7 maj, 2019
Den här veckan har jag en PRAO-elev hos mig men det kanske är jag som lär mig mest?
Minns ni er PRAO? Jag minns de veckorna på högstadiet enormt tydligt och med skräckblandad förtjusning. Första veckan var jag i en djuraffär som drevs av en kvinna som hade alldeles för många bekymmer. Hon mådde dåligt och djuren mådde ännu sämre. Jag kom hem varje kväll och grät för att djuren led så i den djuraffären. Hon fick kort tid senare stänga verksamheten, turligt nog, och vad som hände med alla djuren fick jag aldrig reda på. Kan inte gå in i en djuraffär utan att tänka på de dagarna jag fick där. Varför tilläts hon ta emot prao-elever kan man undra…
Den andra veckan var jag i en urtjusig damkädesbutik på Kungsholmen. De två damerna som jobbade där var den totala motsatsen till damen i djuraffären. Två damer som skulle lära mig allt om livet, få fason på min klädstil och gå igenom vilka bakelser som ändå var bäst här i livet. Ja, varje dag var nämligen en bakelsedag. Tror det ändå blev dött lopp mellan napoleonbakelse och budapeststubbe.
Att jag nu är en sådan där dam själv och har en PRAO-elev att försöka visa en del av arbetslivet för är lite läskigt.
Säg hej till fina Frida! En smart, vaken 15-åring som älskar inredning, foto, pyssel och kreativitet. Jag ska lära henne allt jag kan. På 5 dagar!
Men vad är det då jag ska lära henne? Vad är jag??? Svårt att säga då jag ju arbetar med lite allt möjligt. Kreatör och inspiratör. Fotograf och skribent. Influencer och contentskapare. Moderator och stylist. Ja men lägg till jonglör också så får vi in allt kanske, ha ha!
Igår var det fotografering här hemma och sedan möte hos min redovsiningsfirma. Idag hade jag administrationsdag på förmiddagen med svara på mejl, skicka fakturor och sedan fotografering igen på eftermiddagen. I morgon ska jag vara moderator på en pressträff och på torsdag är det lunchevent med kund. På fredag är det kontorsjobb och möten hela dagen. Ingen dag riktigt den andra lik.
Jag får så dåligt samvete när jag ska vara så där tråkig och sitta vida datorn men då jag har pysselmaterial som en hel pysselbutik verkade inte denna PRAO-elev klaga. Kreativ som hon är sattes projekt igång.
Det som slår mig är att alla borde verkligen ha en som går bredvid en vid sin arbetsplats för det kommer så många spännande frågor. Och med fräscha ögon kommer ens vardag i helt nytt ljus. Det blir som om jag faktiskt får lär mig lite om mig själv jag med. Tack, det behövde jag!
