Ja, här kommer ett egentligen ointressant inlägg som inte på något sätt kommer förändra världen eller hjälpa några i nöd. Kommer inte vinna några priser i några bloggtävlingar heller… Men ibland så kan man inte låta bli att gilla det enkla. Att känna lycka i det banala.
Jag var med dottern i en blomsterhandel i söndags och hade lovat henne en blomma. Hon skulle få välja vilken som helst. (Fast hade hon valt en löjlig liten yttepyttekaktus eller grotesk köttätande växt hade jag försökt styra henne åt ett annat håll, det ska erkännas…) Nu hade hon faktiskt den goda smaken att välja min favoritblomma så här på hösten – hortensia, snittblomman. Endast en stängel kan ge lika mycket effekt som en hel bukett tulpaner tycker jag. Så ståtlig och så maffig. Favoritfärgen är den som går i grön/lila/brunt. Riktigt höstig och läcker. Nu föll valet på en vit/rosa/ljusgrön hortensia. Så söt och fin.
Denna ensamma stängel får nu pryda matbordet och jag blir glad. Glad över att det enkla kan vara så vackert. Som en pasta pesto när den är som bäst t.ex. Inga krusiduller, utan rätt på bara. Och funkar varje gång.
Sen så blir jag så varm och mild när dottern vill hålla i ”sin blomma”. Ha den bredvid sig när hon ska sova. Den är ju ungefär lika stor som hon så hon måste tycka att det är ett träd hon fått med sig.
Hur som helst. Vad jag vill säga är att jag from nu och några veckor kommer vilja fylla hemmet med hortensia, snittblomman. Det är ett steg i höstriktningen för mig. Inga skira ängsblommor utan tunga maffiga blommor och så ett gäng tända ljus. Så ser min plan ut. Som sagt, inget världsomvälvande, bara en höstig vardag…
Jag håller med, underbart vacker blomma! Och väldigt vackert fotad!