Det har tagits i trä, sagts ”peppar, peppar” och tummar har hållits men bacillerna smög sig in även i det Lythska hemmet. Helgen blev lugn då vår lillkille febertoppade rejält. Så tufft för en så liten parvel som inte kan med ord säga var det gör ont eller vad han vill ha.
Idag verkar vara den där feberfria dagen hemma. Vi hoppas att inget händer nu på kvällen för annars är han friskförklarad.
Men att vara hemma med en nästan frisk 2,5-åring som är så uttråkad efter att varit instängd några dagar är en utmaning. Jag tar till alla trick i boken men de som ändå slår högst är iPad och det ytterst analoga bakandet. Det gäller att hålla balansen mellan det moderna och traditionella. The happy middle! Nu har vi semelbullar i frysen ifall andan faller på, långt in på våren.
Nu ska ni få höra: Jag som är lite av en bakperfektionist lät honom göra precis såna bullar som han ville. Men jag justerade i alla fall klumparna på plåten. Att lägga alla 12 degbollar på varann i ena hörnet är ju inte att föredra.
Efter tre barn har mina öron blivit immuna mot iPad-ljud. Det är liksom ett pågående ljud från olika spel och filmer som ligger som en ljudmatta som jag inte noterar. Hade mitt barnlösa jag klivit in här och sett och framför allt hört allt hade jag nog blivit lite chockskadad. Hur jag kan tycka att det är okej att lyssna på Crazy Frog på repeat utan att gå av på mitten hade nog fått den Helena lätt oroad…
Dottern har haft skridskoutflykt idag med matsäck och pannkakor stod på önskelistan. Passade på att göra en massa igår kväll så dagens vabbande skulle gå lite smidigare. Värm, ät, energinivån höjs, klart!
Ett, två, hugg in!
Men jag måste säga att så här friska (peppar, peppar och ta i trä) det senaste halvåret har vi som familj nog aldrig varit. För nästan exakt ett år sedan opererade jag bort mina tonsiller och det är nog bland det bästa jag gjort. Jag som blev sjuk bara någon nyste på andra sidan kvarteret har inte varit sjuk (peppar, peppar…) en enda gång sedan dess. Så himla härligt. Under dotterns första två levnadsår hade jag 13 fall av streptokocker så jag var i princip sjuk hela tiden då. Men nu, friskare än någonsin!!!
En som verkar ha förstått att jag jobbar hemifrån är vår fina svarta katt. Nu vill han vara så nära mig det bara går. När jag hade tagit den här bilden (svår vinkel…) var jag tvungen att flytta på honom för att gå till köket och hämta kaffe. När jag kom tillbaka hoppade han snabbt upp i knät igen för att säga ”tro inte att du får sitta själv”. Jaha, vad är det med det då? undrar du. Jo, detta är en katt som i vanliga fall inte bjudit på mycket vad det gäller kontakt. Supersnäll och har aldrig visat en klo mot oss men håller sig på sin kant. Han bodde ju här innan oss. Han ingick liksom i husköpet…
Nu hoppas vi på en frisk kväll och att ingen annan i familjen drar med sig baseluskerna hem.
