Det står nu blommande grenar på den öppna spisen i vardagsrummet. Mycket bra med att beskära äppelträdet i trädgården och med det få grenar att ta in och få i blom. Gratis bukett kan man säga.
Jag läste mig till tipset att man ska spreja med vatten på blomknoppar så blommar de lättare. Och så klart långa snitt på grenarna så det blir en större yta att suga upp vatten på.
Just nu är året, livet inne i en mellanperiod. Vi har nyss lämnat påsken där det var mycket fokus på mat, pynt och ledighet. Nu är det lite mer vardag utan något tydligt riktmärke.
Ett år av berg-och-dalbana
Jag tittade på min statistik över bloggtrafiken, hur den såg ut för ett år sedan. Då hade jag rekord. Aldrig någonsin hade det varit så många som hittat till mig. Det var googlesökningar på "pyssla med barn", "enkla bakrecept", "måla om rotting" mm. För ett år sedan stannade världen upp, tid spenderades hemma och familjer behövde aktivera sina barn, fixa hemma och göra något gott för att pigga upp sig. Då googlades det till mig.
Detta skedde exakt samtidigt som alla mina planerade uppdrag avbokades. Det var så konstig känsla minns jag. Inga uppdrag samtidigt som det var nästan 100 000 besökare på bloggen.
Detta får mig att känna sådan tacksamhet. Jag var där och då beredd att stänga ner mina kanaler och starta om. Göra något annat som inte var så osäkert, ha ett jobb som inte var så beroende av svängningar. Men bara några veckor senare började företag och uppdragsgivare förstå att detta nya tillstånd var det nya normala. Då kom förfrågningarna. Så till den milda grad att jag var tvungen att tacka nej för tiden räckte inte till.
Börja om!
Det har inte varit ett kul år. Jag känner hur jag har svårt att ta mig för saker och drar mig gärna undan. Jag har blivit ännu sämre på att hålla kontakt med vänner för jag är aldrig bra på telefon utan jag har hellre bokat fika, drink, middag, promenad. Att träffas ansikte mot ansikte är det jag kan. Och det var ju just det man inte skulle göra. Då blev det lite tomt.
Min utmaning nu är att försöka vinna tillbaka vänner och få igång mig. Våga mig ut. Så fort världen är frisk igen. Jag tror inte jag är ensam om denna känsla, fast den är ju på intet sätt så stor egentligen då jag har fantastisk familj, underbara grannar och kontakt med omvärlden via mitt jobb. Men jag tror känslan av ensamhet och isolering är stor runt om i vårt land och värld. Och ensamhet - det är farliga saker! När vi fått bukt på viruset, hur blir det då med den psykiska hälsan?
Jag har hört några som tittat på tidigare pandemier och att det efter dem varit väldigt glada och dekadenta dagar. Jag hoppas innerligt att vi efter denna isolerade tid har energin att just ge sig ut, träffa folk, mötas och visa att världen egentligen är starkt, varm och generös. Vågar vi testa det? Jag hoppas det!
Ta hand om dig. Både till själ och kropp.
Läs artikel
Wordpay
Tillbaka
Wordpay
