Lådbilslandet. Ett annat land för barn 45 minuter från stan

I går åkte jag med yngsta sonens förskola till Lådbilslandet. Det är en årlig tradition förskolan har och alla barn får ta med sig föräldrar och syskon. Då sonen nu ”går ut” förskolan var det ju sista tillfället och det kan vi ju bara inte missa. Dottern kunde också följa med.

09.00 åkte vår fullsatta buss mot Nykvarn och det tar bara 45 minuter dit men det är som att åka till ett annat land. Ett land för bara barn. Ja, för det finns nämligen bara en attraktion/aktivitet som vuxna får vara med på så vi får glatt ställa oss åt sidan och låta barnen härja hej vilt. (För de som vill utöka sitt besök med något matnyttigt ligger Taxinge slott med sitt enorma kakbord bara ett stenkast bort)

På en stor yta finns det olika typer av attraktioner och aktiviteter men det mest tongivande (och det som gett stället sitt namn) är lådbilarna.

Gamla gräsklippsmotorer har satts in i små lådbilar. Det går alldeles lagom långsamt och ytorna är riktigt stora att köra på.

Så galet fint gjorda. Vissa är gjorda så flera kan sitta samtidigt.

Men de flesta är för solokörning. Bilarna kör och puttrar på så sakteliga och som vuxen, att stå bredvid och se, är det så hjärtevärmande.

Och sedan är det då ytterligare stora ytor med massa saker. Stora klätterställningar, rutschkanor, hoppborgar och en mycket uppskattad karusell.

Speciellt älskad av de yngsta besökarna som kanske tyckte att bilarna var lite väl spännande.

Tänk den som ändå var 5 år igen!

Men min favorit, eller ja det enda jag som vuxen får vara med på, är flottarna. På en kanal formad som en 8.a och i lårhögt vatten kan man ta sig runt.

Flytvästar för barn och störar att putta på med.

Kanalerna är omgärdade av hassel (tror jag) och ger verkligen känslan av att vara på äventyr.

Med störarna puttar man på och det blir som det blir.

Det fina med detta är att barnen verkligen får känna att de styr, får bestämma och klarar av det.

Sedan är äventyrsbanan härlig. Lång bana som går upp å ner, genom tunnlar och avslutas med en linbana. Varför är jag 180 cm lång? Jag vill oxå!

Det finns 4 ställen med olika typer av bilar drivna av gräsklippsmotorer.

Jordbukslandet till höger är små traktorer och Lådbilsrallyt till höger. Båda går lika snabbt (eller långsamt, ha ha) bara olika former på bilarna.

”Griståget” går runt och runt och det är den som sitter i loket som kör. Kan bli många stopp på vägen…

Båt omgjord till rutschkana. Drömmen ju!

Efter ett tag börjar det kurra i magen och då plockas picknickkorgen fram.

Smörgåspapper – är inte det bland det mysigaste på en picknick? Prassel prassel och där kom en fralla fram.

Hade gjort picknicksallader i gamla yoghurtbyttor. Sonen som verkar vara hatisk mot allt som kommer från grönsakshyllan hade en ”sallad” med köttbullar, minimozarella, pastaskruvar och några få gurkbitar. Och en liten körsbärstomat men den såg han på en gång och kastade över till syrran. Hon som älskar allt vad sallad heter. Hon är galen i paprika och tomater.

Men smidigt iaf med byttorna. När de var tomma staplades de i varann.

Innan avfärd hem igen hanns det med några varv på lilla go cart-banan.

Ja, detta var som sagt sista gången tillsammans med förskola. Oj vad det hugger i hjärtat. En epok är påväg att ta slut. Tack från djupet av mitt hjärta för att ni tagit hand om mina barn på det bästa tänkbara sätt. Kanske att vi plankar och följer med nästa år i alla fall, ha ha!