I dag är det internationella kvinnodagen. Det är synd å skam att det ska behövas en speciell dag för kvinnor. I den bästa av världar är alla jämställda och vårt samhälle rättvist så vi kan vara utan den. Men där är vi inte än.
Jag vill skicka en tanke och ett tack till alla de kvinnor som under 1900-talet kämpade, ofta i motvind, så att vi har kommit till att bli ett av de mest jämställda länderna i världen.
Jag minns mycket tydligt den första gången jag mötte känslan att vara ifrågasatt för att jag var av kvinnligt kön. Jag var 20 år och arbetade som fotoassistent hos en reklamfotograf (vilket i sig inte var ett tjejgöra hade jag fått höra) och kom på att jag inte ville bli fotograf i alla fall utan arbeta på reklambyrå. Jag skulle bli art director. Mycket nöjd med mina framtidsplaner berättar jag detta för en kund till fotografen. ”Jaha, men hur ska det gå då – du som är tjej?” Jag blev otroligt förvånad. Vaddå, skulle det inte gå? Är det omöjligt för en kvinna? Är det något hemligt språk som bara män förstår som i Bullerbyn-leken? Så klart triggade detta mer än hämmade. Reklambranschen är fylld med människor som är jätteduktiga och kreativa. Män OCH kvinnor. Problemet som tyvärr finns i denna bransch är att många kvinnor lämnar reklamvärlden. Det är inte en bransch som kvinnor lätt kan åldras i. Men det är i förändring, de tjejer som kliver in i dag och de senaste åren kommer nog inte vilja flytta på sig.
Hej, och tack för en fin blogg!
Här kommer en lite nördig fråga: vet du om det gjorts några studier om att kvinnor i högre utsträckning lämnar reklambranschen?
Hej Kristina, Tack!
Nej, jag har inte hört några några rapporter om det, endast iakttagit flertalet kvinnor välja alternativa arbeten, valt att bli egenföretagare istället för att jobba på byrå och deltagit i flertalet diskussioner om ”vad ska man göra sen, när man inte kan vara kvar i branschen”. Det borde göras en sådan studie för vart tar alla duktiga kreatörer vägen?