Maria Thorén bjöd in till en fransk vinkväll i sin mysiga lägenhet. att det skulle bli en pangvarm kväll fick oss alla att snabbt ”resa” till Languedoc, i södra Frankrike, där Maria håller till när hon inte är i Stockholm. Att då få äta typisk regional mat samt vin från Gerard Bertrand som odlar allt vin just i Languedoc. Mycket smart sätt att resa för mig måste jag säga.
Maria har många strängar på sin lyra, bland annat uppdrag för Stadshuskällaren och därifrån plockade hon köksmästaren Magnus Santesson som för kvällen lagade franska godsaker.
För den med gott minne och är en trogen bloggläsare minns kanske att jag och Stefan hade med Maria som gäst i julpodden. Maria är utöver projektledare och allmänt fixig även sommelier.
Och nu var det inte bara att få allt serverat, nej då, utan här skulle vi inbjudna få jobba. För att äta ostron måste man först öppna dem själv.
Jag måste säga att den första jag öppnade var relativ enkel och förstod inte vad allt snack handlade om. Hur svårt sak det vara liksom, bara att sticka ner kniven och sedan öppna skalet.
Sen gick det åt helvete. Jag måste ha fått ett himla bra ostron först för det var som fördömt sedan. Då förstod jag hur mäktigt det är med de som öppnar flera på löpande band som om det var små skruvlock.
Efter försnacksen var det förrätt som även det var ostron. Nu gratinerade med hollandaiesås. Om man får ett riktigt stort gäng ostron och kan både äta dem råa, för det vill man ju, så kan de även tillagas.
Det är så otroligt intressant att få gå på vinprovning ihop med proffs. Så mycket mer jag känner, smakar och doftar när jag har någon som vägleder.
Perfekt tillagad kalv med somrig sallad – det kom Magnus in med.
Kalv är något jag inte själv vågar mig på. Det känns liksom stort och svårt att få till. Men blev nu sugen på att testa. Alltid bra att utmana sig i köket.
Det finns inga mjölkkor i Languedoc så den ost som kommer därifrån är alltid getost. Och så klart serverades en fantastisk hård getost.
Ett dessertvin serverat på allra snyggaste sätt. Och till det kom en…
Konditorn behövde gå innan servering och han skrev ner desserten och det var ju väldigt fint att få det helt beskrivet.
Så här snyggt ser det ut. Jisses vilken skönhet.
Och där inne i skönheten gömdes den krämiga chokladen. Jösses, detta ska jag inte ge mig på. Den känns ännu tuffare än kalv väl?
Även om det var härligt att njuta av Frankrike och Languedoc så här vi fat och glas så blev jag ju galet sugen på att resa dit IRL. När kan jag få in det i kalendern?
