Som du vet så gillar jag julen och har genom åren besökt olika julmarknader och rest i Europa för att uppleva andra sorters jular. Och nu var det till Genève resan gick och samma veva få uppleva den unika Fête de l’escalde. Jag återkommer till den.
Jag reste med min kära vän och poddkollega Hanna Östberg och vi var inbjudna av Geneva Tourism som planerat ett schema för oss. Och jag vet inte hur de lyckats planera in klarblå himmel och krispig luft men det var så ljuvligt att kliva in staden som var omringad av snötäckta alptoppar. Med ens förstod vi hur nära vi var alla kända alporter och samtidigt alla övriga platser i Europa. Nån sa: 3 timmar till Paris, 2 timmar till Milano och 20 minuter till alperna. Kul men vi ville stanna just här, ha ha.
Checkade in på Hotel Tiffany, lämnade väskorna och snabbt ut på stan, i solen och med telefonens kartfunktioner komma till Parc de Bastion.
En paviljong i parken, Les Kiosque des Bastions med en liten skridskobana skulle bli vårt första stopp på vårt schema för dagen.
En dignande buffé med allt från svensk gravad lax till schweizisk ost via french toast och italiensk mozzarella. Älskar hur Europa kan samsas på en buffé och det känns helt rätt.
Vi sitter här i lugnan ro och försöker bara ta in att vi är just här då en rejäl jäkla smäll går av. Hela huset skakar, allt på vårt bord rör sig och vi stirrar på varann. ”Va fan vad det där?” Livrädda för att det var en explosion, nån form av dåd, anfall av nåt slag tittade vi oss runt om. Ingen annan reagerade. Alla liksom keep calm and carry on med sin brunch.
Vi tillkallade servitören och frågade vad som pågick. ”Ja men det är salut för Fête de l’escalde som pågår den här helgen 13 – 15/12″ svarade han. Så det visade sig vara en kanon som varje halvtimma smällde av. Så då var det bara att stålsätta sig för nästa smäll om 28 minuter igen då… De är för roliga de där genevarna och vad det var för festival skulle vi senare få reda på.
Väldigt mätta och lättade över att inte behöva ta skydd gick vi ut i solen. Nu hade vi en dejt med Debra, en guide som skulle visa oss gamla stan, ge oss historien om staden och ge oss hela historien om den festival som pågick i staden.
Jag hade inte tidigare varit i Geneve så jag hade inga bilder av hur staden skulle se ut, tänkt att den just skulle se ”europeisk ut” och lite så var det. Då jag nyss varit i Amsterdam hade jag lite svårt ibland att vet exakt var jag var. Schweiz är inte ett land jag haft på kartan att besöka, vi har åkt igenom, mellanlandat på tågluffar men aldrig stannat. Så märkligt att nu få en rejäl dos av staden, landet och faktiskt lära känna kulturen.
Den guidade tur vi hade på vårt schema visade sig vara en privat rundtur och Debra var en inflyttad brittisk dam som på en gång fick in hanna och mig i den mest spännande, dramatiska stämningen då hon så målande berättade om allt dramatiskt som hänt i staden. Med sin lägliga placering ville många ta makten över Geneve som var centrum för handel i Centraleuropa.
Och just en sådan dramtisk händelse är detta Fête de l’escalde som firades dessa dagar.
Du kan läsa allt HÄR men jag drar det lite snabbt. Hertigen av Savoyen ville äga staden och hade med sin armé tagit reda på var i stadsmuren det var som lägst och lättast att ta sig in, byggt stegar (escalde) precis anpassade för höjden. Tidigt på morgonen den längsta och mörkaste natten på året smög sig armen fram och klättrade upp men blev upptäckta av Mère Royaume som raskt sprang efter sin stora kittel med kokande grönsakssoppa som hon hällde över männen på stegen. se på bilden till höger här ovan. De började skrika och staden vaknade till. Tack vare detta klarade Geneva att står emot den stora arme som Savoy hade med sig. 18 män från Geneve satte livet till och dessa hedras just dessa datum.
Debra visar staty med stegar. Tänk vad bra det är med guide som förklarar. Hade missat alla dessa symboler annars.
Som den här tex. Alla familjer köper (eller gör egna) chokladkittlar och fyller med marsipan formade till olika grönsaker för att hedra Mère Royaume. Den äldste och yngste i familjen fattar händerna och tillsammans slår sönder chokladkitteln och ska utropa något i stil med ”Länge leve friheten” för att sedan alla att äta upp. Ja, det är väl ett skoj sätt att få äta choklad.
Vidare tur in i gamla stan och det var mycket folk överallt, en underbar folkfest. Och vi som inte riktigt förstod vad som var på gång märkte att alla hade nåt på gång.
Många barn gick runt med sådana här lanternor med levande ljus i. Så fina men också spännande att inte förstå innebörden av den. varför har barnen sådana, det fick vi svar på sen.
Varje litet torg och gränd var så fint pyntat. Nu märkte vi hur mycket den här helgen betyder för Geneve. Det var som om varje man gått ur huse för att ta sig hit.
Debra manade på oss för nu skulle kortegen starta, den som skulle gå genom hela staden under hela två timmar.
Kortegen var enormt lång, trummor och små flöjter ljöd över hela staden. Det som var bra att kortegen var lång och pågick länge var att vi kunde gå runt i staden, se alla fina torg och på så sätt se paraden flera gånger. Debra var en klippa!
Och här förstod jag vad lanternorna var symbol för.
Promenaden genom hela city var inte så lång då det är en i förhållande till andra europeiska storstäder en liten stad, 500 000 invånare om man jämför med Stockholms 1,5 miljoner. Så att det var som en liten stadsfest kändes det som.
Men det som skiljer sig från alla andra städer är den stora mängd lyxbutiker som tornar upp sig bland alla historiska byggnader. Det är märkbart att det finns en publik som kommer hit och köper mängder av varor. En annan värld…
Vi sa tack och god jul till fantastiska Debra och tog sikte på kvällens middag.
Bord var bokat på Restaurant Hotel de Ville. De hade försäljning av vin chaude utanför så det var fullt av folk som vi fick tränga oss igenom. Där inne var det fullt ös med hur mycket folk som helst och alla som jobbade rände runt. Detta måste vara deras största kväll insåg vi. ”Ursäkta, vi har ett bord bokat i namnet Helena Lyth” sa jag på min lite knaggliga franska till en servitör med långt vitt förkläde och lika vit underbar kalufs. ”NON!” svarade han med eftertryck. Jag försökte igen men nu på engelska. Fick samma korta svar.
Vi rörde oss in i den lilla lokalen och försökte med andra servitörer och de svarade samma sak. De till och med undrade om vi var på rätt ställe. Efter många om och men så kom de på att de visst hade en bokning och minerna byttes mot stora leenden och skratt. Vi var så välkomna och fick superservice.
Jag fullkomligt älskar sådana här ställen som känns som om inget har ändrats sedan de öppnade för decennier sedan. Och att det var populärt förstod vi då det konstant var folk som kom och gick. Fem barn kom in och sjöng för alla och gick runt med en mössa att lägga pengar i. Hade det hänt i Sverige? Hade det ens godkänts av restaurangägarna? Allt var som en underbar gammal film och jag ville bara stanna kvar i den här världen.
Gratinerade sniglar och gratinerad löksoppa. Två klassiker att värma oss med.
Lammlägg med potatispuré och kokta grönsaker i rödvinssås.
Jo tack, här mår jag!
Jag och Hanna studerade rummet och gästerna. Vi slås av hur härlig stämning det var och försökte hitta vad som gjorde det. Många familjer med både vuxna och små barn, par och vänskapsgäng men det som slog oss allra mest var hur alla var närvarande. Barn satt inte med mobiler, ingen scrollade alls och jag minns hur det var när våra barn var små och vi var på restaurang och pennor och block alltid åkte fram. Det har bytts ut mot skärmar och med det en frånvaro. Jag blev både bedrövad att det blivit så hemma och lycklig över att se hur det här var så hjärtligt och enkelt. Jag ringde hem till maken senare och sa att nu ryker skärmarna.
Creme brule on fire!
Vi blev kvar till de allra sista och vid 23.00 slog ägaren i en gongong varpå de två kvarvarande sällskapen började sjunga högt. Om vi inte trott att vi var i en film innan så gjorde vi definitivt nu. Så många fina minnen att ta med från denna intensiva dag.
Sedan hem och somna snabbt för nästa dag skulle också vara fullt ös. Återkommer med det.