25 juni, 2020
Säger bara; sellerisalt! Livets salt ju
När jag var liten sprang jag och mina kompisar ut och in varandras hus i kvarteret. Ofta hamnade vi köket hos varann och gjorde de mest fantastiska smaksensationer (läs omöjliga att äta) och det var kreativitet på högsta nivå. Roligast var att öppna skåpen hos kompisarna för där fanns andra saker än vad jag var van vid.
En kompis hade en supersnygg kryddhyllan på väggen med de klassiska smala glasburkarna med kryddor. Tyckte alltid att den där hyllan var så snygg och spännande. Fylld med rader efter rader av färgglada kryddor.
Sellerisalt
En krydda blev jag speciellt förtjust i och alltid när jag var där och åt middag bad jag om den. Att jag glömt bort den under alla dessa år är ju för ta mig tusan helt oförståligt. Nu finns en stor burk sellerisalt här hemma och jag tar det på precis allt. nej, inte de söta eller på min morgonyoghurt men i princip på allt annat.
Hur du testat sellerisalt? Det är som en mycket mer identitetstark än vanligt örtsalt skulle jag säga. Och sedan inte lika skarp som vanligt salt så det är just perfekt att ha på maten. Den där femte smaken umami finns verkligen här.
Men vad är då sellerisalt? Jo det är precis vad namnet säger enligt alla fabrikanter: salt med krossad selleri. Jag gissar mig till att det är torkad selleri.
Så mitt lilla enkla tips till dig; nästa gång du ska köpa flingsalt för att ha til matlagning och som bordssalt – köp även sellerisalt. Bra på allt! Som på min variant på shakshuka jag skriva om HÄR.
Alla har vi favoritkryddor
När jag nu hör mig själv orera om detta låter det lite knäppt men samtidigt kommer jag och tänka på det pappa berättat om farfar. Han var ingen mästare i köket, vad jag förstått kunde farfar bara laga en sak och det var hummersoppa (?!), men han var säker på en sak vad det gällde köket: det ska alltid finnas med HP-sås. Jag har inga egna minnen av detta då han gick bort när jag var 3-4 år men har fått hör många historier om att farfar alltid hade på en klick HP på allt. Nu gillar jag HP-sås så jag kan förstå men ändå – en rätt syrlig historia som ändå måste skurit sig rejält till en del rätter kan jag tro. Men det är lite kul att tänka på. Och fint att då bygga en brygga till farfar.
