Jag räknar veckorna, dagarna och snart kommer jag säkert även räkna timmarna. Denna väntan på bebben i magen börjar bli rätt utdragen och tråkig. Och framför allt ensam.
Detta är min tredje graviditet och de som sagt ingen graviditet är den andra lik har helt rätt. Med de andra två hade jag högt blodtryck och mådde ganska dåligt av det. Svullnade upp och mådde överlag pyton. På slutet var det in och ut på Danderyd för mina värden var på gränsen hela tiden. Inlagd eller inte? Men behövde aldrig läggas in som tur var. Och allt gick ju bra till slut. Och de där månaderna glömdes relativt snabbt bort. Lyckan av en liten bäbis i famnen får alla mörka minnen att försvinna.
Trodde nog att det skulle bli likadant denna gång. Men icke. Mina värden ser jättebra ut och bebben verkar må alldeles utmärkt. Bara att jag inte mår så bra. Många säger att jag har en ”sådan liten och fin boll till mage” Nu är den jättefin, det är alla magar, men att säga att den är liten är fel. Den ligger på översta kurvan och bebben är stor. Inga konstigheter, så har det varit för tusen kvinnor före mig, men det tar inte bort känslan av ömhet, smärta, andfåddhet och trötthet. Att jag längtar efter vår lille bebbe är ingen underdrift. Dels för att jag är så vansinnigt nyfiken och galet längtansfull efter bäbisen men också för att kunna få andas igen. Och kunna sitta upprätt i längre än 20 minuter.
Har sponsrat en kiropraktor med oförskämt mycket pengar för att få bort ryggsmärtorna men det gick inte. Kan säga att den smärta när kiropraktorn bla försökte separera mina revben (som tydligen har låsts) var nånstans i hur jag minns förlossningssmärtorna. Ska tillägga att hon var jätteduktig och vi kunde konstatera att det inte går att göra något. Det är bebben som trycker på.
Hade tänkt att dessa dagar innan förlossning skulle vara vilsamma och rofyllda. Kanske gå på matiné och ta långsamma promenader i den friska luften. Men då jag inte kan sitta utan att få kramp i ryggen går ju bio bort. Och promenader verkar inte bebben gilla för då dras hela magen ihop till en tung medicinboll.
När usch vad jag klagar. Förlåt. Jag har lyxen att nu få vara hemma och liggandes titta på Games Of Thrones (som alla sett utom jag), pyssla, baka (med vilopauser) och ta hand om mig. Bara att jag är usel på det. Alltså ta det lugnt. Vill att det ska hända saker men nu är det nån annan som bestämmer. En mycket bestämd liten bebbe. Undrar hur det då ska gå när bebben väl är här?
Hur som helst, så här ser magen ut nu. Framifrån syns den nästan inte. Och så ser ni mig på nära håll med hallampan läskigt hängandes över mig och med knasigt avstympad arm och trasig iPhone. Inte de snyggaste bilderna men i alla fall de ärligaste. Verkligen läckert 😉
Haha vad rolig du är, men tyvärr ser nog inte vi bilderna på dig på samma sätt som du själv gör.
Jag ser en superfin och fräsch kvinna, till och med läcker, fast med en helt annan betoning i ordet än vad jag läste in i ditt ord läcker 🙂
Men jag förstår din känsla att varken kunna sitta länge, andas ordentligt och att du längtar ihjäl dig efter bebben på alla möjliga vis.
PS! Då är det väl bara jag kvar nu som inte sett Games of Thrones, hihi.
Goaste kramen från mig.
http://helenanygrund.blogg.se
Tack snälla söta Helena! Ja, tänk vad smink kan göra! Jag bestämde mig för att vara sminkad när jag hämtade på dagis i går. Annars så öppnar jag ingen foundationburk eller mascara då de enda jag träffar på veckan är förskolepersonal, dagisbarnen och min familj. Men, med lite glam i fejjan så kändes det lite läckrare att hälla upp kattmaten och tömma diskmaskinen. Vardagslyx?
Önskar dig en riktigt härlig hösthelg!!
Stor kram och tack för dina ord igen!
Snygga byxor, men ännu snyggare soon to be 3-barnsmamma!
JAg har ingen erfarenhet av att bära barn i kroppen, men jag har hjälpt till med mången ryggmassage, hämtning av saker och försök till att få bort vätska ur vänners ben, så jag tycker mig ha någon slags inblick i hur du kan tänkas ha det.
Du får försöka…(lätt för mig att säga) tänka på jul och virka babysaker =)
Ta hand om dig!
KRam
Tack du underbara Jessica! Du låter som en redan van gravidkvinna. Och du verkar ha många gentjänster att hämta hem senare 😉
Ja, jag försöker skapa de där målbilderna man får tips om. Julen är ett mycket bra exempel på en sådan. Stackars bebbe, får hänga i Babybjörnen medans jag hänger julstjärnor i fönstren 🙂
Tack, du också och ha en underbar hösthelg!
Kram!!
Det är något visst med den där stora kanonkulan och så vackert med en markerad mage även om jag vet hur himla trött man blir på den. Nu så här backspegeln (trodde aldrig jag skulle säga det) kan jag känna saknad efter den där kulan men framförallt alla förväntningar som följer med den. Efter vår andra förlossning som inte alls var rolig (vilket främst berodde på taskig personkemi mellan oss och den barnmorska vi hade) var det inte alls självklart med en tredje liten krabat, men det saknades liksom någon vid vårt matbord. Och herre jäklar vilken häftig upplevelse det… Läs mer »
Jag blir alldeles varm av det du skriver. Jag har en kollega som sa så här; De visste att hela familjen inte var samlad för ens deras lilla trea kom till dem. Som att familjen höll på att formas fram tills dess alla var plats. Jag kan faktiskt känna exakt så. Att bilden om det där middagsbordet finns i mitt huvud, att vi blir fem. Då är vi på plats. Jag är syskon nummer fyra så jag är ju van vid att det är full rulle och ett himla liv just runt det där bordet. Tackar min lyckliga stjärna att… Läs mer »
Vilken gullig pojkmage du har. Kommer väl ihåg det du beskriver.
Tack Mia! Kommer nog vara så, att om några månader minns jag bara det mysiga med att ha en sparkande och bubblande mage.
Kram!
Du är skitsnygg!
Men jösses, TACK snälla! Varvar mellan gravidstrålande och gravidglåmig.
Ha en fin hösthelg!
Vackra Helena!
På bild ser det ju ut att vara en nätt mage, men hade den suttit på en kvinna på 1,65 så hade man nog förstått att det är en stor bäbis du bär på, så jag gissar att dessa kommentarer kan vara lite irriterande…
Du får ta korta promenader och njuta av solen och hösten. Vinka åt Solnahållet, så vinkar jag tillbaka från andra sidan vattnet
Kram
Du är jättefin! Visst känns det så mycket tyngre än vad det ser ut, det kommer jag ihåg. Men jag kommer också ihåg att det i efterhand verkade rätt praktiskt att ha bebin på insidan istället – då har man ju båda händerna fria 😉 Lycka till de närmsta veckorna. Jag håller tummarna för en ivrig och lättfödd bebis!