Följ mig:
Okategoriserade Personligt

Förlossningsrädsla varvat med förlossningstrygghet

1 november, 2013

Ingen bebis har dimpt ner och ingen bebis som ens verkar vara på gång. Det är tydligen alldeles för bra och mysigt där inne i min mage. Typiskt mig att vara så gästvänlig... En vecka över tiden - det är väl inget konstigt egentligen men då det är barn nummer tre trodde jag väl att vägbanan var krattad och bebben skulle skjutas ut. Det är ju i alla fall det jag hört.

Tankarna på förlossningen tar mer och mer plats. Hur kommer det gå? Kommer det gå snabbt nu för att det är trean? Hur vidrig var den där smärtan egentligen, kommer jag ihåg? Äh, kvinnor har gjort detta i tusentals år och i de flesta av dessa fanns inte lustgas, ju! Kommer jag få plats eller bli skickad till annan stad? Äsch, det kommer gå som en dans, jag är ju supermom och superrutinerad!

Jag har två förlossningar med mig i bagaget men det är två helt olika upplevelser. Den första blev mycket dramatisk med urakut kejsarsnitt och jag blev nedsövd. Det var en jobbig upplevelse att bli hastigt och olustigt ivägrullad från vårt förlossningsrum till operationssal utan att få besked om vad det var som höll på att gå fel. Det fanns inte tid att prata med mig, att berätta för mig. Det handlade om sekunder, bebben måste ut, nu. Efter några timmar på uppvaket kom jag till medvetande och där låg det en parvel på min mage. Vem var det?? Hade jag fött fram den?? Jag var mycket omtumlad och hade svårt att ta in situationen. Jag kunde knyta an till vår vackra son men kunde inte hantera den missade förlossningen. Något i mig mådde väldigt dåligt av det. Fick bra hjälp av en psykolog och det tog bara några månader så kunde jag se tillbaka på förlossningen utan att gråta, känna ångest och rädsla. Tillslut så sa jag till psykologen att "nu är jag så trött på att höra mig själv prata om detta, nu är jag klar".

Den andra förlossningen gick som den var tänkt. Mycket tack vare en envis barnmorska. Våra barn föds "vidöppet" eller sk "stjärnskådare". Dvs att de föds med ansiktet först, inte hjässan. Det är lite jobbigare den vidöppna vägen för det kräver mer utrymme. Kvinnan öppnas 10 cm för det är så mycket som ett barnhuvud behöver men en vidöppen bjudning så blir bredden på huvudet lite bredare, så då behövs 12 cm. Jaha, tack för det ungar!

Vad blir det då för variant denna tredje gång? Pang tjong i taxin? I gångsättning efter två veckor? Eller bara alldeles, alldeles underbar?? Oavsett så hoppas jag att vår nya familjemedlem vill komma och hälsa på oss snart. Vi längtar så efter dig!

Bebissängen står redo och jag satte upp en liten hälsning till bebisen och hoppas den känner sig manad...

Denna säng har några år och generationer på nacken. Min farfar, pappa och hans bröder, jag och mina bröder, mina barn och mina brorsbarn har alla legat i den. Så glad att kunna få använda den. Den är så söt och det är verkligen som en stor docksäng. Med tassar från Brio som gör att sängen går att vagga blir den perfekt. Vår son älskade att ligga i den men dottern var mer fysisk och ville helst ligga bredvid och på mig. Får se vad vår mini vill. Redo är sängen i alla fall. Och vi!!

Gratis!

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar

  • Svara Lina A 1 november, 2013 at 13:09

    Åh så spännande! Tänk snart sitter ni där i soffan som en stor familj.
    Min tredje förlossning var seg.. De är gärna det sa barnmorskan på BB pga att livmodern är lite ” slapp” ;-)) men det var nog den bästa. Jag var trygg på ett helt annat sätt, även om jag nog hade uppskattat om den var lika express snabb som med nr 2.
    Men du kan ju detta nu! Du vet hur det ska kännas :-))

    Vilken fin liten säng! Kul med så lång historia.
    Stort lycka till!
    Heja heja!

    • Svara Helena - amelia.se 1 november, 2013 at 15:18

      Oj oj oj, ja slapp livmoder, det låter som något man kan vara utan…
      Tack för dina peppande ord. Jag kör på!!

      KRAM!

  • Svara Johanna (Johannas julblogg) 1 november, 2013 at 13:35

    Vilken fin säng! Kul med möbler med historia.
    Angående hur ont förlossningen gör, så vet jag att jag insåg när det var dags för tvåan att jag glömt hur ont det gör…

    • Svara Helena - amelia.se 1 november, 2013 at 15:17

      Ja, det är en himlans tur att människan glömmer smärta för annars så skulle det nog vara många utan syskon.
      In och igenom, så får det bli. Med lustgas och ryggbedövning!

      KRAM!

  • Svara Mia 1 november, 2013 at 20:37

    Vad kul att ha något i generationer ! Tänkte skriva att jag födde min tredje som min första men hoppas verkligen att du inte behöver den upplevelsen igen. Kram

  • Svara Annika 2 november, 2013 at 22:59

    Hej! Dina två förlossningar påminde jättemycket om mina. Den förste blev också kejsarsnitt. Efter många timmars kämpande. Och jag mådde också dåligt efter pga kejsarsnittet. Den andre kom ut som den skulle efter många timmars kämpande och sugklocka. Men det gick! Och vilken skillnad det var. Fast det gjorde så ont.
    Lycka till med nr 3.
    Annika

  • Svara Victorias Jul 4 november, 2013 at 14:27

    Hoppas att bebisen kommer snart och att förlossningen går jätte bra.

  • Lämna en kommentar

    Close