Jag köpte en porslinsblomma när vi flyttade för 4 år sedan. Vet faktiskt inte riktigt varför. Inte någon stor favorit men jag hade en i min första lägenhet och den växte sig stor och blommorna doftade ljuvligt.
Denna lilla porslinsblomma jag då köpte blev verkligen inte mottagen med kärlek av mig. Oj, den fick växa upp lite på egen hand. Trott den skulle ta sitt pick å pack för länge sedan men den visade sig vara en överlevare. Ville visa för mig att det fanns en skönhet där någonstans.
I somras såg jag äntligen porslinsblommans tjusning och potential. Kom ihåg hur fin den jag hade i lyan på Gärdet jag hyrde i andra hand. Bad om ursäkt, planterade om och gav den rejält utrymme. Lyfte upp de långa rankorna från den där bågen som den försökte klänga på och gav den en riktig yta. Att få klättra upp och runt ett av våra fönster i matdelen av vardagsrummet. Såg ett inredningsreportage med just en levande gardin, en klängväxt och blev helt tagen. Så ska vi göra, porslinsblomman och jag.
Sedan i somras har den växt rejält. Klättrar och sträcker på sig av stolthet. Men endast en säger en liten klase med blommor har den givit ifrån sig. Får se hur det blir till sommaren och när det kommer mer ljus på.
Ja, det är ju ingen vidare proffsig upphängning jag skapat egentligen. En rejäl spik och ett bomullssnöre som löper ner till växten och bågen.
Och då den växte på så bra i somras lät jag ett nytt snöre löpa längs med fönsterramen mot mitten och en ny spik. Funkar än så länge…
Och varje gång jag ser att en ny gren/ranka växt till sig lite eller nytt litet blad blir jag så glad. Det är som om jag får en förlåtelse för hur jag nonchalerade den den första 3 åren vi var ihop…
