HEJ! Här kommer en hälsning från tåget på väg hem till Stockholm. Vi har precis lämnat kontinenten och vårt sista stopp på vår tågluff som blev Köpenhamn.
Hela påsklovet har alltså blivit en tågluff på 10 dagar i 3 länder. Hamburg, Paris, Berlin och Köpenhamn har vi besökt och allt har varit ett äventyr. Det har varit nya smaker, svårt att veta om man ska säga danke eller merci, packning för vårväder som borde varit sommarpackning, syskonkärlek och syskonbråk, dramatik med branden i Notre Dame som vi bara timman innan besökte, hotell med väldoftande schampoo till vandrarhem med hårda madrasser, dagsvandring i Paris på hela 24 694 steg (undrar då hur många barnen tog?), kartläsning, lagunbad i zeppelinare-hangar utanför Berlin, kortspel, härliga vårkvällar i Paris, underbara frukostar i vårsolen i Berlin och den totala känslan av att vara närvarande i nuet.
Ja, för det var det jag önskade med vår tågluff. Kanske någon nu tänker ”men skulle inte du dela med dig av tågluffen under resans gång?”. Jag ville vara bortkopplad från blogg och uppdatering av sociala medier, att få ta semester, så jag har denna gång rest som jag gjorde förr. Dvs med kameran i högsta hugg för att skapa minnen. Inte lägga upp på studs och dela med andra. Utan dela upplevelserna endast med min man och våra barn. Jag hoppas innerligt att du inte känner dig snuvad eller besviken över att jag haft en blogg som varit förinställd under påsken. Ska erkänna att jag känner mig lite orolig för det. I vanliga fall är jag väldigt i realtid på min blogg och Instagram men denna gång ville jag vara mer i realtid med min familj.
Men du behöver inte bli utan en reseberättelse. Har 2 170 bilder and att sortera och massa texter att skriva. Vad vi hade för tips innan resan som var superduper, vad vi lärde oss längs med vägen samt saker vi aldrig gör om. Men framförallt försöka dela med mig av de fantastiska städer vi besökt och det härliga med att resa med tåg.
En sak måste jag dela med mig av på en gång: Första dagens etapp Stockholm – Hamburg kändes lång. Det kröp i barnen och det var svårt att få dem sysselsatta (vi reser utan skärmar) medan nästa resa Hamburg – Paris och de nästkommande kändes inte alls lika långsamma. Kanske att vi kommit in i ett lugn och lunk eller bara det faktum att vi blivit mer kunniga om detta med att åka tåg?
Så nu har jag att göra, få ner vår resa i inlägg som jag hoppas kommer inspirera. Tills dess ska jag landa hemma igen och njuta av sista tågresan genom vårt vackra vår Sverige.
