Tavelvägg i hallen, efter 42 veckor & kvällsljus

”Varför skynda liksom?” Lite så verkar jag tänka allt för ofta. Jag har sagt det förut och kan säga det igen: det går inte snabbt i det Lythska hemmet. Ingenting görs i hast eller oövertänkt.

Veckan efter nyår, ja 10 månader sedan, målade vi om hallen. Eller det kom målare och gjorde det då det är flera meter i tak vid trappan. Det var något vi pratat om att göra ganska omgående efter vi flyttade in. Det är 7 år sedan! Bara det var ju lagom långsamt, ha ha.

Tavlorna i hallen togs ner och bara några dagar senare kunde de hängas tillbaka, för att färgen torkat. Men nej. De fick står där på golvet jämte varann i ytterligare 42 veckor.

Men förra veckan fick jag äntligen feeling tydligen och drog upp dem. Eller spikade rejält snarare.

Och hur jag hänger tavelväggar? Ingen aning. Måttar med ögonen och tar det på känsla. Blir det fel så är det bara ett litet spikhål. Ingen big deal känner jag.

Och om vi vänder oss 180° så ska vi ta och titta hur kvällsljuset nu i oktober fullkomligt forsar in.

Det är både för- och nackdelar med lågt stående sol. På plussidan så är det att solljuset kommer långt in i alla rum. Rätt på typ. Nackdelen är att damm syns väldigt, väldigt bra i det ganska obarmhärtliga ljuset. Ja ja, jag har hört att damm ger friska barn. Och oj vad friska våra är kan jag lova!

Idag och igår har jag fotograferat nyårsdukningar och nyårsmat. Jag är helt slut i huvudet och hoppas att jag ikväll bara ska få slappa och somna tidigt. Varit rätt mycket på sistone (vilket är superkul och jag så tacksam över) då jag inte vågar tacka nej till något. Det gör att jag är lite överbelastad. Ska schemalägga liten paus framöver tror jag. Inte från att blogga, det är bara lustfyllt, utan att fördela jobb och fritid bättre. Ja ja, det var lite svammel från mig. Nu tar jag kväll, önskar dig en fin sådan.