I fredags åkte vi till Skansen. Det var många saker som talade emot detta så som värmebölja med rekordvärme och Corona. Men efter en vecka av hemmasittande i värmen tog jag mina två sommarlovslediga storbarn och två kompisar till dem till Skeppsbron och färjan över till Djurgården.

Två förmaningar hade jag: drick mycket vatten och håll avstånd till alla vi möter. Då vi var nästan helt själva (kanske bästa dagen att välja att göra utflykt på då alla andra var på stranden) på Skansen och de själva drack duktigt hela tiden så gick det som en dans. Vi fick till och med en av de finaste dagarna att lägga i minnesbanken.

Det finns många sätt att ta sig till Djurgården men färjan är det ljuvligaste. Det var vi och en familj till på hela båten.

Jag laddade barnen med isglass precis innan båten så energinivån skulle hållas in i mål. “Vad är det där för kyrka?” “Kolla in berget!” “Ser man fiskar?” Så mycket att se och upptäcka.

Jag och min pappa gjorde alltid en tur till Skansen varje år och denna vy ger så många fina minnen. Stockholm är bra vackert!

Som sagt, helt tomt.

Vackra Kastellholmen. En sådan hemlig plats i Stockholm. På en vild fest i slutet av förra seklet var jag med och hissade den där flaggan i soluppgången… Inte helt enligt regelboken. Men som sagt, mååååånga år sedan nu.

Skansen – min oas i Stockholm

Vet inte hur många gånger jag skrivit om Skansen här på bloggen men det är och förblir en kär plats för mig. När jag hörde att Skansen höll på att gå i putten av pandemin blev jag helt bestört. Självklart har jag nu uppdaterat mitt årskort så jag, min man och våra tre barn har inträde för hela året som kommer. Något jag inte visste var att med årskortet får du rabatt på alla restauranger och butiker.

Vi välkomnades med stora kramen. Eller – kan det snarare vara en symbol för hur stort avstånd vi ska ha till varann? Nästan så va?

“Jag har hört att det finns sköldpaddor här”, sa sonen. I så fall var de och sov. Men detta blev början på många tillfällen där vi letade efter djur men inte såg dem. Det var väl för varmt för dem med 31° så att de gömde sig i skuggan var helt rimligt.

Alltid något vackert att titta på. Som en vild rabatt av hundkex längs trappan. Sånt som jag älskar.

Nu var energin från isglassen slut och de många trappstegen tog ut sin rätt. Innan vi gör något mer måste vi äta lunch. Mot Lill-Skansen och serveringen där.

De djur som dock var i full fart är de som inte hålls i inhägnader. Denna lilla ekorre blev vårt sällskap hela lunchen.

Det blev burgare vid Balderslunden. Jag har sagt det förut och säger det igen: Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd och skam att inte Skansen har bättre mat, eller så här – mer passande mat för ett museum som berättar om Sveriges historia. Att de två alternativ som finns här vid en av deras största serveringar är hamburgare eller poké bowl inte riktigt representerar den fina matkultur och -histora vi har.

“Åh ska vi till Skansen – då vill jag ha kroppkakor!” sa sonen innan avfärd. Det bland andra historiska rätter kan man njuta av på höstmarknaden. Varför inte hela året???

Förlåt min neggiga  stil men jag förundras varje gång. Härligt att sitta här var det verkligen. I skuggan med ljudet av kajor och påfågel. Två väldigt ikoniska Skansen-ljud.

Om jag ifrågasätter menyn så ifrågasätter jag dock verkligen inte burgaren i sig. Den var jättegod.

Och det var det fler som verkade tycka…

Denna lilla and-madam var ytterst nyfiken.

Men det var inget mot den helt orädda ekorren. Jag vet att man inte ska mata fåglar och djur men hur svårt är det att motstå denna lilla gynnare??? Ett pommes fick den. Sjukt nöjd.

Den här platsen uppe vid tornet Bredablick är verkligen tillhållet för påfåglarna. Jag hittade en släppt fjäder. Imponerande alltså. Tänk att gå runt med ett gäng sådana här på ryggen!

Vackra, ljuvliga paradisbuske. Vi kapade vår förra våren så inga blommor i år. Njuter av dessa så länge.

Lill-Skansen

Ställen där det finns risk för att människor kommer för nära varann är stängda så som Lill-Skansen. Men utanför finns kaningångarna och de var öppna.

Tittut säger två flickkaninner.

Hej säger en äkta kanin.

Skönt med skugga inne i gångarna.

Den här blå färgen går inte av för hackor.

“Nu ska vi se på djur!” – Eller???

Med massa energi och skuggsvalka var vi redo att ta oss an alla djur. Jag förklarade att det är skandinaviska djur vi kommer få se (inte påfågel då…) och alla jag räknar upp var intressanta.

Först mot sälarna.

Ser du dem? Tre sälar ligger på varsin sten och ser ut som stenar de med. Väldigt vackra och söta men efter nån minut var det dags att gå vidare.

Även om djuren nog drar mest för barnen så är jag mest förtjust i husen och historian. Du kan gå hit och ta en hela med upptäckta djur och en annan dag helt upptäcka historia, hus och hantverk.

Som detta vackra hus. Eller fäbod, eller foderförvaring tror jag det var menat för. Vem snidar så där nuförtiden???

Vidare mot fler djurupptäckter. Fast uttern var inte på plats, älgarna gömde sig i skuggan så vi knatade vidare upp på krönet mot björnarna.

Utsikten härifrån är magisk.

Ett tips för att få en lugn utflykt med sina barn är att de får ta med sig kompis. Inga syskonbråk överhuvudtaget. Intressant hur fler barn gör det lugnare…

En björn såg vi men inga av de 5 ungar björnarna skulle fått, inte heller några vargar som också skulle fått ungar, och inte heller några  lokatter. Alla djur sökte skugga så klart. Helt rimligt oc inga konstigheter. Djur och natur är ju som tur, är oberäkneliga.

Men där har vi en järv. Sonen kunde zooma in på sin mobil så jag kunde ta bild. Min kamera är ju inte med zoom. Tur jag har kids med teknik som kan hjälpa. Och framförallt möjlighet att se ett djur för en stund. Den smet in i skuggan den med strax efter.

Men det gick ingen nöd på mitt lilla gäng. Så mycket att utforska ändå.

En av de vackraste byggnaderna på Skansen. Drömmer om att få flytta in här mellan maj och september. Fast då nånstans i Dalarna. Knirrande vita såpplankor på golvet, ett ständigt bullbakande i köket och en tunn lite kaffekopp på bordet vid fönstret. Så ser jag det.

Skånegården – festplatsen för höstmarknaden. Lite lugnare nu. Och den där vattenspridaren lockade så in i vassen. Nu var vi varma.

Den lilla gamla sågkvarnens vatten lockade också.

Precis som en sommarrabatt ska vara.

Alltid titta på Seglora. Denna stolta vackra kyrka.

“Nej, det blir ingen tågtur denna gång!” fick jag säga både en och 12 gånger.

Men mjukglas – det ska vi ha! Aldrig har väl en mjukglas smakat så ljuvligt gott.

Här kommer ett dundertips: Jag satte gummiband i olika färger på gamla petflaskor innan vi gick hemifrån. Barnen hade stenkoll på sin flaska så inga eventuella basilusker blandades. Och så bra med kranar att kunna fylla sin flaska med.

Då mycket var stängt på Skansen var det inte så många ur personalen där heller, de som är klädda som i början av 1900-talet. De som sätter den där extra kryddan till upplevelsen. Därför var det extra fin att se denna dam strosa på grusgången.

Nu var vi varmare än det går att beskriva så vi bestämde att åka hem och bada. Men barnen fick ny energi när vi kom till lekplatsen. Och den är labyrinten är ett kärt minne för mig. Den jag ALLTID skulle till när jag var barn. Vissa saker består.

Men nu var ändå energin slut och kropparna för varma – hem till vår badstrand!

Skansen Vintage

Jag la upp några bilder på instagram Stories och taggade Skansen och det gjorde att de tipsade mig om att jag träffat helt rätt dag – det var premiär för Skansen Vintage i Skansenbutiken.

Det är saker och kläder ur Skansens arkiv som kommer plockas ut och säljas i butiken. Saker som säljs i befintligt skick så det kan vara någon fläck eller naggat men unikt och så vackert.

Då det ändå var vid utgången sneekade jag till mig någon minut därinne medan killarna satt i skuggan och tjejerna följde med mig in.

Om du vill ha vackra broderade dukar för att sätta sommarstämningen så har du ett gäng här. I klädväg fanns det bara en vit bomullskjol kvar då det övriga hade gått som smör i solsken.

Jag föll för den här kudden som sticker upp ur korgen. Hur ljuvliga färger är det inte på broderiet??? Det får bli min sommarkudde.

Ja, som jag sa – det blev en helt fantastisk dag och jag är så glad att vi tog oss iväg. Och jag hoppas innerligt att Skansen klarar sig ur krisen och står kvar i hundra år till. Minst.