Tidigt tidigt gick vi upp för att ta tåget mot Strasbourg som var vårt första egentliga stopp på vår tågresa på sportlovet. Mycket skönt att bo så nära tågstationen.
Jag älskar hotellfrukostar och även om ett hotellrum är snyggt och lyxigt så är det på frukosten som det egentligen avgörs tycker jag. Här var det en klassisk frukost men med finess. Det som ofta avgör är hur mycket varm mat det är. Här var det kokta ägg men inget annat. Men det som fanns var bra och jag som verkligen vill ha grönsaker blev nöjd.
”Nu går tåget om en kvart” sa maken. Jag hade helt glömt tiden så det var ju bara att plocka alla väskor och dra. Nu ligger ju stationen typ 4 minuter från hotellet så det var aldrig någon fara.
Tar in vyn. Älskar denna station. Det är liksom porten till hela Europa.
Nu var tåget försenat ca 20 minuter så det blev en väntan i alla fall.
Väl på tåget så är det liksom bara att åka med, bokstavligen. Så skönt att bara få vara, och ändå göra något.
Ibland är det svårt att veta var i världen man är. Vi är svenskar, runt om oss pratas alla möjliga språk och vi rör oss i gränslandet mellan Tyskland och Frankrike. Älskar att åka tåg just av den anledningen.
Vips, kändes det som, var vi framme vid vårt första tågbyte.
När man åker regionaltåg med Interrail så går det inte att boka plats utan man tar de som går att få. Lite som Interrail är tänkt kanske? Eller för de som tågluffar ”på riktigt” som jag fick höra…
Och ännu mera tågbyte. Nu är vi verkligen ute i vida världen.
Och äventyr inträffar alltid: vårt tåg för sista biten stannade vid en station av någon anledning. Folk lämnade tåget så dt gjorde vi med och tack vare internet så kunde vi ta oss sista biten med den lokal spårvagnen. Allt löser sig.
Och lite kul att komma till staden på det här lite mer hemliga sättet.
Och tack vare spårvagnen kom vi ännu närmre vårt hotell Kaijoo.
Ett kreativt familjerum med en estetik som kanske inte är min men väldigt perfekt för vår familj.
Och utsikten var fin. Strasbourg verkade vackert av det lilla vi hunnit se. Snabbt lämna väskor och ge oss ut.
Strasbourg är ju en av EU-huvudstäderna. Bryssel och Strasbourg delar värdskapet och alternerar. Men där vi var märktes lite av detta. Kändes mer som om vi gick i filmkulisserna till Skönheten och odjuret.
Staden ligger på flera olika öar där Ill är den största floden som kommer från den mer kända Rhen.
Så makalöst vackert. Om det ser ut så här i gråa februari – hur är det inte då på sommaren?
Allt var vackert och fotogenetiskt.
Den enorma katedralen dök upp från ingenstans. När husen ligger så nära och katedralen är liksom inte på en höjd så gömdes den där men då tornet är hela 142 meter och vi lärde oss att den var världens högsta byggnad från 1647 till 1874. Då drämde Köln till med en ännu högre katedral.
Överallt var det de här skyltarna utanför butiker. Fullkomligt älskar dem.
Maken hade fått tips om restaurangen Meteor som även är ett bryggeri. Det skulle vera kul, stort och gott. Men främst väldigt generösa måltider. Lät ju som vår grej.
Som sagt, bryggeri mitt i restaurangen.
En av de mest typiska rätterna för Alsace är tarte flambé som är som en extremt tunn vedugnsbakad pizza utan tomatsås, och rektangelformad. Så klart vi beställde det och jisses vad gott.
Stort ställe med många olika profiler i samma ställe. Källaren var som en sportbar med massa tv-skärmar som visade sport. Det slapp vi.
En snackstallrik med lokala ostar och skinkor och choucroute som är en helt underbar rätt med olika kötträtter samt surkål. Bör rekommenderas för den hungrige.
Maken tog inkokt fläsklägg och jag tog tupp kokt i Reisling med spaetzle – en sorts tysk/fransk pasta. Alltså jag var så mätt efter det här så jag visste inte vad jag hette.
Men vissa har alltid plats för efterrätt…
Somnade utan några svårigheter vilket kanske inte var svårt att gissa. Strasbourg hade visat oss massa fint men vi ville veta mer så jag bokade en guide för oss. Något jag verkligen lärt mig sedan Geneve och Gubbio. Så mer kommer skall.
