En lördag för nån vecka sen vid frukost kommer sonen fram till mig, lite tyst och fundersam.
Sonen: Mamma, jag är arg på dig!
Jag: Jaha, det var ju inte bra. Varför då då?
Sonen: För att jag vill inte bo här, jag vill bo i stan igen.
Jag: Men varför då, det är väl superhärligt här med trädgård och katter?
Sonen: Jo, men det finns ju inte en godisaffär i det huset (och pekar på huset på andra sidan gatan) I stan finns det en godisaffär mitt över gatan, vet du väl!?
Jag: Men vet du va?, då åker vi dit, tycker jag.
Sagt och gjort, hela familjen slängde sig in i bilen och åkte tillbaka till brottsplatsen och köpte sig varsin påse med lördagsgodis på BirkaGott.
Vad är det som är så bra med denna affär då, som gör att man vallfärdar dit? Om du nån gång har sett det där Pippi-avsnittet där hon går in i en godisaffär och ska köpa ”18 kilo karameller” så vet du vad jag menar. Det är som en godisaffär ska vara. Gammaldags och genuin men ändå enkel och väldigt, väldigt härlig. Många glasburkar och godis från golv till tak. Paraplyklubbor, hockeypulver och lakritspipor. Sen så har det ett utmärkt lakritssortiment som inte alls finns i dagligvaruhandeln tex. Personalen är alltid glad och så fina med alla barn som tindrar bland burkarna.
Och jag vet att jag inte är ensam i vallfärdandet. När vi bodde där var det inte sällan jag sprang på folk i den lilla butiken som inte alls bodde runt hörnet. Men har man en gång stigit in vet man vart man vill tillbaka till om man är sugen på en geléråtta eller pralin.
Får se, men tror inte det blir en tur denna lördag. Det ska vara nått att längta till, inte en vana…
