Nu är det väl ändå dags? Nu har jag gått över tiden!

Jaha, bebben var ingen ivrig liten krabat som bara väntade på att skjutas ut och börja livet i raketfart. Nähä.

Sonen tog 6 dagar för mycket på sig och dottern 3 så då tänkte jag att det skulle vara lämpligt om denna parvel skulle vara on time. Hade sett bra ut liksom. Men icke! Å vad denna väntan börjar bli tradig.

I går testade jag ett av de knep jag hört ska vara grymt effektivt för att sätt igång en förlossning; champagne. Ingen svår och smärtsam övning som passade mig bra. Ungefär 3 msk skumpa fylldes i ett snyggt glas och jag lät dropparna trilla ner i strupen. ”Åååå vad jag längtat efter skumpa”, tänkte jag samtidigt som jag nästan såg framför mig hur värkarna skulle sätta igång i samma sekund jag svalde, BB-väskan skulle ryckas med och vi skulle åka i ilfart till sjukhuset. Jag till och med frågade maken om han nu var redo samtidigt som jag höjde glaset.

Sitter här nu hemma i morgonrock med kanonkulan kvar på magen 17 timmar senare utan den minsta värk. Bara en mycket bubblande och sparkande mage. Näpp, det verkar vara mycket bekvämt och skönt därinne så bebben låter vänta på sig.

Varför det serverades bubbel igår var för att det var familjekalas. Det är så att svägerska, pappa, brorson och vår dotter fyller år inom några få dagar nu. Det betyder att vår väntade bebis riskerar att träffa ett ”upptaget” datum. Det är ju så klart inget att göra något åt men om nu bebisen vill vara solo på sin födelsedag så får bebis se till att komma ut idag eller på onsdag. Har inga planer för idag så det kan passa men onsdag däremot, då kommer fler familjemedlemmar på besök och det skulle ju vara snopet om vi inte var hemma då… 😉

Dagarna senaste veckan har gått mycket långsamt. Inrutade med lämning på dagis, hem och vila, äta, vila, hämta barn på dagis, laga mat, glo på tv med omöjlighet att hitta en skön position i soffan, gå och lägga sig och sen börja om. Jag ska inte klaga för det är precis så jag vill ha det. Denna graviditets sista veckor har jag varit mycket bättre på att vila. De tidigare två graviditeterna har jag ”passat på att hinna med allt”. Det gjorde ju att när väl bäbisarna kom så var jag helt slut. Inte smart! Nu vet jag bättre.

Det som dock varit bra sista veckan har varit att bebben sjunkit ner och fixerat sig så trycket på revben, magsäck, tarmar och rygg har släppt. Kan andas igen och slipper den konstanta ryggvärken. Tjoohoo! Men det är mycket tyngre och jag vankar och vobblar fram. Så, då är det väl ytterst lämpligt att klämma ut bebben nu?!