Ska vi åka dressin i Skåne i sommar? frågade jag maken när jag i våras läste tidningen. Det var ett stort uppslag med tips på roliga saker att göra i Sommarsverige. En riktig svemester- och hemesterlista alltså.
Idéen låg kvar och när sommaren och semestern närmade sig bokade vi 7 cyklar till oss 14 av föreningen Veteranjärnvägen.
Jag ska villigt erkänna att när jag tänkte dressiner var det på de där man pumpar fram. Som de typ haft i gamla Lucky Luke-tidningar och i Tintin-filmer. Aldrig att jag trott att det var cyklar.
Efter en MYCKET grundlig genomgång av föreståndaren var jag livrädd. Jag såg framför mig att man bara svischade fram på en trygg vagn i vackert landskap men här var det växlar, vägar att korsa, krockavstånd och mötande trafik som skrämde skiten ur mig. Jag var inte kaxig när jag hoppade upp.
Men han gjorde sitt jobb bra. Han lät oss förstå att dressinerna och järnvägen inte är en leksak eller en kontrollerad berg-och-dalbana utan det är eget ansvar som gäller. Det var inte alls svårt eller läskigt. Bara helt underbart.
Med bra med avstånd mellan dressinerna cyklade vi fram till da-dunk, da-dunk.
En bit in var det en ordnad rastplats.
Lyxig lunchpacke dukades upp.
Med energin på topp igen cyklade vi vidare på spåret.
Spåret har sin ände och då vänder man sin vagn för att ta samma väg tillbaka.
Vilken upplevelse alltså. Jag kände direkt att jag kunde åka dubbelt så långt. Så vackert och kul.
Kanske ha fler stopp på vägen och med den badsjö halvvägs… Då hade det blivit en heldagsupplevelse. Men nu lät jag neggig – det är jag verkligen inte. Detta var underbart.
