Juldagspromenaden – en given tradition visade det sig

[wordpay_ad type=”float” blur=1]

Julaftonen (så många bilder jag måste få upp och datorn krånglar men jag ska få upp dem!) förflöt med mycket glädje, mat och hemmaaktiviteter. Som sig bör och varit varje år när jag tittar tillbaka. En av de härligaste sakerna med en blogg är just att jag kan titta tillbaka och minnas.

Något jag också ser är att vi alltid tagit en promenad på juldagen. Inga konstigheter med det egentligen då hela julaftonen, bortsett från den varma buljongen vi dricker innan middagen ute i trädgården, sker inomhus. Att då dagen efter få sig en bit frisk luft, röra på sig och känna naturen är så välgörande. Här är 2020 på Djurgården och 2019 på Drottningholm. I år stannade vi hemma.

Och när det ligger ett litet vitt täcke dessutom på marken blir man ju så glad, så glad.

Inte helt utan kraftig protester från våra barn/tweenies kom vi ut. Bara efter några meter på vår promenad var barnen som skuttande kalvar. Det är bra att lägga i bakhuvudet och ha som målbild när man tjatar på dem varma kläder i en stökig hall…

Nerför backen, mot Mälaren och där som ett slag i magen mötas av denna vackra vy. Min meditation sker just här. Så tacksam över att ha detta ås nära hemmet.

Mosig och glad!

Med 13 minusgrader är det inte lätt att göra snöbollar men den lille var envis. Och lyckades!

Delvis frusen sjö med uppskottade skridskobanor. Detta hoppas vi får ligga kvar och nyttja under lovet nu.

Efter vår vända vände vi hemåt på “utsiktsvägen” och välmående-kontot var påfyllt igen. Väl hemma blev det julmatsrester av bästa sort. Oj vad mycket gott vi hade i år. Ja ja, jag måste få upp bilderna och julaftonen nu!