Etikett: födelsedagsfirande

En helg som ingen av oss kommer glömma är nu över fast minnet och tankarna fortsätter. Allt ställdes på ända på fredagen 14.53 och rapporter om hemskheter avlöste varann.

Fredagen började så bra. Jag skulle träffa mina tre äldre bröder för en kväll på stan. Det ställdes så klart in. Av många anledningar. Min man kunde inte komma hem då hans yrkesroll gjorde att han hamnade mitt i stormens öga så han kunde inte ta barnen. En av bröderna som arbetar meter från olycksplatsen blev fast och jag skulle ju inte kunna komma till stan då t-banan stod still. Men främst ville jag bara krama mina barn hemmavid och landa i allt.

Jag skulle som sagt vara med i Nyhetsmorgon på söndagen men det ställdes så klart in fast maken fick då representera familjen i rutan då hans yrkesroll gjorde att han fick svara på frågor i SVT.

Det har varit lite undantagstillstånd här samtidigt som vi haft en underbart förväntansfull kille som igår söndag fyllde 8. En födelsedag med familjekalas han längtat efter i månader. Det skulle bli kalas. Såklart!

Sonen hade fått vara med och bestämma vad som då skulle serveras under dagen. Började med den klassiska smörgåstårtan av polarkakor, mjukost, ost, skinka och grönsaker. Samt varmchoklad och vispgrädde.

Men det var även en ny önskan med. Kokt, kall potatis och en kaviartub. Vi alla skulle göra våra egna små munsbitar vid sängen. Riktigt bra faktiskt!

Presenter från familjen. Bra att bära i korg när man ska gå in till födelsedagsbarnet.

Godaste smörgåstårtan. Och allra bäst i hop med varmchoklad och vispgrädde så klart!

Mmmm… Riktigt mumsigt. Tror att han har startat en ny födelsedagstradition.

När frukost var uppäten, paket upptagna skulle det pyntas och fixas för kalaset. Vinden var så stark så dottern höll på att blåsa bort med ballongen. Trots att hon hade sin Supergirl-outfit!

Ballongen fick flyga runt inne i ställe.

Flaggspel. Så klart!

Då dagarna varit rätt så kaosiga så fanns det varken tid eller ork att göra egna tårtor. Kändes skönt att släppa garden på att “göra allt själv”.

Och så rackarns goda de var. Passionsfruktsmousse samt “White dream” med vitchoklad hade sonen fått beställa.

Jag kuppade lite och adderade en ostbricka. Och det blev en hit. Idag har vi tårta kvar men osten tog nästan helt slut. “När jag fyller 7 i höst vill jag bara ha ost”, sa dottern. Får se om det gäller även då…

“Ja må han leva…”

Kalasstämning även om samtalen hela tiden föll tillbaka på fredagens dåd.

Snygga paket från kusinerna.

Så nöjd nybliven 8-åring.

Sen blev vi sittande i soffan i timmar och bara få prata av oss runt allt som hänt. Skönt att få låta tankarna rusa och ventileras.

Kvällen avslutades med hamburgare. Också en beställning av födelsedagsbarnet. Så galet gott och mysigt.

Vaknade idag 04.30 då maken skulle till jobbet. Tänkte att jag inte skulle kunna somna om men det gjorde jag. Vaknade nån timma senare helt svettig och livrädd. Hade drömt under denna korta tid de mest hemska mardrömmar. Hade mosat vår katt i en dörr, glömt hämta barnen på förskola och skola, blivit kallad de mest hemska ord och vidrig mamma. Allt gick fel. Ni vet de drömmarna eller hur? När det är en lättnad att vakna och känna att det inte var sant. Samtidigt lever vi just nu en mardröm. Det tröstande är den gemenskap som stockholmarna visat. Ser bilder från Sergelstorg och tårarna rinner av känslor. Vackert och mäktigt.

Önskar er en fin vecka. Ta hand om er!

Tyst och sakta hör jag familjen tassa upp för trappan och en mörk basröst tillsammans med en ljus flickröst sjunger “Ja må hon leva” närmre och närmre dörren (storsonen: – Jag glömde sjunga…). Jag sover räv som sig bör medans lilkillen småsnarkar bredvid mig. In kliver de finaste jag vet med en bricka värdig för kungar. Höjden av lycka!

Vilken frulle de fått till. Min favoritfrukost, helt klart. Grekisk yoghurt med frukt, bär, nötter och flytande honung. En riktig försmak på sommaren.

Väldigt skönt att de inte tryckt ner 40 ljusstumpar i yoghurten. Hade varit jobbigt på sååå många sätt. (Nej jag har ingen åldersnojja… eller??…)

Och så var det paketöppning. Ett platt, hårt paket var snyggt inslaget i snakeskin-papper. En ram med ett foto, så mycket kunde jag lista ut. Men det var inget familjeporträtt i solnedgången – nej minsann. Det var ett hårt paket, ett riktigt muskelpaket – bokstavligen. Jag ska få träna i hop med ingen mindre än gladiatorn Athena!! Jag skratta så jag grät när jag såg vad det var i.

“Där är du, mamma!” säger storsonen varje gång Athena syns i bild när vi tittar på Gladiatorerna. “Ja, eller hur…” tänker jag tyst för mig själv… Men nu jävlarns ska jag ta fram den grekiska gudinnan i mig som mitt grekiska namn förpliktigar.

Nu jäklarns i min lilla låda ska morsan få jobba. HJÄLP!!!!!!!

Spelar ingen roll om det är födelsedagen när jag var 8 eller 22 eller idag, det är alltid kul med födelsedagar!! Eller om jag ska vara ärlig; min 27.e födelsedag var jobbig. Vet inte varför men 27 var svårt att fylla – en 27års-kris… Idag skrattar jag åt det och tänker: “Lilla gumman, du skulle bara veta hur ung du var…” Undrar om jag tänker likadant om 20 år om det är så att jag skulle krisa igen om säg, si så där 2-3 år…?  Bra att ha i minnet i så fall.

Hur som helst, jag fyller 39 och är alltså fortfarande 30+. Ser fram emot att få ha en hejdundrandes fest om ett år och drömmer om hur coolt det skulle vara med en privat spelning med E-type. Hade inte det varit kul?? Vad kostar han en kväll?? Nä, det får nog bli DJ…

Blev uppvaktad av make, dotter och vattkopps-son. Hur mysigt som helst, bortsett kopporna. Den traditionsenliga brickan med varm choklad var så klart med och en fransk baguette med kokt skinka, majo och tomat – min favvo!! Fick också fin hjälp att öppna paketen av två pyjamastroll.

Dagens firande har tyvärr rumsterats om lite då sonen mycket lämpligt snappat upp vattkoppor. Varför är det alltid så…? Lunchen med finaste tjejerna får ställas in för vabberi och kvällsaktiviteten blir i mindre tappning och hemmavid. Inte på nått sätt dåligt men så klart synd då jag var så nöjd med mitt upplägg. Får tänka att jag sprider ut mitt firande då till flera dagar i stället. Så, titta, lite positivt tänkande 😉 Typiskt för 39-åringar??