Nu är det några dagar sedan vår semester började och vi är på västkusten, på Koster, där vi ska ha ett äkta sommarlov. På en ö dit inga bilar når eller ens får köra, de ljud som hörs är måsen och färjan som tutar tre gånger för back. Dagar av sänkt puls och fyllda lungor.

Bilen parkerad i Strömstad och ombordstigning på Kosterfärjan.

Vi som har vana från båtluff kändes oss väldigt hemma. Minimal smart packning är det som gäller när det är allt, inklusive mat, för en vecka ska ombord.

Kors vad det vimla av segel ida’!

Väl i land blev det att gå i omgångar med packning för det var som sagt allt för en vecka.

Väldigt konstigt att resa med ”bara” två barn. Vår store kille jobbar nu tio dagar, som sk medvandrare på konfirmationsläger, dvs på väg att bli ledare. Jättekonstigt att inte vara alla tillsammans. Det är som att jag hela tiden tänker fem platser på rastplatsen, fem biljetter till färjan osv. Förra sommaren var han på läger själv för sin konfriamtion så jag borde vant mig men icke. Och senare i sommar är det ju dottern som åka på sitt läger. Oj oj, en ny situation jag måste vänja mig vid.