260 påskliljor

Livet rullar på i 180. Heltidsjobb, hus, hem, familj, barn, vänner och bloggen. Det är många bollar som ska hållas i luften. Några kan jag inte få med. Motion är en sådan boll. Den ligger i bollkorgen i väntan på att få slängas upp snart. Tackar mina gener för hälsan. Fick frågan för ett tag sedan – Vad är du inte gör för att hinna med allt du gör?  För så är det – nåt måste ge vika.

Sömnen går så klart inte att hoppa över så några timmar måste ändå ges till kudden. Men som småbarnsmamma är nattsömnen väldigt svår. Det är liksom en ryskroulette. Vissa nätter får jag några timmar oavbruten sömn andra så är det ett jäkla spring i mörkret bland stora och små och omöjligt att komma ner i varv. Då snurrar huvudet av tankar och idéer sprutar åt alla håll. Bara att då ligga still och försöka vila kroppen i alla fall. Min käre far har lärt mig: Bäst är att sova, näst bäst är att vila. Så får det bli.

Känner att jag har fått en viss rastlöshet. En jagad känsla. Hör mig skynda på barnen fast jag egentligen inte måste. Jag har alltid varit en livsnjutare och kunnat njuta av stunden och blir förvånad över förändringen. Detta måste jag genast sluta med.

På en promenad hem från utflykt med de två stora barnen i helgen gick vi förbi en rabatt med ett hav av påskliljor. Jag frågar om vi ska räkna dem och ångrar mig i samma sekund. Jösses, detta kommer ta evigheter. Nej, nu ska vi vara här, i nuet. 1-2-3-4 – För varje påsklilja barnen räknar går min puls ner. Detta fick mig att le och andas lugnt. Så kul att se dem bli exalterade för varje nytt tiotal. 260 stycken påskliljor fick mig att stanna upp och tänka till. Jag vill ha möjligheten att räkna mer saker i hop med barnen. Måste tillåta mig att ta tid.

________________________________________________________

Följ mig gärna på Facebook: facebook.com/hemmamedhelena
Och på Instagram heter jag @helenalyth