13 december, 2014

Ett kärt luciaminne från förr

Jag älskar Lucia och blir alldeles tårögd så fort jag ser ett luciatåg. När de första tonerna till Gläns över sjö och strand hörs skvalar det. Vet inte varför, men nåt i mig blir så varmt.

Som barn var jag ju så klart Lucia, som alla andra 7 tjejer på lekis. Sen tärna i skolkören – lyckades aldrig knipa rollen som Lucia offentligt. Hemma fick jag alltid vara Lucia och firade stort. Eller nja, då mina tre mycket äldre brorsor flyttade hemifrån tidigt var jag ensam om att lussa för föräldrarna. Jag planerade noga och jag ville göra det på riktigt. Linne ströks och det röda bandet hade en speciell plats i förrådet. Jag har sparat pappas instruktioner från 1986 hur jag skulle koka kaffe. Pappas supergoda lussekaffe. Ett kärt minne.