Är man I Vimmerby och har siktet inställt på Pippi och alla de andra går man säkert på Astrid Lindgrens Värld men jag rekommenderar starkt även ett besök på Näs – Astrid Lindgrens barndomshem, ett stenkast från ALV.
Astrid lät köpa gården och marken och hade som bostad då hon besökte sin hemstad. Nu står den som museum och marken runt om har gjorts till en helt fantastisk park och trådgårdar. Och så klart ett nybyggt museum över Astrid Lindgrens liv och fantastiska livsverk.
På museet gick alla besökare runt med hörlurar och kunde få egna guidade visningar. Barnen fick också lurar med egna, barnanpassade, berättelser. Hur bra är inte det då??!! Helt i Astrids anda!
Jag tog inga bilder inne i museet. Var så tagen av hennes historia och kraft. Rundturen börjar med en film men den tog jag sist för jag skulle söva lillkillen. Tårarna rann nerför mina kinder. Blir så enormt tagen av hela hennes kraft och persona. Alltid uppskattat henne och hennes berättelser men här blev jag helt tagen. Ensamstående mor på 40-talet var nog inte det lättaste och sedan resa sig och skapa allt hon gjort. Samtidigt som hon behöll sin barnsliga sida. Tack Astrid!
Runt omkring ligger då parken. (Och här åkte kameran fram för det var så mycket vackert att lägga ögonen på.) Här lekte Astrid som barn och det ryser lite på ryggen när man får gå nära sockerdricksträdet och den snickarbod som ligger till grund för Emils tillhåll. Star strucked på nåt annat sätt.
Här är då Näs – Astrids barndoms hem. Känns Bullerbyn igen??
Detta är den snickarbod som fanns när det begav sig. Nu är det Astrids släktingar som säljer böcker där.
Bredvid fanns en lada med info om hur Emil kom till. Det är underbara Mark Levengood som på sitt mjuka sätt intervjuar barn och brorsbarn till Astrid. Det är Astrids far som är förebilden i mycket av hyssen.
Kan ni ana mina barns besvikelse när trädet INTE innehöll sockerdricka??!!
Och så var det då den där fantastiska lekplatsen. En plats där barnen klättrade och svingade sig. Hade precis varit inne i museet där Astrid sa att det måste vara lite läskigt för annars är det inte skoj. Jag hade lite ilningar i magen när barnen klättrade högt i det där träklotet, svingade sig mot stora träd och gick balansgång på väldans höga stolpar. Tänker på Madicken och alla de andra och håller andan.
Min Emil och Ida…
Bredvid har det byggts en vacker trädgårdspromenad. Ska tilltala våra sinnen. Jättefint anlagd med känsla av att gå i den djupaste skog och komma fram till en stilla tjärn.
Jag blev väldigt förtjust i denna variant på de småländska stenmurarna man ser över allt i landskapet. Här var den gjord av vedklabbar och ovanpå en smal gräsäng.
Det var ett mycket härligt museibesök. Jag har fått en nygammal idol. Och barnen har fått historia, natur och lek.
Nu står det på programmet till nästa sommarsemester:-) Tack!
Ja det är så fint där.
Har du inte sett dokumentären om Astrid Lindgren så tycker jag verkligen att du ska göra det. Så bra.