tänkte jag och det var en jäkla tur. För den grädde jag i mitt kök tyckte var perfekt var ritning som vatten när jag öppnade spritsen. Medans studiomannen började med ”30 sekunder kvar” stod jag med en ritning spritspåse och en annan som var alldeles kladdig. Det var med nöd och näppe jag hann få till det på bordet. Phu!
Alltid lika härligt, intensivt, kul och energigivande att vara med i direktsändning. Älskar!
När jag skulle gå så sa studiovärdinnan ”vill du ha ett plektrum?, det låg kvar i Europes loge”. ”Nej tack men hade det varit Joey Tempest så kanske…” svarade jag. ”Men då kan du få det jag fick av honom” sa ljudkillen.
Så jag kom därifrån med en souvenir att addera till min signerade LP. Var nu den är…?
