Igår var jag på Skeppsholmen och såg ArkDes nya utställning om Josef Frank. En utställning jag såg fram emot. Arkitektur, design, färg och form. Men vägen dit igår var mins lika inspirerande. Det var som om hela huvudstaden hamnat i ett fotoredigeringsprogram och färgskalan dragits ner. Inga färger stack ut, ett grått milt filter låg över alla vyer.
Jag är så färdig med vintern. Kylan är inte min vän. Men vinterns skönhet går det inte att bortse ifrån.
Tänk att om bara några månader kommer det sitta sollapande människor på båtens däck och kisa mot en varm, stark sol. Jag skulle aldrig vilja leva utan tydliga årstider. Det är så viktigt för mig. Ständiga nystarter.
När staden, livet täcks in i snö blir alla lite mer accepterande. Vi vet att det är övergående, snön kommer smälta, så att det är svårt att ta sig fram är bara att köpa. Hade det varit lika krångligt att gå på en trottoar i juni hade det varit ett himla balo.
Svanarna i Stockholm Ström under vinterhalvåret är en given syn. De är så majestätiska.
Staden på vatten. Älskar dessa vyer.
En kämpande sol försökte ta sig fram genom de tunga molnen.
Jag skulle som sagt till ArkDes och tänkte ta vägen genom parken. Det var lite svårt.
Hade alldeles för mycket city-skor för att kunna pulsa i snön. Älskar hur naturen visar oss vem det är som bestämmer! Vi kan försöka styra och ställa här på jordklotet men naturens krafter vinner alltid.
Återkommer med min tur på ArkDes och utställningen om Josef Frank.
