Etikett: klippa lavendeln efter blomning

Man ska ju klippa lavendel efter blomning och just i augusti men jag vet inte om det var att augusti rusade fort för hippsan hoppsan var det ju september. Nästan så jag släppte allt när jag kom på det och rände ut i trädgården, som om jag höll på att missa tåget, ha ha.

Klippa lavendel efter blomning

Sansade mig och hämtade kameran för att det kan vara bra att ta ett tidsdokument och påminna mig själv via bloggen nästa år.

Ja du ser, inte en vacker syn. Borta är den ljuvliga lavendel(!)färgade blomman med den oefterhärmliga doften.

Nu var vi borta när lavendeln blommade som allra vackrast annars hade jag gärna gjort små doftbuketter till garderoben eller en svalkande citron- och lavendellemonad.

Så nu är buskarna rena från de där torra spröten som fult stack upp ur de gröna låga buskarna. Nu får jag inte glömma att klippa lavendel efter blomning i augusti nästa år.

Medan jag knipsade kom vår älskade Bernhard tassande mot mig. Katten med 9 liv kan jag tro. Han har börjat gå rätt så långsamt och med tanke på att han är 15 år så är det inte så konstigt. Men för två helger sedan haltade han riktigt illa. Maken och äldste sonen åkte akut till veterinär som sa att han förmodligen har skelettcancer. Vår hela värld rasade. Han är ju oss så kär, helt klart en familjemedlem.

Du kanske minns att han (och den andra katten Birger) bodde här när vi köpte huset så de ingick i köpet. Vi fick verkligen flytta in till dem och inte tvärt om. Under dessa år har vår (ömsesidiga?) kärlek växt och att han nu skulle tas ifrån oss gjorde väldigt ont.

Veterinären föreslog att han skulle få somna in där och då. Är det det bästa för honom eller skulle vi pina honom med att ta med honom hem för att få säga farväl ordentligt? Eller var det egoistiskt? Äldste sonen som var med hos veterinären gick i tusen bitar så för hans skulle fick Bernhard följa med hem och skulle få smärtstillande tabletter i en vecka. Vi skulle skämma bort hon allt vi kunde.

Men redan efter en dag med tabletter var haltandet borta, hans långsamma tempo var borta och han ville vara där vi var och inte dra sig undan. Han till och med hoppade över stängslet till grannen. Vad var detta för magiska tabletter?

Efter tablettkuren var klar trodde vi att vi nu skulle säga farväl och låta honom somna in hur smärtsamt det än skulle vara. Usch och fy! Men återigen visade Bernhard på livslust och hade inget haltande även utan tabletter alltså. Att då ta beslutet att låta honom få dö trots inga som helst tecken på lidande gjorde att vi inte kunde göra det. Nu har vi stenkoll på honom för vid minsta lilla tecken på lidande måste vi agera men han är nu hur pigg som helst. Det där med att katter har flera liv – det verkar vara sant.

Hoppas han och mina lavendelbuskar ska få ett friskt och frodigt liv framöver.

Följ mig gärna på Instagram: @helenalyth.se