Att vakna på ett nytt ställe och liksom sakta förstå var man är, att inse att man är på semester och all vardag är lämnad hemma är en väldigt häftig och unik känsla. Det är bara en gång per år den ges. Och att då se hur solen försöker trycka sig in bakom rullgardinen och visa att det är dessutom sommar får mig att vakna. Dock är det något som inte är helt hundra med min kropp. Känner mig lite snurrig, och öm. Som om jag är lite febrig men jag är helt kall i huden. Resfeber? Kanske. Men något gör att jag inte är helt 100. Gör som jag alltid gjort och gör: tar en Alvedon och en Ipren och trycker bort det. Jag har INTE tid med detta nu. Jag ska ju ha semester, kan inte vara sjuk nu.
Jag hade ju satt en deg kvällen innan så det var bara att bulla upp en frukost och baka frukostbullar. Det ger i alla fall energi. Kanske jag bara behöver äta ordentligt?
Det här! Knäcke, smör, gårdagens kalla färskpotatis och kaviar. Sommarlov!
Solen är på bästa humör och uteplatsen är helt ljuvlig för en lång semesterfrukost. Sakta vaknar varje familjemedlem efter den andra.
Man ska inte vara i solen om man har feber har jag hört. Men jag har ju inte feber. Mår bara inte helt hundra. Kanske jag behöver värme?
Dagens mål för dagen var en långsam stranddag i Norrvikarna. Dit är det vandring på 40 minuter så det gäller att ha allt med sig och packa smart. Inte bära för mycket men ändå ha med allt.
”Hur långt är det kvaaaaaaar?” frågar de omyndiga. ”Snart!” upprepar vi.
Värt allt när vi väl är på plats.
Lunchpicknick blev en second breakfast kan man säga. Frallorna från baket bredde jag mackor av, kokade ägg, tog med kall färskpotatis från kvällen innan och båda dessa äter man med kaviar. Sött från persikor och kakor.
När vi sent kom tillbaka till huset tog vi en skön kväll hemma med grillad kyckling och rostade gårdagens potatis på grillen de med. Efterrättsglass från butiken efter en kvällspromenad.
Avslutade med att se Stranger things som vi nu ser om för att vara uppdaterade för sista (?) säsongen til hösten.
Jag mådde bra hela dagen men på kvällen kom den där konstiga inte-100-känslan tillbaka. Är jag på väg att bli förkyld eller vad är det? Låtsas som ingenting och somnar.
