Lunch för en & post sportlov

Men hallå vardagen! Ja så känns det efter ett helt otroligt intensivt sportlov där vi reste till Tallinn och Sälen. Ja, det blev två resor på en vecka så det känns som vi varit bort i en månad. Jag återkommer med reseberättelser från veckan.

Nu är det då som sagt vardag och business as usual här hemma. Jag satt tidigare ibland på det frilanskontor som vi kallade för Snickeriet men jag har sagt upp min plats och del i det. Älskade att sitta med alla de fantastiska personer jag satt med men då jag har så mycket plåtningar i hemmet och haft det bekvämt nära skolan för hämtning och lämning så blev det inte så mycket tid på kontoret. Och sedan älskar jag så mycket mitt hemmakontor. Fick så dåligt samvete för mina kollegor på frilanskontoret så jag blev tvungen att låta min plats gå till någon annan.

Detta ger ju att jag är lite mer solo nu än tidigare. Inget problem för jag älskar att vara själv – vilket är en stor skillnad på att vara ensam. Jag har byggt upp fina nätverk och branschkollegor som jag har daglig kontakt med så det är ingen brist på kontakt så att säga. Men så klart suktar jag efter fysiska möten och bokar upp en massa bara för att få snacka lite skit mellan jobb.

Nu får jag utmana mig själv lite då det inte blir så många “dagens lunch” på stan. Ska försöka ge mig riktiga lunchpauser med riktig mat och inte bara omelett och mackor.

Något jag dock verkligen ska försöka få till är att ta vara på resterna från middagarna. Och fortsätta mina vegetariska luncher (om du minns mitt beslut HÄR) Kanske detta tom blir en kul utmaning så att säga. Kanske det kan inspirera någon, får se.

Nu startar vi med gammal pasta med mozarella samt grönsaker. Enkelt och gott som tusan.

Sedan gör det ju inget att mattallriken blir vacker som en tavla, eller hur?!

Och du ser den gulliga servettringen va? Jag köpte på loppis flertalet olika servettringar i mässing och dottern skrev namnlappar och tejpade på. Perfekt att nu kunna använda samma servett flera gånger för de smutsas ju inte ner så mycket vid varje middag. Förutom vid tomatsås då servetterna ser ut som en målarduk med rödfärg, ha ha.

Nu är jag ju inte helt ensam här hemma om man ska vara ärlig…

Har ju mina killar Bernhard och Birger som vakar över mig. Eller vakar och vakar… De sover ju typ 85% av dygnets timmar. Men det finns ju inget mysigare än en katt som snarkar så det låter i hela huset faktiskt.

Ja, nu ska jag ta tag i en massa jobbiga mejl jag dragit mig för, betala räkningar, ta emot ett filmteam som ska låna huset för reklamfilmsinspelning och skriva mina reseberättelser.

Önskar dig en fortsatt fin måndag!