1 barn, 2 barn, 3 barn

Att vi inom kort ska bli trebarnsföräldrar är så spännande och så underbart. Självklart så undrar jag hur det kommer bli. Att det kommer förändra livet är ju givet men i praktiken, vad blir de stora förändringarna?

När vår son kom var vi två glada, överväldigade och lätt chockade föräldrar som tog hem detta lilla knyte. Skulle han bo här nu? Och vad gör vi nu? Det var en mycket märklig känsla minns jag, att åka till sjukhuset med ett tomt babyskydd för att sen sätta detta underverk där i och ta med hem. Hem till oss! Väl hemma blev jag lite tafatt, inga underbara sjuksyrror att fråga när man helst ville och ingen mat som ”bara fanns där”. Kommer jag klara det här, kommer vi klara det här? Så klart gjorde vi det, tillsammans med vår söte son lärde vi känna varann. Och sen så var vi ju två vuxna som kunde dela på ansvar och var två som kunde se vad de andra behövde.

Livet tuffade på med större blöjstorlekar, smakportioner, liggdel till sittdel och helt plötsligt stod sonen upp och började gå. När allt var som lugnast kom då lillasyster. Tvåbarnschocken var ett faktum. Hade aldrig trott att den omställningen från ett till två skulle vara så stor. Det är 18 månader mellan syskonen så där stod vi med två blöjbarn som båda behövde oss väldigt mycket. Vi hade förberett oss och var så tacksamma för en son som var frisk, åt och sov bra och tänkte att nu var vi ju redan inkörda så det är väl bara att fortsätta som förut. Nja, det blev ju inte riktigt så. Hade inte heller räknat med en vargavinter med tokmycket snö, dagisbaciller som satte sig på MIG och att två armar inte var i närheten av tillräckligt. Men det är ju bara att gilla läget och ta sig igenom. När vi var mitt uppe i det så var det stökigt men nu i backspegeln har det jobbiga tappat udden och det känns inte längre lika jobbigt. Men när jag verkligen tänker och minns så vet jag att den där tvåbarnschocken vi hade hört om var en sanning. Och då ska det ändå tilläggas att vår lilla dotter var en frisk solstråle och har alltid varit. De som har barn med allergier, speciella behov eller problem med sömn, mat eller annat, till er vill jag bara säga; Ni är riktiga hjältar!

Hur blir det nu med tre barn? Jag är mycket ödmjuk och helt inställd på att det kommer nog bli allt annat än vad jag tror eller tänkt. Eller så här; jag kommer inte tro eller tänka alls. Det kommer bli alldeles underbart och sen så får vi ta det som det kommer. En stor skillnad denna gång är att vi nu är fyra som tar emot denna bebis och storasyskonen är redan bestämda på att få bära, mata och byta blöjor. Så mysigt med alla som längtar efter vår nya familjemedlem.
Vi behöver inte köpa en enda ny pinal då allt redan finns och kläder har vi sorterat och tvättat så det är så förberett som det bara går. Det saknas bara en bebis. En liten bebis som jag längtar efter så mycket och redan är kär i.

Har hört uttrycket: 1 barn – föräldrarna i numerärt överläge, 2 barn – punktbevakning och 3 barn – zonförsvar. Får se om det blir så. Är dock rätt kass på att spela fotboll men ruggigt vass på volleyboll…