Tänk den som fick vara katt. Komma och gå som man vill, sova typ hela tiden och alltid bli klappad på när de kommer nära någon.
Våra katter, Birger och Bernhard, bodde ju här i huset när vi flyttade in så de är de egentliga ägarna här kan man tycka. Vi firade 5 år här i huset i söndags så det ger åldern 10 och 12 år på våra pälsiga vänner. När de har födelsedag vet vi inte men firar dem samtidigt som inflyttningsdatumet. (Se de första mötet med huset, helt tomt, och katterna HÄR, från 2013)
Jag gillar att se vårt hem genom dem. Var de väljer att lägga sig för att sova, ligga och speja eller där de inte alls vill vara.
Idag hittade jag Birger i tamburen, vid trappan i solen som föll mot väggen. Det var så vackert och tack vare honom såg jag att ljuset faktiskt kommit åter på riktigt. Den vinkeln har inte fått ljus på ett halvår. Nu vänder det!
Bernhard tar det mer piano i våra sängar. Betyder det att det är currykors där? Nån som kan sånt?
Nu slår klockan snart middag här hemma. Maken har lagat en riktig pangmiddag och sen lär jag väl vräka mig i soffan med någon film. Vem som väljer film får vi se. Kanske blir det Harry Potter för femtielfte gången…
