När man får en ledig dag mitt i veckan måste den tas vara på. Att ge sig ut i naturen var min och makens önskan. Efter en tågluff i storstäder och rätt hektisk tid efter hemkomst fanns det ett bov av lugn natur.
Och vad lockar man barn med för en sådan utflykt? Att säga att vi ska trava runt en vandringsled som slutar i att man kommer tillbaka till samma punkt som man startade är kanske inte så pedagogiskt. Men att locka med god picknick är mycket smartare.
Goda picknickmackor, fruktspett och massa gott från middagen dagen innan packades ner samt kakor. Sen låtsades vi inte om att det regnade utanför fönstret. Vi låtsades som om det regnade alltså, ha ha.
Målet var en vandringsled ute på Adelsö. Vacker natur i Mälaren med utmarkerad led med en hel drös fornlämningar från järnåldern.
Och att åka bilfärja är ju också roligt. Små äventyr för de små blir ofta stora.
Strax efter färjeläget på Adelsön finns parkering med starten för vandringsleden. Delmål nummer 1 var utkiksplatsen med utkikstorn där vi skulle äta picknicken.
Vädret skiftade mellan regn och rusk till sol och total värme. På och av med kläderna hela tiden.
Det verkligen exploderar i naturen. Söta granskottsbebisar.
Total tystnad minus alla fåglar. Massa fåglar.
Kan en hackspett ha varit framme här? Fick lära mig förra veckan att hackspettar kilar fast kottar i barken för att hacka fram kottar.
Leden är markerad med blåa markeringar överallt. Och när et är något att se så är även de sakerna utmarkerade. Inte alltid tydligt vad som är en grav och vd som är en vanlig jordhög dock.
Har du läst boken ”Vad händer sen?” av Tove Jansson? Så var det att gå här. Hela tiden något nytt runt varje hörn.
Syns dåligt här men denna rotvälta var högre än jag.
Vem har lämnat sin käke här?
Och så då äntligen framme vid utkikstornet.
Upp med picknicken. Inget att be för utan nu skulle det gå snabbt.
Mat smakar alltid godare utomhus!
Ska jag skratta? Ska jag se så där hajkig ut? Äsch, inget funkar när man har tallbarr i håret.
Det finns en gästbok här. Så fint att se alla hälsningar från tidigare vandrare.
Tornet ser inte högt ut härifrån men jösses, det var högt. Jag lider verkligen av höjdrädsla och när jag å lillkillen skulle klättra upp blev jag rejält skakig halvvägs upp. Men det var värt det för wow – vilken utsikt. Du ser Mälaren runt om Adelsö i alla väderstreck.
Med skakiga ben klättrade jag ner och sedan fortsatte vi vandringen tillbaka till mål.
Detta var första turen hit men inte sista. Så fint sätt att känna årstider och naturen i förändring. Så om du inte har att göra och vill ut i naturen är detta helt klart ett tips om du är i Stockholmsområdet.
