Efter ett välfyllt dygn så var jag spänd på vad som skulle komma. Det Veyond hade planerat för mig och Stefan var att få uppleva ett Italien som många missar. Ett Italien bortom de stora vägarna.

Och inte bara att resa på lite mindre vägar utan även att resa off season ger upplevelser som inte är de vanliga vykorten så att säga. Ett soligt men smått kyligt december I Italien ger väldigt vacker natur. Höstfärger i naturen och underbar drömsk dimma.

Och vi bodde på denna pärla, vingården Cantina Semonte strax utanför Gubbio.

Först en god frukost. Älskar småskaligheten och den höga kvaliteten.

Mina barn hade älskat de här små flingpaketen

Under Granen är redo!

Svårt att ta in att det är december. Känns mer som september. Men det är ju min september, deras är ju sommar. Ja ja, kul att uppleva en helt annan julstämning. Men innan vi skulle titta närmre på julen här skulle vi ta del av det Italienarna är proffs på: vin!

Vi körde in på gården till den lilla vingården Cantina Antonioli. Ett gift par där en var konstvetare och den andre en arkeolog ville göra något annat. De tog allt de hade och byggde en vingård för hand och skapar vin för hand. Redan här var jag helt överväldigad.

Så otroligt imponerande att höra hur de skapar allt för hand. Från att plantera vinstockar, skörda och pressa allt för hand. En hel vetenskap detta.

Alltid så givande att få lära sig något av proffs och här är det så från hjärtat.

En inbjudan om att slå sig ner i deras kök för att få smaka vinerna och lunch var kronan på verket.

100% hand made. Det gillar man ju.

Och ett fantastiskt italienskt bondkök gillar man ännu mer.

Efter livets lunch var det då dags att åka tillbaka till Gubbio, den medeltida staden med världens största julgran.

Hallå Christmas Land!

Jag hade aldrig hört talas om Gubbio men fick lära mig att det är en av medeltidens bäst bevarade städer.

Bland annat den här domen från 1200-talet. Gammal som gatan alltså.

Men innan vi skulle gå in i gränderna så fick vi se deras Christmas Land. Så klart det är ett litet turisttåg.

En mysig och traditionell julmarknad men återigen så är den inte lika mat- och dryckfylld som de tyska. Mer fokus på hantverk och shopping.

Nu in i denna fantastiska skapelse.

Med vår guide Simona fick vi verkligen en historielektion och kunskap djupare än om vi bara gått runt. Det är så värdefullt att få med sig en guide. Det lärde jag mig förra året i Geneve. Finns massa guider att få om man frågar nät och turistbyrå.

Som jag sa: det är som en kuliss ur en film men på riktigt. Så vackert vart man än tittar.

Och vart man än tittar i december ser man skyltdockor exat överallt. Lokala grupper ställer ut hundratals sådana här mansstora dockor som då ska visa på olika saker som föregick och gjordes på medeltiden. Här har vi fiskaren som säljer sin fångst.

Här är det ”tvättfirman” som tvättar och häller ut på gatan. Längre ner var det tillverkning och färgning av garn.

Varenda gränd eller torg hade de här små installationerna. Så imponerande.

Allt är en del av den krubba som är mitt i staden. Där står Josef och Maria men inga jesusbarn. För han dyker ju upp på julafton!

Vi sa hej då till Simona och strosade vidare. Och staden var liksom pyntad här och var.

Störst julpynt var vid domen där den stora granen var men den var ju inget mot den vi skulle se sen…

Men det som väntade oss sen slog allt. En linbana upp på berget som ligger precis vid staden.

En korglinbana! Jag har aldrig sett en sådan än mindre åkt den. Och vi hade tur. De stängde grindarna precis bakom oss så vi var bland de sista som fick åka med.

Två jultomtar på vift.

Högt upp över Gubbio. Ändå upp till…

toppen och där var också stjärnan på julgranen. Alltså världens största julgran! Och så mäktigt att komma upp när mörkret fallit för då var ju julgranen tänd.

Vilket gjorde att promenaden ner blev verkligen som att vara Piff och Puff i Musse Piggs gran.

De enorma färgade lysrören som är placerade ute i skogen, fästa på trädstammar, lyser upp och formar en gran på bergsslätten. Något man ser på håll.

Men väl inne i den ger det en magisk promenad.

Endast ett ställe i hela Gubbio sålde glühwein och jag var snabb att ta mig en mugg. För att få den där julstämningen behövs det glühwein (eller glögg helst…)

Våra värdar från Veyond; Alessio och Elias hade bokat bord några kilometer bort från Gubbio. Det skulle vara värt det hade alla sagt. Här har en Nonna regerat i årtionden, vunnit massa priser och suttit i massa matjurys – det bådade gott.

Så roligt när allt man lästa om Osteria del Bottacione var att dt var så enastånde och då mötas ev en liten stuga. Och först blev vi placerade i källaren. Kanske för att Alessio ringt så många gånger för att bekräfta vår bokning och då Nonna svarat att hon får se om hon orkar öppna vår dag. ”Ring i morgon kl 11 så får vi se…” hade hon svarat. Tidigare på dagen så hade hon sagt att vi var välkomna men det verkade som vi var förpassade ner i källaren som sagt. Men efter ett tag kom dotter, gissade vi, och sa att vi fik komma upp till den vanliga restaurangen och där alla andra satt. Se där – en spännande kväll.