Semestern är slut men nu är det inskolning på dagis för de små denna vecka. Alltså inskolning på nya dagis, i vårt nya område. Det handlar om att få in dem i gruppen och de nya rutinerna, lokalerna och få dem att känna sig trygga. Dagisvana är de ju sedan innan.
Jämför med hur jag själv varit när jag bytt jobb. Pirrig, nervös och i en kombination av självförtroende och osäkerhet. Självförtroende för dessa människor har ju tyckt jag varit så pass bäst så de anställt mig men osäker då den första tiden handlar mycket om det sociala spelet. Man blir ofta helt slut efter första arbetsdagen och det har aldrig slagit fel; jag har efter några veckor fått halsfluss av alla de nya bakterierna som jag mött.
Inte konstigt då att mina små bebbar knappt orkade stå på benen efter 3,5 timmar igår. Alla vi tog en lur när vi kom hem och vaknade kl 16.40!!!! De var trötta av alla intryck och jag av graviditetstyngd. Idag har det varit lättare och ingen behövde sova när vi kom hem.
Detta nya dagis är på så många sätt helt annorlunda än det tidigare. En tredjedel av storleken och personalägt, tillskillnad från kommunalt. De vill kalla sig dagis och personalen kallas fröknar (om du nu undrar varför jag inte skrivit förskola tidigare här). Jag har blivit inpräntad med att det ska vara förskola och pedagoger. De frågade faktiskt mig varför jag så envist sa förskola. Visst, det är ju den rätta benämningen men bara för att de säger dagis så är det inte en sämre pedagogik eller mer oseriöst än de som säger förskola. Känner mig lättad för jag känner att jag alltid är ute på hal is; blir någon förolämpad om jag skulle råka säga fröken och dagis?
Nu när inskolningen är i full gång börjar jag ana en hint om hur hösten kommer bli. Under denna sommar så har vi levt lite dag för dag och njutit av just det. Hösten har legat långt bort. Men då jag är en trygghetssökande person som inte har något emot vardag och rutiner kan jag nästan, nästan längta till just den stundande hösten. Nu blir den så klart annorlunda då vi kommer få tillskott i familjen men ändå. Börja leva detta nya liv i detta nya område. På riktigt. Våga njuta av vardagen och våga ta det lugnt. Eller, det kanske är ett måste med den växande kaggen???
Nu måste jag kommentera igen;) Vad säger de där ”fröknarna” när du frågar varför de ska vara dagis? Följer de inte läroplanen eller vad då? Jag kan säga dagis, framför allt när mina barn gick på förskola, sa jag det ofta och ibland nu med;) Hoppas att de små kommer att få det bra och att fröknarna har tid för alla frågor och funderingar. Kram Mia
HA HA HA; tänkte nästa att du skulle kommentera 🙂 Det handlar inte om att de arbetar på annat sätt eller inte följer läroplanen utan bara att det inte ska hänga på själva orden förskola eller dagis. Säger man dagis så blir man inte uttittad eller rättad. Barnen är vana att säga dagis och fröken och de tillåts att säga så. Jag hyser den största respekt för alla förskollärare, pedagoger, barnskötare och all annan personal för de gör ALLTID underbara jobb och barnen är i trygga händer. Sen vad de vill bli kallade är inte grejen. De små är stormförtjusta… Läs mer »
Åh vad skönt att det är så!! Nöjda och glada!! Kram
Vi har också inskolning hör hemma, dotterns dagmamma har gått i pension så nu har vi förskola där även sonen har fått börja nu. När kommer tillskottet ?
Hej Victoria! Å, hoppas er inskolning går bra. Vad mysigt med dagmamma, det hade jag också. Finns inte lika många av dem idag. Inte här omkring i alla fall.
I slutet av oktober är det sagt men denna lill parvel lever rövare om kvällarna så jag undrar om det är en ivrig liten sak som kan tänka sig att komma tidigare…
Kram!!